Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 34 - Nya material - Glimmerkeramik för 750°C, av SHl - Värmetåligt plastglas, av SHl - Snabbhärdande titanlegeringar, av SHl - Böcker - Distribution, av Börje Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid tillverkningen löses råvarublandning eller
syntetisk glimmer i smält blyboratglas i en gaseldad
ugn, Lösningen tappas i kallt vatten, varvid en
homogen fritta erhålls. Denna mals i kulkvarn och
blandas med en liten mängd finmald syntetisk
glimmer; ca 5 «/o vatten sätts till, och pulvret pressas
till formstycken vid 140—210 kp/cm2 tryck.
Presskropparna kan vara cylindrar, plattor, block eller
av en form som nära överensstämmer med
slutproduktens. Slutligen bränns materialet i elugn vid
1 000—1 100°C (P S Hessinger & T W Weber i
American Ceramic Society Bulletin jan. 1960 s. 10—
13). SHl
Värmetåligt plastglas
I Italien börjar man 1960 kommersiell tillverkning
av två nya glasklara plaster som lär stå emot värme
bättre än polystyren och polymetylmetakrylat. De
erhålls genom sampolymerisation av itakonsyrans
dimetylester med styren eller med både styren och
akrylnitril. Den binära polymeren kallas Dialux A
och den ternära Dialux C. Båda är termoplaster.
Dialux A har en tryckbrottgräns och böjbrottgräns
av samma storleksordning som polystyren, men
dess hårdhet, brottgräns och slagseghet är högre än
polystyrens. Polymetakrylaten har bättre hårdhet
och högre brottgräns, men de nya plasterna har
bättre termiska och elektriska egenskaper och större
slagseghet. De absorberar mindre vatten och har
bättre gjutegenskaper än polymetakrylaten.
Polymerisationen utförs vid 70°C med
bensoyl-peroxid som katalysator (Chemical & Engineering
News 18 april 1960 s. 109). SHl
Snabbhärdande titanlegeringar
Två nya titanlegeringar, som uppges ha mycket
goda egenskaper, tillverkas nu i provkvantiteter i
USA. De görs av elektrolytiskt framställda metaller,
titan (Tekn. T. 1954 s. 339; 1955 s. 185), krom
(Tekn. T. 1956 s. 990) och vanadin med hög renhet.
Den ena legeringen, betecknad EP 90-10, består av
90 «/o Ti och 10 »/o Cr, den andra, kallad EP 20-2,
av 20 «/o Al, 2 %> V och 78 »/o Ti. Utmärkande för
EP 90-10 är att den härdar mycket snabbt och har
god hållfasthet vid hög temperatur (tabell 1). EP 20-2
har särskilt stor resistens mot oxidation vid hög
temperatur.
EP 90-10 kan mjukglödgas och härdas till en
brottgräns på 154 kp/mm2 på mindre än 1 h genom
upphettning till 425°C. Härigenom har den nya
legeringen en klar fördel framför den höghållfasta
/?-Iegeringen B-120VCA (Tekn. T. 1959 s. 403), som
når högsta brottgräns först efter flera veckors
upphettning. Vid 480°C härdar båda legeringarna
snabbare, men 100 h värmebehandling fordras ändå för
B-120VCA mot bara några minuter för EP 90-10.
Tabell 1. Egenskaper hos titanlegeringarna EP 90-10
och EP 20-2
Brottgräns kp/mm2 0,2-gräns kp/mm2 [-Förlängning-] {+Förläng- ning+} •/o
EP 90-10 vid 20°C .... 140 122,5 6
425°C .... 105 91 10
538°C .... 87,5 80,5 12
EP 20-2 vid 20°C .... 133 119 6
425°C .... 112 98 8
650°C .... 91 80,5 10
980°C .... 35 21 12
Vidare är dennas täthet 4,71 kg/dm3, dvs. avsevärt
lägre än B-120VCA:s.
Enligt uppgift är EP 90-10 särskilt lämplig till
tryckkärl därför att det varmvalsade materialet
kan svetsas utan omständlig värmebehandling.
EP 20-2 har en täthet på bara 4,1 kg/dm3, vilket
är mindre än för någon annan i dag tillgänglig
titanlegering. Legeringens höga aluminiumhalt, som
ger den god resistens mot oxidation och god
hållfasthet vid hög temperatur, är anmärkningsvärd
därför att man tidigare kunnat framställa
bearbet-bara titanlegeringar med bara upp till 8 °/o Al.
I luft överdras legeringens yta med ett oxidskikt
som uppges ge fullt skydd vid upp till 1 090°C
(Materials in Design Engineering nov. 1959 s. 145—-146).
SHl
I
böcker
Distribution, av Olof Henell. Biblioteksförlaget,
Stockholm 1960. 248 s., ill. 22 kr.
Det har varit svårt att finna en överskådlig och
modern framställning av hur den nutida
distributionen fungerar. Denna lucka i litteraturen har nu
i huvudsak fyllts genom föreliggande bok. Förf.,
professor vid Svenska Handelshögskolan i
Helsingfors, har en vittgående praktisk erfarenhet från
näringslivet, speciellt på marknadssidan. Han har
sålunda arbetat som utredningsman,
marknadsundersökare, konsult och varit vice verkställande direktör
i en stor svensk annonsbyrå. Hans bok ger en
förhållandevis fullständig översikt över de väsentligaste
problemen inom distributionen, de olika tendenser
som förekommer inom modern distribution samt de
företagsbildningar, organisationer etc. som är av
betydelse på den svenska marknaden.
Framställningen är koncentrerad, klar och överskådlig.
Av speciellt värde är kapitlen om marknadspolitik
med produktutformningen, olika
försäljningsmetoder samt inte minst kostnadsanalysen. I detta senare
kapitel ger förf. en redogörelse för olika
kostnadsbegrepp, kapacitetsproblem, bidragskalkylen och den
mer konventionella självkostnadsberäkningen.
Problem om prispolitik tas även upp samt val av olika
distributionsmetoder.
Ett annat viktigt område, där tekniker och
marknadsexperter möts är olika undersökningsmetoder
och analysförfaranden, som kan utnyttjas på
distributionens område, inte minst när det gäller
varu-prövningar. Dessa behandlas visserligen i starkt
sammandrag men klart och redigt och även med
litteraturhänvisningar i boken.
Förf:s metod att exemplifiera olika förhållanden
och problem med fall ur det svenska näringslivet,
kortfattat beskrivna, bidrar att göra framställningen
klar och lättläst. Han förklarar också genomgående
de olika termer som används inom
distributionsvetenskapen och meddelar inom parentes som regel
även de anglosachiska uttrycken för de flesta
begreppen. Detta medför, att den som studerat denna
bok har betydligt lättare att med utbyte diskutera
dessa problem, på deras eget språk, med
marknads-experter och försäljningsfolk.
TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 34 906
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
