Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 35 - Böcker - Beryllium, av G Bg - Control of steel construction to avoid brittle failure, av C Schaub - Theory of plates and shells, av Jan Hult - Progress in nuclear physics, bd 7, av Ingmar Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om omfattningen av förarbetet för bokens tillkomst.
Man kan finna allt om metallen, från förekomst och
utvinning till raffinering och bearbetning, samt om
dess egenskaper i kemiskt, fysikaliskt, mekaniskt,
kärntekniskt och hygieniskt avseende.
Framställningen är inte begränsad till enbart den rena
metallen beryllium, dess oxid har stor betydelse som
eldfast material och har fått sitt särskilda kapitel,
likaså legeringar både med beryllium som
basmetall och som tillsatselement.
Beryllium har ännu inte fått den betydelse, som
dess säregna egenskaper ger anledning att förmoda
att det kommer att få, sedan man lyckats hitta på
ett sätt att bearbeta det plastiskt. Än så länge har
det verklig teknisk betydelse bara som
legeringstillsats och inom kärntekniken. Mycket har
spekulerats över dess möjligheter inom flyg- och
projektiltekniken, samt i rymdfarkoster, men det måste
anses som ett riktigt grepp av författarna att inte
försöka göra några bestämda uttalanden inom detta
diffusa område.
Man kan sålunda inte klaga på monografins
fullständighet, men som vanligt i anglosachsiska
publikationer av detta slag har man inte gjort sig besvär
att räkna om enheterna i samma system. De flesta
(men inte alla) temperaturer anges i °C; för
hållfasthet finns både t/in2, Ib/itr och kg/mm2.
Denna anmärkning väger dock lätt gentemot den
tyngd och den saklighet som präglar innehållet, och
det råder ingen tvekan om att boken kommer att
visa sig värdefull för alla nuvarande och potentiella
användare av denna intressanta metall. G Bg
Control of steel construction to avoid brittlc
failure, av M E Shank. Welding Research
Coun-cil, New York — McGraw-Hill, London 1957.
181 s., 78 fig. 35 sh.
Litteraturen om sprödbrott i stålkonstruktioner,
speciellt svetsade, har nu svällt till sådana dimensioner
att en vanlig ingenjör knappt kan överskåda den.
Den är dessutom delvis motsägande, vilket inte gör
saken bättre. Föreliggande behändiga bok, författad
av Plasticity Committee inom Welding Research
Council, avser att ge den praktiskt verksamme
ingenjören något att hålla i handen medan "åskan,
dvs. forskningen, går". Signifikativt nog meddelas
i förordet att Plasticity Committee inte varit helt
enig i vissa detaljfrågor.
Boken, som både till format och innehåll är
lättsmält, omfattar tre kapitel behandlande
hörnstenarna inom sprödbrottsgebitet: material, tillverkning
och konstruktiv utformning. Speciellt de två sista
faktorerna utgör ofta anledning till fallisemang i
praktiken. Slutligen avslutas boken med ett
välbehövligt lexikon över facktermer, provmetoder m.m.
som ofta förekommer i fackpressen. Trots att
boken är skriven 1956 står den sig till sina väsentliga
delar även i dag och kan därför rekommenderas.
C Schaub
Theory of plates and shells,2:a uppl., av Stephen
P Timoshenko & S Woinowsky-Krieger.
McGraw-Hill, London—New York 1959. 580 s.,
ill. 5 £ 16 sh. 6 p.
Första upplagan av denna bok är en av de mest
välkända av S Timoshenkos många monografier. Sedan
den utkom för 20 år sedan har litteraturen på
skalområdet berikats så mycket, att det inte skulle ha
varit möjligt att referera alla nyare resultat inom
skalteorin utan att den nya upplagan blivit
otympligt stor. Författarna har därför valt att modernisera
och utvidga den del av boken som behandlar plattor,
medan skaldelen berikats huvudsakligen med etl
mindre avsnitt om Puchers spänningsfunktion.
Boken är således nu ännu med än förr en
monografi om plattor. Nytillskotten omfattar tvärkraftens
inverkan på utböjningen, spänningskoncentration
vid hål i plattor, plattor på fjädrande underlag,
anisotropa plattor och några speciella och
approxi-merande metoder, bl.a. användningen av
influensytor. Sidantalet på plattdelen har härigenom utökats
med ca 25 °/o, medan skaldelen t.o.m. minskats med
5 s.
Förutom de direkt nyskrivna avsnitten
förekommer även rikligt med nya litteraturreferenser på de
övriga delarna, och därigenom torde Timoshenko
för ännu en generation av byggnadsingenjörer
komma att bli en värdefull kunskapskälla. Jan Halt
Progress in nudear physics, bd 7, redigerad av
O B Frisch. Pergamon, London — New York
1959. 326 s., ill. 84 sh.
Det sjunde bandet av "Progress in nuclear physics"
motsvarar till fullo de förväntningar som de
tidigare banden har väckt. Denna årliga exposé av de
mest väsentliga kärnfysikaliska nyheterna har blivit
en guldgruva för fysiker engagerade i forskning och
avancerad undervisning.
I den första uppsatsen av D V Bugg från
Cambridgeuniversitetet beskrives ett av
högenergifysikens mest väsentliga hjälpinstrument,
bubbelkam-maren (Tekn. T. 1955 s. 913).
Den schweiziske fysikern F B Metzger, numera
verksam vid Franklininstitutet i USA, ger i den
följande artikeln en utomordentligt intressant analys
av ett fenomen inom kärnfysiken, som benämnes
resonansfluorescens. Sannolikheten för excitation av
en kärnnivå med gamma-strålning är drastiskt
beroende av gamma-strålningens energi. De fotoner,
som utsändes från en exciterad nivå till
grundtillståndet i en stabil kärna skulle således ha exakt
den rätta energin för att i en annan kärna av samma
nuklid excitera ifrågavarande nivå med mycket stor
sannolikhet.
Kärnnivåerna är emellertid så skarpa att
resonansvillkoret ej blir uppfyllt på grund av energiförlusten
till den rekylerande kärnan. En stor del av
uppsatsen behandlar möjligheten att med vissa ingrepp,
t.ex. "centrifugering" eller upphettning, kompensera
för kärnrekylen. Effekten har under det senaste
halvåret i hög grad aktualiserats genom upptäckten
av Mössbauer-effekten, med vilken man kunnat
uppnå en relativ energi-skärpa av omkring 10~13. Detta
är den hittills största uppnådda energiskärpan, och
nian har med den verifierat relativitetsteorins
förutsägelse om elektromagnetisk strålnings
frekvensför-skjutning i jordens gravitationsfält.
B G Marvey från Berkeley-laboratoriet har skrivit
en artikel om begreppet spallation, dvs.
kärnsönder-delning vid höga projektilenergier, då ett stort antal
fragment utsändes från den träffade kärnan.
Experimentellt ligger svårigheten i den kärnkemiska
analysen av restkärnorna och behandlingen av
mätresultaten. Monte-Carlo-metoden och
matematikmaskiner har måst användas för att möjliggöra
jämförelser med teoretiska beräkningar.
I vissa avseenden kan atomkärnan liknas vid en
halvgenomskinlig glaskula. Ljus, som träffar en
sådan både reflekteras och tränger in i kulan, liksom
projektiler från acceleratorer undergår både
reflektion och absorption vid träff mot atomkärnor. A E
Glassgold från Berkeleyuniversitetet ger i sitt bidrag
en översikt av den optiska kärnmodellen, som under
TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 34 936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
