Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 36 - Ljuskällor för industribelysning, av Gösta Siljeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ljuskällor
för industribelysning
Ljuskällor utformas givetvis med hänsyn till
mottagarens, dvs. ögats, egenskaper. Vid de
belysningsstyrkor, som vi i föreliggande fall har
att göra med, fungerar de ljuskänsliga celler
i ögat som kallas tappar. Belysningen är då så
stark att färger kan iakttas.
För en normal industribelysning varierar
ljusstyrkan inom vida gränser allt efter lokalernas
art: kontors-, fabrikations-, kontroll-,
lagerlokaler o.d. Man kan sätta 500 lux som en
medel-ljusstyrka inom ett förekommande
variationsområde på 40—2 000 lux. För lagerlokaler
rekommenderas t.ex. 40 lux, under det att
avsyning, instrumentmakeri, konststoppning o.d.
fordrar minst 2 000 lux.
Maximum för solljusets intensitet (6 000°K i
fig. 1) sammanfaller med ögats maximala
känslighet (fig. 2), under det att maximum hos de
realiserbara ljuskällorna med
temperaturstrålning, för vilka temperaturen är 2 500—3 000°K,
blir förskjutet in i det infraröda området (fig.
3). Endast en liten del, 1,5—3 % av den
tillförda energin från en glödlampa ger synligt
ljus. Detta är orsaken till att
belysningstekniken sökt andra vägar för generering av ljus,
framför allt genom utnyttjande av elektriska
0 O.*, Oß 1.2 1.6 2.0 /U
Våglängd
Fig. 1. Strålning från en svart kropp vid olika
temperaturer. Det schatterade området representerar
synligt ljus.
Docent Gösta Siljeholm, Stockholm
628.9.041 : 628.977.1
urladdningars luminescens. I vissa fall kan
man då uppnå verkningsgrader på 10—20
En annan väg att utnyttja gasers luminescens
är att med fluorescerande substanser omvandla
någon i urladdningen alstrad strålning, t.ex.
ultraviolett, till synligt ljus genom fluorescens.
Även i detta fall kan verkningsgrader på över
10 % uppnås.
Det räcker emellertid icke att endast alstra
ett ljusflöde; den spektrala sammansättningen
hos ljuskällans strålning är också av stor
betydelse. Föremålsfärger kan endast iakttas, om
det belysande ljuset innehåller eller kan
kombineras till dessa färger.
Just vid industribelysning utnyttjar man
emellertid någon gång ljuskällor, vilkas spektrala
sammansättning högst väsentligt skiljer sig
från det normala dagsljusets eller det normala
glödlampsljusets. Ljuset kan t.ex. vara
monokromatiskt eller endast innehålla ett fåtal
spektrallinjer. Sådana ljuskällor kan t.ex. vid
granskning av bestämda material vara till
nytta, då de stundom överdriver differenserna
mellan färgnyanser, karakteristiska för någon
egenskap, som skall kontrolleras.
Glödlampor
Då den glödande kroppen utsänder ett
kontinuerligt spektrum och icke endast en
spektral-linje sammanfallande med ögats maximala
känslighet, kan på grund av strålningslagarna
och ögats spektrala känslighetskurva den
maximala verkningsgraden för en glödlampa högst
uppgå till storleksordningen 100 lm/W. Detta
förutsätter emellertid en temperatur hos
glödkroppen, som överensstämmer med fotosfären
hos solen, dvs. omkring 6 000°K.
Så höga temperaturer kan icke realiseras
genom upphettning av glödtrådar i lampor, då
vid denna temperatur alla ifrågakommande
material för länge sedan är smälta och
förgasade. Volfram med en smältpunkt av 3 680°K
är den metall, som bäst lämpar sig som
lys-kropp i glödlampor. Den används därvid i
form av dragen tråd, som direkt uppvärmes
genom strömgenomgång.
TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 34 941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
