Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 36 - Ljuskällor för industribelysning, av Gösta Siljeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtminstone en elektrod är utförd av bimetall.
Vid uppvärmning böjer sig denna bimetall, så
att den till sist gör kontakt med den andra
elektroden och sålunda kortsluter glimröret.
Lysröret är över reaktorn ansluten till
belysningsnätet. Tändkretsen med glimtändaren är
seriekopplad med de båda glödspiralerna i
lysrörets ändar. När spänningen, t.ex. 220 V,
läggs på röret, kan ingen urladdning genom
detta äga rum, då dess tändspänning (för
40-wattsrör) i kallt tillstånd är ca 450 V. Däremot
tänder glimröret, vars tändspänning vid
konstruktionen har fastlagts till t.ex. 150 V.
När sålunda praktiskt taget full nätspänning,
220 V, ligger över glimröret, sker en stark
urladdning däri. Eftersom de i
urladdningskretsen ingående strömbegränsande motstånden är
förhållandevis små, övergår denna urladdning
på glimrörets elektrodytor till en onormal
glim-urladdning med onormalt katodfall och
sålunda höga förluster. Härigenom värms
bimetal-len snabbt upp, och glimröret kortsluts.
Urladdningsrörets glödelektroder är då direkt
inkopplade över drosseln, och en kraftig ström
flyter genom kretsen.
Volframspiralerna upphettas nu till glödning,
medan det kortslutna glimröret svalnar.
Bi-metallen bryter därför kontakten med
mot-elektroden, varigenom nätspänningen och den
induktionsspänning, som uppstår vid
brytningen, läggs på urladdningsröret, vars förvärmda
elektroder är redo att starta urladdningen.
Urladdningsrörets brinnspänning ligger under
glimtändarens tändspänning, så att när väl
urladdningsförloppet i lysröret startat, kan
glimtändaren ej längre tända och förblir sålunda
utan inflytande på det tända lysrörets funktion.
En annan koppling (jfr Tekn. T. 1951 s. 576)
ger genom en viss spänningshöjning över
lysröret under en del av tändningsförloppet en
säker tändning kombinerad med liten slitning
av rörets elektroder.
Lysrören kan också tändas på en mångfald
andra sätt. Så kan t.ex. särskilda
förupphett-ningstransformatorer användas för
glödkato-derna. Vid lagom dimensionering av dessa, så
att t.ex. en viss förjonisation uppstår över
elektroden, kan åtminstone vissa typer av
lysrör tända direkt med den använda
nätspänningen.
Ytterligare ett sätt att tända röret är att avstå
från all förupphettning av elektroderna och i
stället lägga en så hög spänning, t.ex. 450 V,
över ett 40-wattsrör, att detta kallstartar. Det
använda förkopplingsdonet är då en
läckfälts-transformator med tomgångsspänningen 450 V,
som vid normal belastning sedan sjunker till
lysrörets normala brinnspänning, ca 108 V.
Kallstartsystemet medför emellertid en
betydligt större påfrestning på lysrörets elektroder
än tidigare nämnda system, vid vilka
elektroderna förvärms, varför lysrören med detta
system får kortare livslängd, såvida ej särskilda
elektroder används. Vidare blir förlusten i
läckfältstransformatorn betydligt högre än
motsvarande förlust i reaktorn.
Fig. 6. Tändning av ett lysrör med glimtändare; 1
lampan är strömlös; 2 strömmen är tillslagen,
bi-metallkontakten alltjämt bruten och glimröret tänt;
3 bimetallkontakten är sluten och glimröret
kortslutet, lysröret tänds; i lysröret brinner,
bimetallkontakten är bruten, men glimröret är dock inte tänt.
Vid alla tändningsoperationer förstoftas
aktiveringsmaterial från elektroderna, varigenom
rörets livslängd minskas något. De moderna
lysrören har emellertid så stor livslängd och
så kraftiga elektroder, att man normalt ej
behöver vara alltför restriktiv med antalet
tänd-ningar per dygn.
Då lysröret släcker 100 gånger per sekund,
dvs. varje gång urladdningsströmmen går
genom noll, har röret en stroboskopisk verkan,
vilken dock i vanliga fall ej är märkbart
störande. Vid arbete med rörliga föremål kan
emellertid en rörlig maskindel falskeligen
synas stå stilla. Stroboskopverkan mildras något
genom att lyspulvren har en viss efterlysning.
En utmärkt metod att minska
stroboskopverkan på samma gång som en korrektion av
effektfaktorn erhålles är att använda
LLC-kopplingen (fig. 7).
I princip består denna av tvenne lysrör,
lämpligen i samma armatur, varvid det ena lysröret
är anslutet till nätet över en reaktans och det
andra anslutet över en kapacitans. Härigenom
rAÅ’
ixL
D I––-J
-WWWr—-ifcj–- —
fwf
N\_ I—"il
•.V.V- HP^ ––––I
WWM
DT K2
220 V~
Fig. 7. LLC-koppling; D reaktor i den induktiva
kretsen, DT reaktor i den kapacitiva kretsen,
försedd med transformatorlindning för ökning av
strömmen i tändkretsen, Kl tändkondensator, K2
kondensator i kapacitanskretsen, försedd med
hög-ohmigt urladdnings mot stånd (jfr Tekn. T. 1951 s.
577).
TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 34 946
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
