Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 36 - Ljuskällor för industribelysning, av Gösta Siljeholm - Industriproduktion och elförbruktning i Sverige andra kvartalet 1960, av Mats Bärlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ernås, att de båda rören tänds och släcks
praktiskt taget i mottakt, resulterande i en högst
betydligt reducerad stroboskopisk effekt. I
praktiken utförs reaktanskretsen på vanligt
sätt, under det att man i kapacitanskretsen gör
vissa modifikationer, främst därför att
tänd-strömmen bör vara ca 1,5 gånger den normala
brinnströmmen, för att katoderna skall få
största livslängd.
En annan metod är att koppla tre nära
varandra placerade lysrör, gärna i samma
armatur, till var sin fas i ett trefasnät.
Medelljusflödet från de tre lamporna blir då praktiskt
taget flimmerfritt och följaktligen utan
besvärande stroboskopeffekt.
Kondensator- och isotoplampor
Under det senaste årtiondet har
belysningsteknikerna nedlagt mycket arbete på en ny
lamp-typ, ofta kallad kondensatorlampan. Ljuset
alstras genom elektroluminescens (Tekn. T.
1958 s. 595), dvs. direkt i ett lyspulver, som
befinner sig som dielektrikum emellan en
kondensators plattor. Den ena av dessa är en
ge-nomsynlig, ledande beläggning genom vilken
ljuset utsänds. Lampan är bl.a. avsedd att
drivas direkt på växelströmsnätet utan
förkopplingsdon.
De uppnådda verkningsgraderna uppgår för
grönt ljus till knappa 15 lm/W och för vitt
ljus till ca 7,5 lm/W. Detta och de låga
ljusflöden, som kan erhållas per enhet lampyta,
gör att kondensatorlampan ännu saknar
intresse för normal belysning inom industrin.
Genom användning av högre frekvenser hos den
matande växelströmmen kan ljusflödet
visserligen höjas, men omformningsförlusterna
sänker ljusutbytet, och kondensatorlampans
användning inskränker sig i dag till några få
mycket speciella arrangemang.
En annan lamptyp, som bearbetats under den
senaste tiden, är isotoplampan. Dennas
energikälla består av en gasformig radioisotop, som
spontant utsänder elektroner. Gasen innesluts
i en behållare, vars väggar belagts med
lyspulver av en typ, som vid
elektronbombardemanget från gasen utsänder ljus. Detta erhålls
alltså närmast på samma sätt som ljuset från
skärmen hos ett bildrör i en TV-apparat.
Som fyllning har man använt väteisotopen
tritium och ädelgasisotopen krypton-85.
Ljusutbyten på över 30 lm/W (grönt ljus) har
erhållits, men svårigheten ligger i att erhålla
tillräcklig effekt i gasfyllningen. Ljusflödet
blir därför även här så lågt, att isotoplampans
användningsområde ännu begränsas till
nöd-och varningsbelysningar i specialfall.
Slutord
Vid vanliga belysningsnät med 50 Hz
växelström använder man i regel reaktorer, utförda
som spolar eller i specialfall som
läckfälts-transformatorer för att begränsa strömmen
genom gasurladdningslampor. Förlusterna i re-
aktorn varierar inom överraskande vida
gränser, beroende på kvaliteten hos det använda
materialet och den geometriska utformningen.
Den långsmala typen med förluster på 11—
16 W för 40 W lysrör torde ej lämpa sig för
större industribelysningar. Det något
klumpigare normala utförandet ger förluster på 6,5—
11 W.
Att typer med de lägsta förlusterna under i
övrigt jämförbara förhållanden är att föredra
vid industribelysning, inses lätt, ty i en
anläggning med de lägre förlusterna och en
förbrukning av t.ex. 46,5 W brutto för ett lysrör
brinner vart tionde rör gratis i jämförelse med
en motsvarande anläggning med 51,5 W
bruttoförbrukning per lysrör.
Vid bedömning av verkningsgraden hos här
diskuterade ljuskällor får ej enbart hänsyn tas
till lampans ljusutbyte. I så fall skulle väl
natriumlampan ligga bäst till. Man måste göra
klart för sig fordringarna på ljusets kvalitet
för den aktuella synuppgiften. Om behaglig
färgåtergivning är väsentlig, är glödlampan och
lysröret av lyxtyp givna.
I större arbetslokaler med krav på hög
belysningsstyrka och måttliga krav på
färgåtergivningen är standardlysröret och eventuellt
den vita kvicksilverlampan ofta lämplig. Den
vanliga kvicksilverlampan och natriumlampan
är ju mera speciella till sin karaktär och
används bl.a. för vägar och öppna platser,
lagerutrymmen utomhus, gjuterier o.d., där god
belysning fordras utan eller med små krav på
färgåtergivningen. Läggs största vikt vid
enkelhet i installation och handhavande är
fortfarande glödlampan oöverträffad.
Industriproduktion och elförbrukning i
Sverige andra kvartalet 1960. Den samlade
industriproduktionen nådde under andra kvartalet 1960,
liksom under första kvartalet, en 8 %> högre
produktionsnivå än under motsvarande kvartal 1959.
Detta innebär att man hittills under 1960 haft en
stegringstakt som överträffar den som nåddes under
1950-talets mest expansiva perioder. Uppgången om-
Tabell 1. Elproduktion och elförbrukning i Sverige
andra kvartalet 1959 och 1960
1959 1960 ökning
1959—1960
GWh GWh "/.
Total elproduktion ..............8 269 8 158 — 1
Vattenkraftproduktion ... 8 048 7 501 — 7
Ängkraftproduktion ..........221 657 197
Import ......................................13 37 185
Export ....................................379 244 —36
Vattenmagasinens innehåll
vid kvartalets slut ............8 675 7 540
(86 °/o) (69 °/o)
Total elbelastning ................7 903 7 951 1
Förluster ................................1 116 1 101
Elpannor ................................748 385 —49
Netto elkonsumtion ............6 039 6 465 7
Industri ....................................4 018 4 337 8
Transport ..............................372 383 3
Detaljförbrukning ..............1 649 1 745 6
TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 34 947
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
