Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 36 - Metoder för radiostereofoni, av Ingemar Östberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra underbärvågssystem till ett antal av
nära 20 har hittills provats i USA. Många av
dessa liknar varandra och andra är inte
aktuella för europeiska förhållanden. Det är
därför tydligt att en beskrivning av alla system
inte kan göras här. Utöver de som nämnts finns
dock några, som är värda att nämnas för att
läget inom radiostereoområdet skall belysas
litet fullständigare.
Redan före stereofonins uppsving har man i
USA sänt "bakgrundsmusik" på en
underbärvåg enligt samma princip som nämnts för
skillnadssignalen i stereo.
Harkins Radio har inte helt velat offra denna
service utan har utarbetat ett system, där
stereoöverföring kan ske enligt Crosby-principen,
men där man kan koppla om och använda
underbärvågen för bakgrundsmusik. Kravet på
liten överhörning blir då större,
överhörningen har uppmätts till 40 dB mellan huvud- och
underbärvåg, då den senare modulerats med
400 Hz vid ett sving på ± 25 kHz. Redan i
april 1958 gjordes lyckade provsändningar med
detta system över stationen KGLA i Los
Angeles.
Multiplex Services i New York har utarbetat
ett system, Halsteadsystemet, fig. 5, som
samtidigt kan överföra både stereoprogram och
"bakgrundsmusik", överföringen sker med två
underbärvågor, en för stereo och en för musik.
Den förra ligger på frekvensen 41 kHz med
15 % modulation av huvudbärvågen medan
den senare förlagts till 67 kHz med
modulation utnyttjande bandet 59—75 kHz. En
kontrollkanal mellan 20 och 25 kHz har
reserverats.
Distorsionen för 30—15 000 Hz tonfrekvens
uppgår till 0,3—0,8 % vid 100 % modulation
medan signal-brusförhållandet är ca 50 dB.
Halsteadsystemet använder inte
summa-skillnadsförfarandet, men lär ändå vara
kompatibelt genom ett speciellt förfarande.
För att förse televisionen med stereoljud har
Motorola utarbetat ett system med
underbärvåg på TV-kanalen, fig. 6. För ljudet använder
man summa-skillnadsprincipen och systemet
liknar Crosby-systemet, men data har
anpassats till TV-förhållanden.
System med hiwudbärvåg samt pilotfrekvenser
System med en huvudbärvåg samt en eller
flera pilotfrekvenser, "trickstereofoni", är
inte fullstereofoniska, men kompatibla. Fördelen
ligger i de goda överföringsförhållandena,
vilka i stort sett blir lika som vid monoradio,
överhörningen blir också liten, i den mån man
kan tala om överhörning, då man inte arbetar
med två skilda kanaler.
Det finns i huvudsak två utprovade system,
som arbetar enligt pilottonprincipen.
Pilottonförfarandet enligt Adam, Enkel och
Meyer-Eppler ("AEM-systemet"), fig. 7, är
tyskt. Man avskär här tonfrekvensbandet i en
monosändning vid en viss frekvens t.ex. 14
kHz med ett lågpassfilter. Strax ovanför
denna gränsfrekvens förlägger man de sinusfor-
miga pilottonerna, vars amplitud har samma
storleksordning som bruset i passbandet.
Därigenom maskeras de och hörs ej vid sidan
av nyttosignalen, trots att de ligger inom
hörbara frekvensområdet. Emellertid har man
omkring pilotfrekvenserna bandpassfilter med
bandbredden ca 100 Hz, vilka undertrycker
bruset inom sina passband till någon tiondel
av pilottonens amplitud.
Huvudinformationen överföres nu på samma
sätt som vid ostereofonisk radio, men
dessutom överföres på samma bärfrekvens
pilottonerna, som helt svarar för stereoverkan.
Detta tillgår så, att man på sändarsidan från
två mikrofoner söker intensiteten i vardera
kanalens signal genom en likriktaranordning.
Dessa intensitetssignaler får så styra var sin
ringmodulator, som reglerar pilottonernas
amplitud.
På mottagarsidan utskiljas pilottonerna med
filter och förstärkes, varefter de får styra
varsin reglerförstärkare, som påverkar höger
resp. vänster högtalare. På detta sätt återbildas
ljudbilden i studiorummet genom
intensitetsfördelning. Detta är emellertid inte
tillräckligt, ty samtidiga ljudsignaler till de båda mik-
Fig. 5.
Blockschema för
Halsteadsystemet;
upptill sändare,
nedtill
mottagare.
Fig. 6.
Motorolos stereoljudsystem för TV;
upptill sändare,
nedtill
mottagare.
920 TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
