Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 37 - Precisionen vid absorptionsspektrofotometrisk analys, av Sven-Eric Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grannhet. Möjligheterna att gå vidare på denna
väg begränsas av följande faktorer:
vid mätningar av lösningar med mycket låg
absolut transmittans får ströljus en alltmer
störande inverkan;
mätningar vid mycket låg absolut
transmittans kräver ökning av spaltbredden med
åtföljande försämrad spektral renhet hos ljuset;
lösningar med hög koncentration avviker
från Lambert-Beers lag med tidigare berörda
konsekvenser.
Det är opraktiskt att arbeta med absoluta
transmittanser under ca 2 % och önskvärt att
ligga ett stycke ovanför denna gräns. Trots
berörda begränsningar kan en högst betydande
precisionsvinst göras genom användning av en
lämplig referenslösning i stället för en
noll-lösning.
Exempel på tillämpning av felteorin
För att åskådliggöra felteorin har den
tillämpats på ett praktiskt exempel, nämligen val av
referenslösning vid bestämning av fosfor enligt
vanadomolybdatmetoden.
Äro
O IÉ––
0 20 W 60 mg/t
Hotl P20s
Fig. 3. Absorbanskurva för bestämning av PsO,
enligt vanadomolybdatmetoden; instrument: Beckman
B; kyvetter: glas 10 mm; våglängd: 420
mu;–-relationen om Lambert-Beers lag hade gällt.
Tabell 1. Data för absorbanskurvan i fig. 3
Cr Ajro tro X Äro X
mg/1 P2Oä
0 0 1,000 0 0
10 0,216 0,608 0 0,216
20 0,442 0,361 0 0,442
30 0,662 0,218 0 0,662
40 0,878 0,1325 0,030 0,848
50 1,088 0,0817 0,060 1,028
60 1,291 0.0512 0,145 1,146
70 1,470 0,0339 0,280 1,190
80 1,639 0,0229 0,460 1,179
Först uppmäts en absorbanskurva från
koncentrationen noll upp till en sådan
koncentration att relativa transmittansen gentemot
noll-lösningen blir ca 2 %. För att erhålla största
möjliga noggrannhet mäter man först lösningar
med stigande, noggrant känd koncentration
gentemot en nollösning tills en relativ
absor-bans på ca 0,5 erhålles. Därefter väljes den
sista lösningen som referenslösning för
lösningarna med närmast högre koncentration
tills åter en relativ absorbans på ca 0,5
erhålles, varefter proceduren upprepas nödvändigt
antal gånger.
En absorbanskurva uppmätt med ett
Beckman B instrument med 10 mm glaskyvetter och
ljusvåglängden 420 m|i (fig. 3) visar avvikelsen
från Lambert-Beers lag. Kurvtangentens
skärning med absorbansaxeln ger X i ekv. (9). Av
data i tabell 1 finner vi att dAro/dc avtar och
dX/dc växer med stigande koncentration och
att vid den högsta medtagna koncentrationen
den senares tillväxt överväger. Aro X har
således ett maximum vid ca 70 mg/1 P„05.
Ur dessa data har F i ekv. (9) beräknats,
varpå feldiagrammet, fig. 4, har konstruerats. För
att särskilja kurvorna har skalan för F valts
större än som ur andra synpunkter skulle vara
befogat. Kurvan för nollösning som referens
har därför kommit att falla utanför
diagrammet. Diagrammet visar att den största
noggrannheten uppnås då provlösningen har
samma koncentration som referenslösningen, utom
vid låga koncentrationer.
Vid positiv koncentrationsdifferens, dvs.
cx—cT> 0, ställs instrumentet in för fullt utslag
mot referenslösningen, medan det vid negativ
koncentrationsdifferens ställs in för fullt
utslag mot provlösningen. Mätfelet blir detsamma
om man har t.ex. en provlösning med 40 mg/1
och en referenslösning med 50 mg/1 eller en
sådan med 40 mg/1 och en provlösning med
50 mg/1. På grund härav blir funktionerna
olika på de båda sidorna om nollinjen, och
kurvdelarna skär varandra där i en viss vinkel.
Analysfelet avtar vid ökning av
referenslösningens koncentration upp till 70 mg/1,
varefter en försämring kan skönjas. Skillnaden i
noggrannhet vid referenslösningar med 60 och
70 mg/1 är försumbar och mycket liten vid
dem med 50 och 60 mg/1. Vid val av 50 mg/I
P2Or> som referens får man däremot en önskad
TEKNISK TIDSKRIFT 1760 H. 37 1QQ1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
