Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 37 - Andras erfarenheter - Skydd för trä i kontakt med rostande järn, av SHl - Användning av polyvinylalkohol, av SHl - Skrynkelfria bomullstyger, av SHl - Användning av olefin- och terpen-epoxider, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pålagda spänningen i det förra varit otillräcklig för
fullständigt rostskydd (Industriserie Träteknik 55,
april 1960, Svenska Träforskningsinstitutet). SHl
Användning av polyvinylalkohol
I USA ökas tillverkningen av polyvinylalkohol i
början av 1960 från ca 12 000 t/år till 25 000 t/år,
och man väntar tydligen en betydande ökning av
dess användning. Under 1959 var förbrukningen av
polyvinylalkohol:
t
Lim ............................. 4 500
Textilier ........................ 1 800
Emulgeringsmedel .............. 1 350
Beläggning av papper .......... 900
Folier ........................... 900
Diverse ......................... 900
Den största avsättningsökningen väntar man för
lim, pappersbeläggning och folier.
Polyvinylalkoholens egenskaper varierar med
mol-vikten hos det polyvinylacetat, ur vilket den
framställs genom hydrolys, och med hydrolysgraden.
Delvis (87—89 "/o) hydrolyserade produkter löses
lätt i vatten, medan fullständigt hydrolyserade (ren
polyvinylalkohol) har god resistens mot vatten och
kan göras olösliga genom behandling med en aldehyd.
Polyvinylalkoholfolier uppges vara fem gånger så
starka som polyetenfolier, ha god resistens mot de
flesta organiska lösningsmedlen och vara
ogenomträngliga för alla gaser utom vattenånga och
ammoniak. Folierna kan göras vattenresistenta eller
vattenlösliga. Den senare typen kan få användning till
förpackning av t.ex. tvättmedel, blekmedel, färgei
och insektbekämpare. Sådana förpackningar behöver
inte brytas utan kan läggas hela i vatten.
Polyvinylalkohols goda adhesion och resistens mot
lösningsmedel gör den högst användbar för
impregnering eller beläggning av papper för ökning av
dettas torr- och våtstyrka, tryckbarhet och resistens
mot olja. Polyvinylalkohol ger goda lim av
vatten-resistent eller befuktningsbar typ. En nackdel är
polyvinylalkohols relativt höga pris, nu 57 ct/lb
(ca 6,50 kr/kg), men på grund av sina goda
egenskaper kan plasten ofta konkurrera med så billiga
material som stärkelse, kasein och benlim.
Inom textilindustrin kan polyvinylalkohol med
fördel användas som appretur, emulgeringsmedel och
skyddskolloid för polyvinylacetatemulsioner. Vidare
kan den dras till fibrer. Dessa är starka och har
utmärkt resistens mot kemikalier och
mikroorganismer. I Japan tillverkas 13 600 t/år fiber, varav
två tredjedelar används till fisknät och
skoluniformer.
Fibrer, innehållande minst 50 °/o polyvinylalkohol,
kallas vinal och kan i USA säljas för ca 85 ct/lb
(ca 9,75 kr/kg), vilket understiger priset på de
viktigaste syntetfibrerna. Då fibern är hydrofil, torkar
vinaltyger inte lika snabbt som tyger av de
hydro-foba syntetfibrerna, men den har en kombination
av egenskaper, som skiljer den från andra fibrer,
och den har vissa fördelar vid tillverkningen
(Chemical & Engineering News 8 febr. 1960 s. 32, 34). SHl
Skrynkelfria bomullstyger
Vid US Department of Agriculture, Southern
Regional Research Laboratory (SRRL) arbetar man
intensivt på att få fram fullgoda ejpress-bomullstyger.
Skrynkelfria tyger har haft god framgång, men ännu
är det en lång väg till framställning av ett idealiskt
ejpress-tyg. Det anses att man först måste få fram
lämpligare vävkonstruktioner. Trots att man vet att
en relativt lös väv tar kemikalier för
ejpress-behand-ling bättre än de täta tyger som nu tillverkas
fortsätter man därmed, bunden av traditionen.
Bomullstyger görs skrynkelfria genom
impregnering med plaster som binder samman
hydroxyl-grupper i två intill varandra liggande
cellulosamolekyler. Härtill används mest kväveföreningar, t.ex.
me-tylolkarbamider, karbamid-formaldehydhartser och
melamin-formaldehydhartser (Tekn. T. 1958 s. 321;
1959 s. 166).
De innehåller emellertid NH-grupper vilkas
väteatomer vid blekning reagerar med kloren i
hypo-klorit till kloramid. När tyget sedan värms vid
torkning eller strykning avspjälkas klorväte som
angriper fibern. Melaminbehandlade tyger gulnar
dessutom ofta vid blekningen. Man tycks ännu inte ha
funnit något fullgott sätt att undanröja denna nackdel.
Undersökningarna vid SRRL har emellertid lett
fram till tris(l-aziridinyl)fosfinoxid (APO) som
verkar genom bildning av ett olösligt harts inuti fibern
och eterbildning med cellulosan. Man tror att
användning av APO kan vara en lösning av problemet.
Flera andra kemikalier, t.ex. triazoner och
epoxi-hartser, synes vara bra tvärbindningsreagens.
Tri-azonerna motstår den sura behandling, som är
vanlig vid kommersiell tvätt, och den tertiära
amingruppen tycks neutralisera syror som bildas efter
klorblekning. Epoxihartser är också okänsliga för
klor (Chemical & Engineering News 15 febr. 1960
s. 59—60). SHl
Användning av olefin- och terpen-epoxider
Tillverkningen av epoxiplaster av epiklorhydrin och
bisfenol A har stadigt vuxit i USA alltsedan den
började där 1946. Det starkt vidgade
användningsområdet för epoxiplaster har framtvingat ändringar
eller åtminstone modifikationer av det ursprungliga
materialets struktur för mötande av speciella krav.
Vanligen har man härvid ändrat
polymerisations-graden eller använt olika härdare,
härdningsmeto-der reaktiva eller inaktiva utspädningsmedel,
mjuk-ningsmedel, fyllmedel m.m.
Ett relativt nytt sätt att modifiera epoxiplaster är
användning av olefin- eller terpenoxider som
reaktiva utspädningsmedel. Tidigare har man som sådana
utnyttjat glycidyletrar och styrenoxid, men genom
att högkoncentrerad väteperoxid och perättiksyra
nu blivit kommersiellt tillgängliga kan man
epoxide-ra många omättade föreningar. Flera sådana
produkter har redan fått stor användning som
mjuk-ningsmedel för vinylplaster (Tekn. T. 1960 s. 663).
Man har nu studerat användning av oktylenoxid,
dodecenoxid, olefinoxider med 16—18 kolatomer,
æ-pinenoxid och limonenmonoxid som reaktiva
utspädningsmedel för aminhärdade epoxiplaster. De
har obetydlig giftverkan och är därför
lätthanterliga. De tillsätts i en mängd av 2—20 viktdelar på
100 viktdelar plast.
Vid användning i gjutplaster minskar de dessas
viskositet, ökar deras brukstid, minskar
värmeutvecklingen vid härdningen och ökar slutproduktens
böjhållfasthet. Plastens slagseghet, vattenabsorption,
brottgräns och hårdhet påverkas inte ogynnsamt;
dess formbeständighetstemperatur höjs.
Utspädningsmedlen minskar också epoxilackers
viskositet vid bibehållen halt av fast material och ökar
deras brukstid. Läcker med utspädningsmedel blir
brukstorra lika snabbt som vanliga epoxilacker och
har lika god nötningstålighet; de når högsta
slagseghet snabbare (R J Gall, J J Rizzo & H M
Ca-strantas i Modern Plastics mars 1960 s. 137, 140,
142, 144, 148, 150, 203). SHl
TEKNISK TIDSKRIFT 1760 H. 37 1QQ1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
