Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 37 - Nya metoder - Bättre förkromning, av SHl - Vattensuspension för beläggning med plast, av SHl - Flotation av niobmaterial, av E R—s - Fosforsyra genom uppslutning med saltsyra, av SHl - Elektrolytisk regenerering av betbad, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
roderande medier skiljer sig de båda nickelskiktens
elektrodpotentialer med 50—120 mV. Är
potentialdifferensen väl avvägd, stannar därför ett vid
genombrott av kromskiktet startat punktangrepp i
gränsytan mellan nickelskikten, och korrosionen
breder ut sig i sidled. Eventuellt kan bitar av
kromskiktet flagna av, varvid synliga punktangrepp kan
uppstå på ett år eller mer, men de är inte lika fula
som de tidigare vita.
Nickelskikt, utfällda under olika betingelser, kan ge
elektrodpotentialer som skiljer sig med upp till 240
mV. Bästa resultat uppnås, om de båda
nickelskikten görs så att skillnaden mellan deras
elektrodpotentialer blir 30—50 mV. Vidare bör deras
potentialer ligga så nära kromens som möjligt.
För att ett kromskikt skall bli tätt fordras speciella
fällningsbetingelser och en skikttjocklek av 0,75—
1,25. Kromen måste fällas ut vid relativt hög
temperatur (45—55°C) ur ett bad med hög
kromsyra-halt och vid en strömtäthet på 26—38 A/dm2
(Chemical & Engineering News 25 juli 1960 s. 48—49). SHl
Vattensuspension för beläggning med plast
En klorerad polyeten, som är tillgänglig i USA
under handelsnamnet Penton, har exceptionellt god
kemisk resistens och är därför utmärkt som
korrosionsskydd för metaller. Den kan användas vid upp
till 120—135°C. Det är emellertid svårt att anbringa
plasten. Den vanliga metoden är bepudring av den
heta metallytan med plastpulver och smältning av
detta genom upphettning några minuter till 220°C.
En annan metod är sprutning med en suspension av
plasten i en blandning av organiska lösningsmedel.
Man tillverkar emellertid nu en vattensuspension
av Penton som uppges erbjuda vissa fördelar vid
beläggningen. Den sprutas på liksom de tidigare
använda suspensionerna, vattnet drivs av, och den
kvarsittande plasten smälts till ett
sammanhängande skikt.
Metallen behöver inte förvärmas, komplicerade
former kan beläggas och i vissa fall blir bindningen
mellan plast och grundmaterial bättre än vid andra
beläggningsmetoder. Viktigt är att man kan erhålla
ett 0,75—1 mm tjockt plastskikt genom bara två
sprutningar, medan det vid torrmetoden behövs
minst fyra behandlingar.
Suspensioner i organiska lösningsmedel har många
av vattensuspensionens fördelar, men har nackdelen
att vålla eldfara som fordrar säkerhetsåtgärder vid
beläggningen (Chemical & Engineering News 20
juni 1960 s. 52). SHl
Flotation av niobmineral
Två amerikanska metallurger har utarbetat ett
förfarande för flotation av niobmineral genom
användning av ett länge känt kemiskt reagens 8-kinolinol
som mineralsamlarreagens. Hittills har man icke
känt till någon lämplig flotationsprocess för dessa
mineral.
Uppfinnarna konstaterar att niobmineral kan ut-
Tabell 1. Koncentratets niobhalt vid flotation med
hydrocykinolinoler
Halt Nb20.
•/o
8-kinoliAol ........................ 10,36
2-metyl-8-kinolinol ............... 9,21
4-metyl-8-kinolinol ............... 19,3
6-metyl-8-kinolinol ............... 5,59
Fig. 1. Schema
för anrikning av
niobmalm.
vinnas i form av koncentrat med halter upp till
19 Va Nb205, om man använder olika 8-kinolinoler
som samlarreagens (tabell 1). Tillämpar man inte
en viss förbehandling av malmen (fig. 1), erhåller
man ett koncentrat med bara högst 1,3 ®/o
NhjOs-Alla de nämnda samlarreagensen finns i handeln
men några endast som reagenskvalitet (Engineering
& Mining Journal maj 1959 s. 105). ER—s
Fosforsyra genom uppslutning med saltsyra
Enligt en i Israel utarbetad metod löses råfosfat i
saltsyra. Den olösta resten kastas, och fosforsyran
extraheras ur lösningen med normalbutyl- eller
iso-amylalkohol. Extraktet destilleras, varvid
lösningsmedlet återvinns som destillat, och fosforsyra
erhålls som återstod. Metoden uppges ge fosforsyra
med 58 °/o P205 mot 42 "/o vid vanlig tillverkning av
fosforsyra på våta vägen. Vidare är den förra syran
renare än den senare; den lär hålla t.ex. 0,09 "/o Zn,
0,03 %> Fe, 0,009 ®/o Cu, 0,007 °/o Cr, 0,005 °/o As och
0,004 »/o V.
Trots dessa fördelar har uppslutning av råfosfat
med saltsyra i stället för svavelsyra inte utnyttjats
tidigare på grund av svårigheten att separera
fosforsyran och kalciumkloriden, vilka båda är
lättlösliga i vatten. Man tycks emellertid nu ha funnit
en tillfredsställande lösning av detta problem, ty
metoden skall tillämpas i kommersiell skala i Japan
och lär ha väckt intresse även i USA (Chemical
Engineering 18 april 1960 s. 81). SHl
Elektrolytisk regenerering av betbad
Alla elektrolytiska processer för regenerering av
betbad består i sönderdelning av järn(II) sulfat i
järn och svavelsyra. Det största problemet uppstår
härvid genom att utfällning av järn i sur lösning
är en mycket ineffektiv process. Man har löst det
t.ex. genom användning av en elektrolyscell med
TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 34 1002
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
