Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 38 - Amerikanska fjärr- och markrobotar, av Carl-Axel Reimer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amerikanska
ffjärr-och markrobotar
De länder, som nu utvecklar och producerar
fjärrobotar, är främst USA och Sovjet samt i
mindre skala England. På senare tid har även
ett franskt fjärrobotprojekt nämnts. Endast USA
har emellertid i större omfattning publicerat
uppgifter om projektering och produktion av
sådana vapen.
En annan grupp robotar av i princip samma
slag men med kortare räckvidder än
fjärrobo-tarna är markrobotarna. De två typerna har det
gemensamt, att de avskjuts från jordytan eller
från t.ex. en undervattensbåt mot mål på ytan,
i regel på fasta marken. De båda typerna skils
åt genom räckvidden, där gränsen mellan dem
är flytande men oftast brukar sättas till 500—
1 000 km.
Fjärr- och markrobotarna ingår som den
dominerande gruppen i vad som i den
engelsktalande världen kallas "surface-to-surface
mis-siles", tabell 1. Häri ingår även andra
robottyper t.ex. kust- och sjörobotar, som icke skall
behandlas här.
Aerodynamiska robotar
De aerodynamiska robotarna följer i stort sett
samma utvecklingskurva som motsvarande
flygplantyper. I tjänst varande robotar har liksom
huvuddelen av attack- och bombplanen hög
un-derljudshastighet med machtalet ca 0,9 och en
maximal flyghöjd på 12—15 km. De senast
framtagna typerna är tröghetsnavigerade eller
Kapten Carl-Axel Reimer, Stockholm
623.451-519(73)
försedda med något annat
autonavigeringssy-stem, t.ex. stjärnnavigering eller
dopplernavi-gering. De tidigare använda teletekniska
styrsystemen var behäftade med påtagliga brister
främst i form av störbarhet och svårigheter vid
anflygning på låg höjd.
De moderna tröghetsnavigeringssystemen, på
de längsta räckvidderna övervakade med
stjärnföljande navigationssystem, ger
tillräcklig precision för att få robotens kärnladdning
att detonera så nära målet, att önskad verkan
erhålles, samtidigt som systemet är helt
ostörbart och användbart på alla höjder. Den
relativt låga farten och begränsade topphöjden gör
emellertid den flygplanliknande fjärroboten
lätt att bekämpa med jaktflyg och i de lägre
höjdskikten även med eldrörsluftvärn.
Liksom vid bemannade flygplan kan dock
sårbarheten begränsas genom lämplig taktik, främst
genom att anflygning helt eller delvis sker på
lägsta höjd, när detta med hänsyn till önskad
räckvidd är möjligt.
Det finns nu endast tre flygplanliknande
fjärrobottyper i tjänst inom amerikanska
krigsmakten. Robotar av flygplanstyp med kortare
räckvidder, dvs. markrobotar, förekommer inte
alls. De tre typerna fjärrobotar tillhör alla
flygvapnet och har alla det gemensamt att de
drivs av turbojetmotorer och att de använder
noll-längdstart med hjälp av en kraftig
krut-raketmotor, som kastas efter starten.
Den första fjärrobot, som’kom i tjänst i USA,
Tabell i. Amerikansk indelning av fjärr- och markrobotar
Huvud- Aerodynamiska robotar Under-
grupp Räckvidd Exempel grupp1
km
Ballistiska robotar
Räckvidd Exempel
km
Strategisk 2 000—10 000 Snark
missil
Taktisk
missil
2—2 000
Mace
ICBM
IRBM2 FBM3
fMRBM
TBM < SRBM
8 000—15 000
2 000—5 000
200—1 000
50—200
20—50
Atlas, Titan, Minuteman
Thor, Jupiter, Polaris
Redstone, Pershing
Corporal, Sergeant
1 ICBM /nter Continental Ballistic Missile, IRBM Jntermediate Range ßallistic Missile, FBM Fleet Ballistic Missile, MRBM
Medium ftange 7,’ailislic Missile, SRBM Short i?ange ßallistic Missile, TBM Tactical -Ballistic Missile. 2 Motsvarande engelska
benämning är LRBM, t.ex. Blue Streak räckvidd 3 000—4 500 km. 3 Syftar på Polaris.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 37 1017
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
