Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 38 - Amerikanska fjärr- och markrobotar, av Carl-Axel Reimer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jetmotorer senare komma att medföra en
renässans för den flygplanliknande roboten.
Användning av atomjetmotorer i
interkontinen-tala fjärrobotar skulle nämligen göra det
möjligt för dessa att göra hela anflygningen på
lägsta höjd, varigenom sårbarheten skulle
minskas. Vidare skulle en sådan robot kunna
återkallas från sitt uppdrag, vilket icke är
möjligt med andra robottyper. Slutligen skulle
roboten kunna hållas flygande under längre tid
över obebodda delar av jordklotet, t.ex.
Antarktis, utan att kunna lokaliseras av fienden.
Den sistnämnda möjligheten skulle eliminera
den för andra robottyper påtagliga risken att
förstöras genom anfall på baserna.
Enligt öppna källor pågår i USA en
projektstudie av en atomdriven flygplanliknande
fjärrobot benämnd SLAM (Supersonic Löw
Altitude Mssile). Det synes dock osannolikt
att denna studie skulle kunna leda till
operativa vapen under innevarande decennium.
Ballistiska robotar
De ballistiska robotarna (Tekn. T. 1959 s. 778,
935) kommer av nyss framförda skäl att så
småningom bli allenarådande bland
fjärrobo-tarna, dock med den inskränkningen att
atomdrift senare kan komma att ändra detta
förhållande för de längsta räckvidderna.
Även bland markrobotarna kommer den
ballistiska typen att dominera utom för de
kortaste räckvidderna, där aerodynamiska och
halvballistiska typer fortfarande kan
förekomma jämsides med rent ballistiska.
I den fortsatta framställningen kommer de
olika funktioner och egenskaper, som
karakteriserar ett ballistiskt robotsystem, att
behandlas var för sig, varvid inom varje delområde
de utvecklingstenser som kan skönjas —
särskilt i USA — kommer att påvisas.
Framdrivning
Framdrivningen sker endast under banans
första del. Den för ändamålet enda
användbara motortypen är raketmotorn, främst
därför att en stor del av drivbanan kommer att
ligga i nästan lufttomt rum (Tekn. T. 1959
s. 929). Hittills har mest vätskeraketer använts.
Vid större robottyper användes vanligen
drivmedelkombinationen flytande syre och ett
kolväte eller alkohol. Vid mindre robotar ersattes
ofta syret med salpetersyra.
Drivmedlen är ofta starkt korroderande eller,
som i fallet flytande syre, nedkylda till
mycket låga temperaturer, för syrets del under
•—183°G. Detta medför stora svårigheter vid
klargöring och hållande av beredskap. För de
stora robotarna fordras anläggningar av nära
nog fabrikskaraktär för att åstadkomma det
flytande syre, som krävs vid en division om
9—15 robotar. Utvecklingen på
krutraketom-rådet, bl.a. större motorer, samt möjligheterna
att krympa styrutrustning och stridsdel så, att
robotens totalvikt kan minskas, har gjort
krutraketerna användbara i andra generationens
ballistiska robotar. Många problem återstår
dock att lösa innan i varje fall de allra största
robotarnas krutraketmotorer kan anses vara
färdiga. Samtidigt har även en nyhet på
vätske-raketområdet, paketerade bränslen, gjort det
möjligt att kanske bibehålla vätskeraketernas
fördelar (hög specifik impuls och möjlighet
till dragkraftsreglering) samtidigt som
nackdelarna i beredskapshänseende försvinner. Det
är därför icke alldeles säkert, att den tredje
generationen ballistiska robotar kommer att
vara försedd med krutraketer, även om detta
är sannolikt.
Vanligen är robotarna för de korta hållen
försedda med endast ett drivsteg, medan
lång-hållsrobotarna har två eller tre steg. Om man
sammanställer antalet steg för de amerikanska
ballistiska robotarna, finner man följande
samband mellan räckvidd och stegantal:
Räckvidd km < 1 000 1 000—3 000 3 000—10 000
Antal steg för
vätskeraket . 1 1 1—2
krutraket ... 1 2 3
Ett exempel på en två-stegs vätskeraket
utgör den under utveckling varande 100 t ICBM
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 37 1019
Fig. 3. Titan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
