- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 90. 1960 /
1023

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 38 - Amerikanska fjärr- och markrobotar, av Carl-Axel Reimer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig. 10. T it
an-bas.

samma förhållanden. Den fältmässiga
spridningen torde ännu uppgå till minst 5 km. Det
föreligger emellertid goda möjligheter att så
småningom alltmera förbättra precisionen,
främst genom att styra roboten (noskonen)
även efter återinträdet i atmosfären.

Funktionssäkerheten är en mycket viktig
faktor när det gäller att bedöma robotsystems
totala verkan. Några officiellt bestyrkta
uppgifter på ballistiska robotars funktionssäkerhet
finns icke. Allmänt kan emellertid sägas att
den lägsta funktionssäkerheten gäller för de
mest komplicerade systemen, dvs. för system
med vätskeraketer och omfattande
markbaserad styrutrustning, med andra ord för
in-terkontinentala robotar. Den torde där
bedömningsvis uppgå till 0,6—0,8. Den högsta
funktionssäkerheten har sannolikt de mindre
markrobotarna med krutraket och ren
tröghetsnavi-gering. Här ligger sannolikt värdet nära 1,0.

Den totala verkan av de ballistiska robotarna
kan givetvis beräknas i varje särskilt fall med
ledning av de bedömda värdena på
laddningsstyrka, spridning och funktionssäkerhet samt
målets egenskaper. Ett exempel på hur man
i USA uppskattar den totala verkan av
ballistiska robotar för större räckvidder kan
nämnas. Chefen för det strategiska flyget, SAC,
general Power, har i ett uttalande nyligen
bedömt att det i genomsnitt krävs tre ICBM- eller
IRBM-robotar för att slå ut en av SAC:s
flyg-eller robotbaser.

Markutrustning, sårbarhet, rörlighet, beredskap
Markutrustningen varierar i hög grad med
robotens storlek och räckvidd. För en
inter-kontinental robot krävs i dag
tankningsanlägg-ningar, anläggningar för produktion av
flytande syre, utrustning för transport och uppställ-

ning av robotar och annan utrustning, ett
flertal radarstationer, räkneautomater och
styrsignalsändare. Dessutom krävs en mycket
omfattande utrustning för klargöring,
provning, service och reparation av såväl roboten
som övrig materiel. En robotbas blir därför
en mycket stor anläggning, som kräver stora
arealer, välutbyggda väg- och förbindelsenät,
ett stort antal byggnader och god tillgång till
elkraft.

Den lätta markroboten behöver i stort sett
endast en kombinerad transportvagn och
startlavett, en enkel provutrustning och ett litet
transportabelt elverk. I bakgrunden
någonstans måste dessutom finnas service- och
reparationsorgan, dock av relativt liten kapacitet.

Mellan dessa båda ytterligheter finns ett otal
varianter. Den övre gränsen torde emellertid
redan vid nästa generation interkontinentala
missiler komma att avsevärt sänkas.
Tank-nings- och syreanläggningar, radarstationer
och styrsignalsändare försvinner.
Transport-samt prov-, service- och
reparationsorganisationen minskas avsevärt. Utvecklingen mot allt
större förenkling torde fortsätta vid följande
generationer av robotar.

Den beskrivna stora robotbasen kommer att
vara synnerligen sårbar för insats från
fiendens fjärrobotar, om icke omfattande
skyddsåtgärder vidtas. En 2 Mt kärnladdning kan
t.ex. oskadliggöra en oskyddad Atlas på ett
avstånd av 12 km. Motsvarande siffra för en i
silo skyddad Minuteman är 1,4 km. Det lönar
sig sålunda att befästa baserna. Amerikanarna
planlägger att befästa alla Titan- och
Minuteman-baser att tåla ett övertryck av 7 kp/cm2
medan Atlas-baserna får ett något svagare
skydd, fig. 10.

Ett annat sätt att skydda robotförbanden är
att göra dem rörliga. Markrobotar för kortare
räckvidder är ju i princip alltid rörliga eller
åtminstone flyttbara på hjulfordon, eftersom
de skall kunna understödja rörliga
arméförband. Den amerikanska marinens IBBM
Polaris är också från början avsedd att vara
rörligt baserad på tröghetsnavigerade
atomubåtar, vilkas skydd dessutom ökas genom att de
kan skjuta sina robotar från undervattensläge.
Den första av dessa ubåtar "George
Washington" blir operativ med robotar i slutet av detta
år.

Man överväger nu dessutom att göra andra
generationen ICBM, Minuteman, rörlig på
landsväg, järnväg eller pråmar. Ett slumpvis
kringflyttande av förbandet har befunnits ge
lika gott eller bättre skydd än fasta, befästa
baser. Även kostnadsmässigt är de båda
systemen jämförbara. Sannolikt kommer nian att
göra en kompromiss och bygga fasta baser för
en del av förbanden, medan återstoden görs
rörliga, troligen på järnväg (Tekn. T. 1959
s. 931).

Och nu några ord om beredskapen. För
missiler med större räckvidd, som ju skall
avskräcka från anfall genom hot om omedelbar
vedergällning, är hög beredskap en nödvän-

TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 34 37

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1960/1049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free