Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 38 - Amerikanska fjärr- och markrobotar, av Carl-Axel Reimer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dighet. Även markrobotar måste kunna hålla
en relativt hög beredskap bl.a. för att kunna
sättas in mot atomvärdiga mål, som snabbt
dyker upp på stridsfältet och sedan åter
upplöses, t.ex. förband, som dras samman före ett
anfall. Här följer några exempel på beredskap
vid olika robottyper.
Nuvarande ICBM och IRBM uppges kunna
sättas in mot förberedda mål efter 15—30 min,
vilket ger en viss möjlighet till insats, innan
fiendens robotar träffar basen, under
förutsättning att varningssystemet är fullt utbyggt.
Vid nästa ICBM, Minuteman, anges
motsvarande tid, om gyrona är uppkörda, till 1—2 min.
En så hög beredskap kan dock sannolikt icke
hållas annat än under kortare tidsperioder.
Mot icke förberedda mål blir insatstiden
avsevärt längre, upp till flera timmar.
Vid de markrobotar, som nu är i tjänst,
Cor-poral och Bedstone, är beredskapstiden
relativt låg. Sålunda har uppgivits att en bataljon
Corporal under första stridsdagen endast kan
skjuta fyra robotar och därefter endast en var
tolfte timme. Vid andra generationens Sergeant
och Pershing torde beredskapstider på några
minuter kunna hållas under kortare tid. Vid
längre tids beredskap kan insatstiden mot
förberedda mål bedömas till ca 10 min och mot
icke förberedda mål till upp emot en timme.
Kostnader
Amerikanarna lämnar kontinuerligt i pressen
uppgifter på kostnader för robotsystem och
deras undersystem. Uppgifterna är emellertid
oftast svårtolkade, då i regel inget säges om
vad kostnaderna egentligen innefattar, t.ex. om
i seriepriser inräknas del av typkostnad eller
om vid styckepriser på robotar även
markutrustning, underhåll m.m. är utslaget på
robotarna. En kostnadsbedömning måste med
dessa förutsättningar betraktas som mycket
osäker. Här skall dock göras ett försök till en
sådan bedömning, som i varje fall kan ge en
uppfattning om vilka nivåer det rör sig om.
För Titan och Atlas torde ungefär följande
priser gälla. Kostnaden per robot, varvid hela
markutrustningen men sannolikt icke
fortifikationerna slagits ut på roboten, uppgår till
10 M$. En division om 9—10 robotar kostar
sålunda ca 100 M$. Härtill kommer sedan
kostnaderna för fortifikationer, som för en
division Atlas uppgår till 30 M$ och för en division
Titan till 40
För andra generationens Minuteman i fasta
baser uppges priset till 1,5 M$ per robot
inklusive markutrustning och fortifikationer.
Kostnaden för enbart roboten anges till 750 000 $.
Dessa priser tycks emellertid vid en
jämförande bedömning vara alldeles för låga.
För IRBM, där markutrustningen är avsevärt
mindre omfattande och även roboten är
mindre, är kostnaderna väsentligt lägre än för Atlas
och Titan. För enbart roboten har kostnaden
uppskattats till 1—2 M$.
Av markrobotar kostar Corporal ca 80 000 $
Styrka
Fig. 11. Pris på kärnladdningar.
exklusive markutrustning. Priset för dess
efterträdare Sergeant har icke officiellt
tillkännagivits, men kommer dock sannolikt att vara
högre än för Corporal, medan
markutrustningen troligen blir väsentligt billigare.
Samtliga priser som nämnts gäller utan
kärnladdning. Några exakta priser för dessa är inte
kända. En uppfattning om storleksordningen
kan man dock erhålla ur de av amerikanska
atomenergikommissionen i "Bulletin of the
Atomic Sciences" publicerade priser på
kärnladdningar (väteladdningar) för
ingenjörsändamål, fig. 11. Ungefär hälften av de i kurvan
angivna kostnaderna uppges falla på mätningar
och andra förberedelser på sprängplatsen.
Dessa kostnader kan bedömas vara av ungefär
samma storleksordning som kostnaderna för
anpassningen av laddningen till en robot.
Därför kan diagrammet nog anses representativt
även för kärnladdningar i robotar. Särskilt
bör observeras hur litet priset varierar med
styrkan.
Robottyper i tjänst eller under
utveckling
Markrobotar
Redan 1954 kom den första markroboten i
tjänst vid amerikanska armén, tabell 4. Det
var SRBM Corporal med ca 140 km räckvidd,
som då infogades i artilleriet. Den andra nu
i tjänst varande ballistiska markroboten, MRBM
Redstone, kan betraktas som en direkt
utveckling av tyskarnas V 2. Wernher von Braun
har för övrigt suttit i ledningen för båda
projekten. Redstone kom i tjänst 1958. Både
Corporal och Redstone är typiska representanter
för första generationens markrobotar med
vätskeraketdrift och i fallet Corporal ett kom-
Tabell 4. Amerikanska markrobotar
Typ Slag Styrning" Motor Maximal Operativ
räckvidd
km år
x) XN = tröghetsnavigering
Ra-kom = kommandostyrning med radio
Redstone MRBM TN Vätskeraket 400 1958
Pershing „ TN Krutraket 1 000 1963
Corporal SRBM Ra-kom Vätskeraket 140 1954
Sergeant „ TN Krutraket 140 1960
Lacrosse — Ra-kom Krutraket 30 1959
TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 34 1024
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
