Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 38 - Gasturbiner i järnverk, av Torsten Widell - Europasamarbetet inom standardiseringen, av WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3. Kombinerad brännare för ma.iugn.tgas och
olja; a brännkammare, b ledskenor, c luftinlopp. d
gasinlopp.
med att "brännkammarteglen" skall hålla
100 000 h.
För maskiner som går mest med full
belastning kan enaxliga aggregat som i fig. 1
användas. Tomgångsförbrukningen för ett sådant är
emellertid stor, 45—(50 % av
fullastförbriik-ningen. Vid varierande belastning kan det
därför bli mer ekonomiskt med fleraxliga aggregat.
Man kan då ha två turbiner; den ena får gå
med varierbart varvtal och driva kompressorn,
och den andra får gå med konstant varvtal och
driva elgeneratorn. Vid minskad belastning
sänker man varvtalet för kompressorn och får
därvid mindre luftflöde, under det att
gastemperaturen före turbinen kan hållas någorlunda
oförändrad. Detta medför bl.a. att man sänker
tomgångsförbrukningen av bränsle till ca 25 c/c
av fullastförbrukningen. Wll
Europasamarbetet inom standardiseringen (jfr
Tekn. T. 1958 s. 685). Vid ett möte i december 1958
i Paris mellan representanter för de västeuropeiska
ländernas standardiseringsorgan kom
sexstatsgrup-pens representanter överens om att inleda ett eget,
intimt standardiseringssamarbete (Tekn. T. 1959 s.
217). De övriga länderna skulle dock på vissa
villkor tillåtas att följa sexstatsgruppens arbete och ta
del av förslag som gällde ärenden för vilka de
anmälde intresse, dvs. de fick nöja sig med att
närmast vara observatörer.
Genom Eftas tillkomst fick emellertid länderna
utanför Sexland en starkare position. Då det
dessutom blev känt, att standardiseringssamarbetet inom
sexstatsgruppen var mer omfattande än vad de få
officiella tecknen på aktivitet visade, tog British
Standards Institution och Sveriges
Standardiserings-kommission initiativet till en nv kontakt mellan de
nationella standardiseringsorganen i Västeuropa.
Man föreslog övriga Efta-länder att förena sig
med Storbritannien och Sverige i en inbjudan till
Sexlands standardiseringsorgan att delta i en
gemensam överläggning. Denna hölls i juni 1960 i
Zurich.
Mötet i Zürich föregicks av en intern
överläggning mellan representanter för
standardiseringsverksamheten inom Efta. I de resolutioner som därvid
antogs underströks betydelsen av ett gemensamt
arbete för standardiseringen i Västeuropa; den
nuvarande handelspolitiska uppdelningen borde inte få
vålla en teknisk splittring mellan å ena sidan
Sexland och å andra sidan Efta-länderna. All erfarenhet
från internationellt standardiseringsarbete talar för
att man skall bortse från mer eller mindre tillfälliga
ekonomiska grupperingar, då
standardiseringstek-niska ändringar tar betydligt längre tid att
genomföra än handelspolitiska omgrupperingar. Mail
betonade därför, att internationellt
standardiseringsarbete i första hand bör bedrivas genom utnyttjande
av de redan befintliga internationella
standardiseringsorganen, och att regionalt arbete begränsat till
ett visst handelsblock hör förekomma endast i
undantagsfall. 1 den mån den ekonomiska
integrationen aktualiserar regionalt samarbete bör detta
under alla förhållanden utsträckas till att omfatta
samtliga västeuropeiska länder, så att teknikerna
inte tar på sig ansvaret at| allvarligt försämra
möjligheterna för ett framtida samgående mellan De
Sex och De Sju.
I början av Ziirich-konferensen förelåg vissa
motsättningar, men slutresultatet blev dock ett
principiellt godkännande av alla parter att Sexland och
Efta-länderna skall samarbeta på likaberättigad bas
för att påskynda koordinering och harmonisering
av ländernas nationella standard, medan det
internationella standardiseringsarbetet i första hand
skall bedrivas inom International Organization for
Standardization (ISO), International
Electrotechni-cal Com mission (IEC) och International (kommission
ön Kules for the Approval of Electrical Equipment
(CEE). Det ingår emellertid även i programmet att
försöka accelerera arbetet inom sådana ISO-,
IEC-och CEE-kommittéer, vars arbetsresultat iir av
speciellt intresse för Västeuropa.
Det är naturligtvis risk för att de i Zurich gjorda
uttalandena om samarbete aldrig blir annat än
fagra förhoppningar. Härtill bidrar att andra organ
iin de nationella standardiseringsorganen tagit upp
standardiseringsfrågor inom internationella
branschorganisationer o.d., av vilka en del berör hela
Västeuropa men många endast ett fåtal länder och då
ofta sexstatsgruppen. Det standardiseringsarbete
som bedrivs i sådana organisationer är inte
underställt de nationella standardiseringsorganen.
För att fullfölja intentionerna om
standardiseringssamarbete mellan De Sex och De Sju måste därför
de nationella standardiseringsorganen anstränga sig
att etablera samarbete på det nationella planet med
så många sådana "vilda" standardiseringsaktiviteter
som möjligt. Sveriges Standardiseringskommission
avser att lägga fram förslag till en
informationstjänst mellan de nationella standardiseringsorganen
i syfte alt underlätta etablerandet av sådant
samarbete.
Konkreta förslag för det fortsatta samarbetet
diskuteras nu inom Sveriges
Standardiseringskommission mellan kansliets tjänstemän och sekreterarna
i fackorganen. Man hoppas att inom en inte alltför
avlägsen framtid kunna framlägga ett förslag inför
de europeiska kollegerna. Därefter bör tiden vara
inne för ett svar på frågan om
Zürich-överenskom-melsen innebar ett definitivt slut på Sexlands
privata standardiseringsarbete och om således
standardiseringsorganen redan nu har lyckats bygga sin
bro mellan De Sex och De Sju (o Sturen inför
Sveriges Standardiseringskommissions fullmäktige 5
sept. 1960). WS
1030 TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
