Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 38 - Böcker - Kernphysikalische Messmethoden, av Ingmar Bergström - Thermochemistry for steelmaking, bd 1, av G Bg - Mechanical properties of intermetallic compounds, av Roland Kiessling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kernphysikalische Messmethodein, av Werner
Braunbek. Thiemig, München 1960. 108 s., 46
fig. 5,80 DM.
Som bekant tilläts inte tyskarna av
ockupationsmakterna att bedriva atomenergiforskning
omedelbart efter det senaste världskriget, ett förhållande
som sedermera ändrades. År 1956 utkom för första
gången tidskriften Zeitschrift für die Anwendung
der Kernenergie in Wissenschaft, Technik und
Wirt-schaft (Tekn. T. 1956 s. 940). I programförklaringen
framhålles det att dess väsentligaste uppgift är att
bidra till inhämtandet av andra nationers försprång
inom atomenergiområdet genom att med
översiktsartiklar hålla tyska tekniker och forskare à jour
med de senaste rönen inom detta arbetsfält.
Föreliggande bok är en sammanställning av en
serie artiklar, publicerade i den nämnda tidskriften.
I bokens första kapitel utreds på ett pedagogiskt
tilltalande sätt vad som karakteriserar atomkärnan
och vilka storheter, som kan mätas. De följande
åtta kapitlen beskriver hur storheter, såsom massa,
magnetiskt moment, laddning, reaktionstvärsnitt,
livslängd etc., mätes och vilken mätapparatur som
användes i de olika fallen. Framställningen är
synnerligen elementär men i hög grad tidsenlig.
Förf:s avsikt är att vända sig till dem, som
önskar få en känsla för ifrågavarande problem, men
inte anser sig ha tid att tränga djupare in i ämnet.
Faran med denna typ av framställningar är, att de
blir så deskriptiva att sammanhanget förloras. Förf.
har valt en typografi, som inbjuder till
engångs-läsning. Väsentliga samband, t.ex. uttrycken för
antalet verkliga koincidenser och tillfälliga
koinciden-ser vid mätning av samtidiga förlopp, har bakats
in i texten och återfinns svårligen, när de vid ett
senare tillfälle vid läsningen blir aktuella.
Som elementär lärobok för lekmän skulle
framställningen avsevärt vunnit på en konsekvent
genomförd, mer pedagogisk typografi.
Ingmar Bergström
Thermochemistry for steelmaking, bd 1, av
John F Elliott & Molly Gleiser.
Addison-Wesley, Reading, Mass., 1960. 296 s., ill. 10,50 $.
Ur den rika flora av fysikalisk-kemiska data över
de inom stålmetallurgin använda materialen och
förekommande systemen, som kommit fram särskilt
efter kriget, är det svårt för metallurgen att finna
och välja ut lämpliga värden för sina beräkningar.
Därför har American Iron and Steel Institute
understött ett program vid MIT att utvälja och servera
lämpliga data, och som det första ledet i detta
arbete föreligger nu ett tabellverk i tryck.
I fyra avsnitt återges i tabeller och diagram
fysikaliska och termokemiska egenskaper hos de
viktigare elementen, bildningsvärmet och fria energin
för karbider, nitrider, oxider, fosfider, silicider och
sulfider samt ångtrycksdata för vissa element och
föreningar. Det hela kompletteras av ett sakregister.
Urvalet verkar mycket fullständigt, så fullständigt
t.o.m. att man kan anse denna första del avsedd
inte bara för ståltillverkare utan för metallurger
i allmänhet, och den kan därför rekommenderas till
användning av dessa. Tyvärr utskrivs inte alltid
formlerna för de olika storheterna, utan dessa
anges med sina värden i tabeller vid varje jämnt
100°K. Detta vållar en del besvär för beräkning av
värden vid mellanliggande temperaturer, men
vanligen är felen så stora, att man kan göra en
rätlinjig interpolation.
Tabellerna är lyckligtvis gjorda efter °K eller °C,
och angivna data är i regel i cgs-enheter eller lik-
nande. Diagrammen har oftast, men inte alltid,
rutnät efter Btu/lb-mol och °F.
För varje metall och förening anges varifrån
angivna data är tagna. Det kan naturligtvis inte
undvikas att utgivare av tabellverk "lånar" uppgifter
från andra tabellverk i stället för att gå till själva
originalen. Detta minskar givetvis den kritiska
behandling, som materialet utsättes för, men med den
ansvällning som litteraturen har, torde det anses
orimligt att begära källgranskning i ett så stort
arbete som det föreliggande. G Bg
Mechanical properties of intermetallic
com-pounds, redigerad av J H Westerbrook. Wiley
& Sons, New York — London 1960. 435 s„ ill.
9,50 $.
De intermediära faserna i metalliska system har
länge varit föremål för kristallografiska
strukturbestämningar, som bl.a. möjliggjort klassificering
av många legeringssystem. Även sådana fenomen
som kärnbildning och kristalltillväxt hos
intermediära faser i legeringssystem har ingående
studerats. Däremot är uppgifter om de rena fasernas
mekaniska och fysikaliska egenskaper ganska
sällsynta. Intresset för att renframställa dem i större
skala har också (med vissa viktiga undantag) varit
litet, enär de oftast är spröda och därigenom
saknar praktisk användning.
Det allmänna sökandet efter nya
högtemperatur-material liksom möjligheten att vissa intermediära
faser i metallsystem kan ha halvledaregenskaper
har emellertid gjort att man mer systematiskt
börjat plöja igenom denna stora och relativt okända
grupp av föreningar, speciellt med avseende på
mekaniska och elektriska egenskaper. I ett förord
erinrar J Harwood från Office of Naval Research
om det intresse man under sista årtiondet haft för
motsvarande föreningar i binära system metall
-—-småatomig metalloid (borider, karbider, oxider,
silicider) och som bl.a. resulterat i kerametaller.
Gränsen mellan de förra föreningarna och de
intermediära metallfaserna är ofta svår att dra, och det
borde vara av intresse att allmänt söka kartlägga
de mekaniska egenskaperna hos intermediära
metallföreningar.
I maj 1959 ordnades ett symposium i Philadelphia
över detta ämne och i föreliggande volym har de 17
bidragen och diskussionerna samlats. Boken
innehåller även ett register över de mer än 200
intermediära faser som omnämnts jämte ett omfattande
författarregister. Stor behållning ger den 70-sidiga
litteraturbearbetning med bl.a. 164 referenser, med
vilken bokens redaktör J H Westbrook från
General Electric inleder och med vilken han lyckats ge
en sammanhållande ram åt bokens spridda
uppsatser. Han pekar på att det finns stora
möjligheter att påverka intermediära metallfasers
mekaniska egenskaper genom t.ex.
"order—-disorder"-om-vandlingar, genom fasomvandlingar eller genom
utnyttjande av deras ofta utsträckta
homogenitetsområde och att man vid högre temperaturer ofta
får en avsevärt ökad duktilitet. De mekaniska
egenskaperna beror i hög grad på ordningstillståndet
hos legeringar med överstruktur och i flera
uppsatser behandlas "order—disorder"-omvandlingars
verkan på de mekaniska egenskaperna hos t.ex.
Cu—Au, Ti—Al, Cu—Al, Ni—Al och Ni—Fe -faser.
En svensk läsare blir frapperad av i hur stor
utsträckning man numera utnyttjar
elektronmikroskopet för experimentella studier av dislokationer,
och av hur man sedan med hjälp av
dislokations-teorin och dessa experimentella data drar slut-
1042 TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
