Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 1960, H. 40
- Algol 60 — ett internationellt datamaskinsspråk, av Sven Yngvell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Algol 60 — ett internationellt
datamaskinsspråk
Fil. mag. Sven Yngvell, Linköping
681.142
Vid användning av automatiska datamaskiner
är steget från problemformulering till färdigt
slutresultat ofta långt och arbetskrävande.
Härvid svarar programmeringen, dvs. arbetet att
färdigställa det program efter vilket
datamaskinen skall arbeta, för en mycket stor del av
både tid och kostnad. Detta är främst betingat
av att datamaskinens instruktioner måste
utformas på ett språk som för användaren är
föga lättillgängligt och därigenom ger upphov
till många fel. Dessutom skiljer sig
datamaskinsspråken från maskintyp till maskintyp.
Dessa svårigheter kan till stor del elimineras
genom användning av kodningssystem som
möjliggör problemformulering i ett för
användaren mera lämpat språk.
Algol 60 är ett datamaskinsspråk avsett för
problem som kan formuleras algebraiskt. Dess
symbolik ansluter sig nära till matematikens,
vilket gör det lätt att använda. Då mottagandet
har varit synnerligen positivt, både i Europa
och USA, torde stora utsikter finnas att det
allmänt accepteras som algebraiskt
datamaskinsspråk.
Kodning
Den del av programmeringsarbetet som består
i utarbetandet av instruktionerna i
programmet kallas kodning. Detta kan utföras som
absolutkodning eller pseudokodning.
Absolutkodning, även kallad maskinkodning, innebär
att instruktionerna utarbetas i sådan form, att
de direkt kan tolkas av datamaskinens
styrorgan. Vid pseudokodning överförs
instruktionerna till absolutkod med hjälp av ett särskilt
program eller på annat sätt.
Absolutkodning
I ett absolutkodat program måste
instruktionerna uttryckas i datamaskinens grundspråk,
maskinens kod. Utformningen av detta är
betingat av maskinens tekniska konstruktion,
varför kodning i detta språk i regel blir mycket
komplicerad och kräver god kännedom om
datamaskinens arbetssätt. Då instruktionerna har
formen av en grupp tecken, ofta numeriska,
blir programmet svårläst, ofta obegripligt, för
någon annan än den som har utfört kodningen.
För maskiner som arbetar binärt, måste i
programmet ingående data konverteras till detta
talsystem. Rättning av fel i programmet
medför ofta att instruktioner måste borttagas eller
inskjutas. Detta kan i sin tur medföra att
instruktioner i andra delar av programmet måste
ändras, vilket lätt ger upphov till nya fel.
Pseudokodning
Genom pseudokodning försöker man eliminera
nackdelarna med absolutkodning, bl.a. genom
att uttrycka instruktionerna i ett mera
begripligt språk och presentera data decimalt.
Uppgiften att utföra absolutkodningen överflyttas
i stället till datamaskinen, ett arbete som den
kan utföra både snabbt och korrekt.
Ett av de viktigaste hjälpmedlen är
användningen av symboliska adresser. Vid
absolutkodning anges en operand genom sin adress,
dvs. den plats i minnet där värdet av
operanden lagras. Det är ej alltid möjligt att på
förhand fastställa dessa adresser, då de kan vara
beroende av hur programmet längre fram
utformas. Man tvingas då utelämna sådana
adresser från instruktionerna för att fylla i dem då
de fastställts, vilket lätt ger upphov till fel.
Den allvarligaste nackdelen är emellertid att
det blir svårare att ändra programmet.
Inskjutes exempelvis nya instruktioner, kommer
detta att medföra att flera operander kommer att
lagras på annan plats i minnet, dvs. deras
adresser måste ändras. Vid symbolisk
adressering knyter man i stället en symbol till varje
operand och använder denna symbol, i stället
för absolutadressen, vid referens till
operanden. Denna tillordning av symboler kan
utföras innan kodningen påbörjas, eller då
operanden första gången uppträder i programmet.
Översättningen från symboliska adresser till
absolutadresser kan därefter överlåtas åt
datamaskinen. De symboliska adresserna kan ha
formen av decimala heltal, vilket användes i
FA-systemen för Besk och Facit EDB. Har man
möjlighet till alfanumerisk inmatning (dvs.
inmatning av både bokstäver och siffror) i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:44:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1960/1113.html
