Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 40 - Statisk elektricitet i flytande bränslen, av S Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man har konstaterat att vissa slag av
brännolja ger skarpt avgränsade band av fällning
i ett filter genom vilket de pumpas.
Urladdningarna har då uppstått i filtret och i
vätskan flera decimeter nedströms filtret. De
senare urladdningarna var vanliga men hade
inte så stor energi att det glasrör, genom vilket
vätskan flöt, sprängdes.
Senare har man funnit att urladdningar av
denna typ kan uppstå i jordade stålrör,
innehållande glödskalsbitar eller rostig stålull.
Urladdningarna tycks bli vanligare och
kraftigare när den laddningsseparerande gränsytan är
en god isolator. Hittills har urladdningar av
den nämnda typen konstaterats bara i rör och
filter, men de kan väntas även i rostiga
behållare som har utsprång av isolerande
material.
Reaktionsmotorbränslen ger mycket sällan
urladdningar och bara inom ett begränsat
temperaturintervall. Detta varierar dock
mycket för olika bränslen. Urladdningar kan
framkallas genom tillsats av syntetiska
föroreningar, bl.a. små mängder av vissa ämnen vilka
föreslagits som antistatiska medel.
Särskilt riskabelt är det att släppa in vätskan
vid en behållares topp så att den faller genom
gasrummet. Orsaken härtill är delvis att
laddade droppar kan uppstå genom stänk. Man
har funnit att en laddad kolväteström som
faller genom gasrummet i tank har större
benägenhet än en oladdad att sprida sig och
bilda droppar. Därför kan ovanligt hög fältstyrka
uppstå och dessutom underlättas
gnistbild-ningen av vätskan i gasrummet.
Metoder för minskning av laddningen
Flytande kolvätens uppladdning tycks kunna
minskas genom utnyttjning av laddningens
relaxation, neutralisering med elektroder,
tillsats av antistatiska medel eller användning av
joniserande strålning. Vid de två första
metoderna minskas laddningen bara i en punkt
i ett rörledningssystem. Antistatiska tillsatser
minskar däremot laddningen i alla delar av
systemet och dessutom vid all hantering av
bränslet från tillverkningen till förbrukningen.
Användning av joniserande strålning tycks inte
vara aktuell av flera skäl.
Relaxationsmetoden
För bränslen med samma dielkonstant avtar
den tid, som behövs för laddningens
relaxation, med bränslets konduktivitet. I statiska
system är relaxationen oberoende av
behållarens form och storlek. En metod för
minskning av en hög laddningstäthet, som kan ha
uppstått t.ex. i ett filter, är att låta bränslet
långsamt passera genom ett slutet system utan
gasrum, i vilket laddningen utjämnas under
relativt stationära betingelser innan bränslet
når lagerbehållaren.
Detta kan man uppnå genom att koppla in
ett "relaxationskärl" i rörledningen nedströms
filtret. Vid prov med denna metod fann man
J/y_
Honduktivitet
Fig. 1. Ström-konduktivitetsförhällandet och bränslets konduktivitet vid
försök med en 19 m’ provbehållare och bränsleflödena O 0,95 m’/min,
□ 1,9 mVmin, a 2,65 m’/min; fyllda punkter representerar försök som
gav gnistor.
för ett JP-4-bränsle med konduktiviteten
3,3 X lO"11 S/cm följande ström till jord från
bränslet i mottagningsbehållaren:
Bränsleflöde ........ 1/min 380 760 1 140 1 400
Ström
utan relaxationskärl . . ftA 1,21 2,20 3,35 4,13
med relaxationskärl .. fiA 0,065 0,23 0,37 0,45
Utan relaxationskärl passerade 72—86 % av
laddningen till mottagningsbehållaren; med
relaxationskärl nådde bara 5—9 % fram till
den.
För att prova relaxationskärlets förmåga att
hindra tändning genom urladdningar har man
pumpat bränsle genom ett filter till en 38 m3
behållare, innehållande flytande plåtburkar
som underlättar gnistbildning. Utan
relaxationskärl tändes gasen i behållaren 40—120 s
efter pumpningens början. Med
relaxationskärl tändes den inte någon gång; små gnistor
påvisades dock med en speciell radiodetektor.
Vid proven var bränsleflödet 1 400 1/min och
dess konduktivitet 3,3 X 10"" S/cm. Strömmen
till jord efter filtret var ca 5 fiA.
Relaxationskärlets effektivitet under svårare
betingelser (lägre konduktivitet hos bränslet
och större uppladdning i filtret) kan bedömas
ur resultaten av en serie försök med olika
bränslen som har givit relationen mellan
bränslets konduktivitet och förhållandet ström
konduktivitet (l/y) som är proportionellt mot
fältstyrkan. Samtidigt registrerades gnistor mellan
vätskeytan i tanken och en spets från
behållarens tak (fig. 1).
Antas att bränslet inte laddas upp mellan
relaxationskärlet och behållaren, kan det
förras verkan beräknas för olika relaxationstider
(uppehållstider i relaxationskärlet), t.ex. ur
kurvan för 2,65 m3/min i fig. 1. Tydligen (fig.
2) kan relaxationskärlet vid 30 s
relaxations-tid hindra alla gnistor som utan det uppstår
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 40 J]]]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
