Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 40 - Händelser - IVA:s 41:a högtidssammankomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. lVA:s
minnesmedalj
1960 över Knut
Lindmark.
arbetsledare. Ganska snart uppstod svårigheter
genom grusras i åsen. Husen på David Bagares Backe
började sätta sig, och ett hus måste till och med
utrymmas. De vanliga arbetsmetoderna kunde icke
användas längre. Lindmark reste då till England,
där han studerade de köldmaskiner, som användes
för nedfrysning av kött under transporter från
Australien. Han beslöt att använda dem vid
tunneldrivningen och lyckades frysa gruset i åsen, så att
arbetet kunde fortsättas. Luften komprimerades till
3—4 at och avkyldes genom ett kylvattensystem.
Luften fick sedan fritt utströmma i en flyttbar
köldkammare. Från denna överfördes kylan till
omgivande mark, där den trängde in 2—3 fot i
gruset. Luftens temperatur när den lämnade
köldmaskinen var —54°C, och temperaturen i
kammaren kunde hållas vid -—20°C. Genom växelramar av
smidesjärn och spontväggar av stålplåt kunde
tunneln föras fram genom det lösa gruset. Själva
tunnelkroppen göts av betong. Tunneln invigdes 1886
och hade då kostat 250 000 kr.
Något gott ekonomiskt utbyte gav aldrig
Brunkebergstunneln, vilket blev en stor besvikelse för
Lindmark. Under slutet av 1800-talet uppgick
trafiken till ca 4 000 personer per dag. I våra dagar
är tunneln fortfarande populär, och trafiken har
nu ökat till ca 6 000 personer per dag.
Automationen — en teknisk och social företeelse
var ämnet för ett föredrag av Gösta Luthman, som
inledningsvis framhöll att ordet automation icke har
någon entydig innebörd utan har blivit ett allmänt
samlingsbegrepp för strävanden att med i viss mån
nya tekniska hjälpmedel effektivera
produktionsapparaten. Ett genomgående drag i både
processindustrin, dvs. kemisk industri och liknande, och
stycke-godsindustrin, såsom verkstadsindustri och
konfektionsindustri, är att man eftersträvar ett
kontinuerligt materialflöde, varigenom omställningar och
hanteringsarbete ofta starkt kan reduceras.
Automatisk styrning efter ett program blir allt mer
vanlig inom kemisk industri, och inom
styckegodsindustrin finns en kraftig utveckling i riktning mot
programstyrda maskiner. Vid dessa reduceras eller
bortfaller behovet av manuell maskinbetjäning,
varjämte omställning från en arbetsuppgift till en
annan snabbt kan ske genom byte av program.
I socialt hänseende medför automationen att
arbetskraftsbehovet reduceras för en given
tillverkning. Samtidigt sker en förskjutning mot
passningstjänst, varjämte underhållspersonal av delvis ny typ
tillkommer. Inom styckegodsindustrin kommer dock
säkerligen under lång tid att finnas kvar manuella
monteringsarbeten, vilka som regel kräver
förhållandevis kort utbildningstid. För yrkesutbildningen
är det viktigt att man i tid observerar de
förändringar och förskjutningar som automationen medför.
I berättelsen över akademins verksamhet och den
teknisk-vetenskapliga forskningens utveckling kon-
staterade akademiens verkställande direktör Sven
Brohult att det råder en expansiv utveckling inom
forskning och industri, som så småningom kommer
att kraftigt påverka hela näringslivet. Vidare
framhölls dokumentationens betydelse och värdet av att
tekniska informationer får en effektiv spridning.
Med stor tillfredsställelse hälsades det i den
Äs-brinkska utredningen framlagda förslaget att av
LKAB:s vinstmedel årligen skulle avsättas 25 Mkr.
till en "Malmfond", vilken skulle användas till stöd
såväl för grundforskning som för industriella
utvecklingsarbeten.
Redogörelsen för den tekniska utvecklingen avsåg
endast svenska förhållanden. Bland märkligare
nybyggen nämndes det nya anrikningsverket för
blymalmer i Vassbo med en nykonstruerad gigantisk
kvarn (Tekn. T. 1960 s. 153), och Göteborgs nya
varv vid Arendal, där man investerar 150 Mkr.
(Tekn. T. 1959 s. 410). Fartygen skall här byggas
i sektioner som successivt hopfogas och matas ut
på bädden. Vidare nämndes Stenungsunds
ångkraftverk med de största ångpannor och ångturbiner
som byggts i Sverige. Inom pappersindustrin
planerar man en utbyggnad under 1960-talet från den
nuvarande årsproduktionen 0,6—0,7 Mt till ca 1,5 Mt.
IVA:s stora guldmedalj tilldelades Gudmund
Borelius för hans forskningsinsatser inom de fasta
kropparnas fysik och för hans insatser för
undervisningen inom området teknisk fysik vid de tekniska
högskolorna.
Borelius teoretiska och experimentella
undersökningar över de förändringar som sker i metaller vid
upphettning och avsvavling utgör ett betydelsefullt
pionjärarbete. Han har med dem lyckats ge en
klarare bild av förloppen vid omvandling och
urskiljning i metalliska faser och om de termodynamiska
förhållandena som därvid råder. Vid sina
undersökningar har han delvis arbetat med apparatur
av-egen konstruktion.
Även på det termoelektriska området har Borelius
gjort pionjärinsatser. Hans undersökningar i
samarbete med Kamerlingh-Onnes-Institutet i Leiden
över mätning av termokrafter och Thomson-värme
ned till 1° K har gjort det möjligt att grunda en
absolut termoelektrisk skala. På senare år har
Borelius bearbetat frågor rörande fasta kroppars
tillståndsekvation och övergången mellan fast och
flytande fas.
Frågan om behovet av en fackavdelning för
teknisk fysik vid KTH tog Borelius upp 1925, och han
nedlade ett mycket förtjänstfullt arbete på denna
frågas lösning. I maj 1932 fattade riksdagen beslut
om avdelningens inrättande vid högskolan, och de
första tekniska fysikerna kunde sålunda
utexamineras 1936.
IVA:s guldmedalj tilldelades Erik Svenke för hans
insatser vid utvecklandet av metoder för
framställning av uran ur skiffer.
När atomforskningen 1946 togs upp i Sverige blev
frågan om tillgång på uran aktuell. Arbeten för
utvinning av uran i laboratorieskala igångsattes på
olika håll, bl.a. vid KTH:s institution för teknisk
oorganisk kemi, där Svenke såsom ett
licentiatarbete utförde grundläggande arbeten rörande såväl
uranets förekomst i skiffern som förutsättningar
för dess utvinning genom läkning eller med
termiska metoder. Svenke knöts sedan till det nybildade
AB Atomenergi såsom ansvarig för bolagets arbete
på utveckling av uranframställning, varvid
samarbetet med andra institutioner fortsattes. Bolaget
började egen försöksverksamhet i halvstor skala för
att genom läkning utvinna uran ur kolm.
Härigenom kunde den första svenska uranen framställas.
TEKNIS*. TIDSKRIFT 19(50 H. 40 1119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
