- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 90. 1960 /
1135

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 41 - Plaster i livsmedelsindustrin, av S Hähnel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Piaster i

livsmedelsindustrin

678.5 : 663/664

Livsmedelsindustrin utgör en betydande del av
svensk industri, framhöll STF:s ordförande
Carl A Jacobsson när han inledde ett
symposium i Gruppen för Livsmedelsteknik. År 1957
stod den för ett produktionsvärde av 6 900
Mkr., vilket var ca 15 % av hela industrins.
Det har därför synts angeläget att skapa ett
forum för diskussion av livsmedelsindustrins
problem. Ett sådant har tillkommit inom STF:s
ram.

Den 1959 bildade STF:s Grupp för
Livsmedelsteknik framträdde för första gången med
en kurs "Biologisk-hygienisk kontroll inom
livsmedelsindustrin" den 30 maj—1 juni 1960
(Tekn. T. 1960 s. 566), och återkom med ett
symposium om plasters användning inom
livsmedelsindustrin den 13 oktober 1960.

Plasters stabilitet

Om plasters stabilitet talade Sven Sönnerskog,
AB Svenskt Konstsilke; härvid begränsade han
sig till termoplasterna. Dessa består av linjära
molekyler och kan därför kristallisera delvis.
Alla typer av ordnade former finns i regel:
kristaller, orienterade amorfa områden och
fullständigt oordnade.

Vid fasändring från kristalliserat till flytande
tillstånd bestäms smältpunkten av förhållandet
mellan smältvärmet och entropiändringen för
strukturenheten. Har monomeren högt
dipolmoment uppstår relativt höga
attraktionskrafter mellan polymermolekylerna i kristallen och
ett relativt stort värmetillskott behövs för att
molekylerna skall kunna göra sig fria från
varandra, dvs. smältvärmet blir stort och
smältpunkten hög.

Entropiändringen blir stor, om kristallen är
välordnad och vätskan fullständigt oordnad;
den blir liten, om vätskan är orienterad, vilket
inträffar om molekylerna har svårt att röra sig.
Så blir fallet om monomeren har högt
dipolmoment. Ett sådant medför alltså hög smältpunkt
såväl på grund av högt smältvärme som liten
entropiändring vid smältningen.
De flesta termoplasterna polymeriseras över
fria radikaler. Detta inverkar på polymerens
egenskaper därför att kvarblivna
katalysatorrester kan reagera med polymeren. Härvid
bildas polymerradikaler som reagerar med syre,
och plasten bryts ned. Även solljus kan orsaka
nedbrytning därför att ultraviolett ljus vid full-

Referat av föredragen vid symposium i STF:s Grupp för
Livsmedelteknik den 13 oktober 1960.

ständig absorption kan ge ca 95 kcal/mol,
vilket är mer än tillräckligt för brytning av
kol-kolbindningar, och kol-halogenbindningar bryts
betydligt lättare. Härvid bildas fria radikaler,
och nedbrytning med syre sätter in. Särskilt
verksamma är hydroxid- och
halogenradikaler, vilka kan inleda kedjereaktioner.
Nedbrytningen genom ljus kan emellertid starkt
fördröjas genom stabilisering av plasten med
ämnen som infångar de fria radikalerna.

Bland nyare plaster är polyformaldehyd och
polypropylen av intresse. Den förras
makromolekyler har en enkel och regelbunden
struktur, varigenom den får stor kristallinitet och
svårlöslighet. Polymeriserar man på vanligt
sätt får molekylerna OH-ändgrupper,
varigenom CH20-molekyler lätt avspjälkas t.ex. vid
upphettning. Man stabiliserar därför plasten
genom förestring av ändgrupperna. Isotaktisk
polypropen består av molekyler med
regelbunden struktur och kan därför göras
högkristal-linisk, varvid hållfastheten blir stor. Man kan
t.ex. göra polypropenfiber som har lika hög
dragbrottgräns som nylonfiber.

Plastfolier till förpackningar

Tidigare har papper och papp varit
allena-rådande på förpackningsområdet nämnde Alf
Linderot, AB Åkerlund & Rausing, men i
föregångslandet USA hade 1958 365 000 t av dessa
material ersatts med 230 000 t plast, dvs. 5 %
av papper och papp hade bytts mot plast; man
väntar att motsvarande siffra för 1960 skall bli
ca 10 %. Bidragande till denna utveckling är
att plasternas pris fallit, medan papperets stigit,
och att prisgapet ytterligare minskats genom
inflationen.

Några av de vanligaste materialen i mjuka
plastfolier är cellofan, cellulosaacetat, polyeten,
polypropen, Pliofilm (gummihydroklorid),
polystyren, polyvinylklorid, polyamid (t.ex.
Ril-san), saran (polyvinylidenklorid) och Mylar
(polyester).

Cellofan är den äldsta av dessa folier och
blev genom sin värmeförseglingsbarhet av stor
betydelse för införandet av
förpackningsmaskiner. Från den olackerade PT-kvaliteten
(papper med upphävd fiberstruktur) har man
utvecklat en serie kvaliteter med olika stor
genomsläpplighet för vattenånga och gaser. Det
senaste på området är "K-filmerna", vilka är
behandlade med en lack på saranbas. Dessa
folier har liten genomsläpplighet och är
tåligare mot uttorkning och skrynkling än annan
cellofan. Cellulosaacetatfolie har mycket
begränsad användning, då den har relativt stor
genomsläpplighet för gaser och inte kan
vär-meförseglas.

Polyeten torde i dag vara den mest använda
plasten inom förpackningsområdet. Den har
liten genomsläpplighet för vattenånga, goda
lågtemperaturegenskaper (lämplig för
djup-frysning) och goda
värmeförseglingsegenska-per. Nackdelar är dess höga genomsläpplighet
för syre, andra gaser, aromämnen och i viss

TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 41 H33

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1960/1161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free