- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 90. 1960 /
1173

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 42 - Nybyggen - Motorvägen till Arlanda, av BoJ - Mekaniserat bilgodsmagasin i Stockholm, av BoJ - Automatisk massabalhantering, av BoJ

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig. 1. Den takmonterade kretstransportören med dragdon och lyftvagnar.

Vägbygget, som av kommunikationsministern
lovats färdigt 1963, beräknas nu kunna avslutas den
1 november 1962. Den totala kostnaden för hela
sträckningen torde uppgå till ca 45 Mkr.
Anbudssumman för etapp två är 20,8 Mkr., varav 15,6 Mkr.
för vägbygget och 5,2 Mkr. för broarna. BoJ

Mekaniserat bilgodsmagasin i Stockholm

Bilgodsomlastningen i Stockholm har under många
år arbetat under besvärliga förhållanden, som nu
förbättras genom tillkomsten av flera nybyggda
godsterminaler (jfr Tekn. T. 1960 s. 230).

I juni 1960 tog AB Godstrafik & Bilspedition sin
nya anläggning i Västberga i bruk. Den består av
en magasinsbyggnad på 8 000 m2 i ett plan, 4 000 m2
källarutrymme samt tillhörande kontorsbyggnad.
Inom anläggningen arbetar en personal på 125
personer utom fjärrbilförare och avbytarförare
(billotsar).

Totalt 80 bilar kan samtidigt betjänas vid
bilkajerna, som har en sammanlagd längd på 276 m.
Manöverutrymmet för bilarna tvärs lastkajerna är minst
25 m. Kajhöjden för fjärrgodsbilarna är 130 cm
samt för lokalgodsbilarna 110 cm. Kajen för
lokal-godsbilarna har 10 platser inom en särskild hall,
vilken nattetid kan användas som garage. På
vardera långsidan av magasinet finns ramper i
lutningen 1:10 tvärs lastkajerna, varigenom genomfart
är möjlig såväl i magasinet som i källarlokalerna.

Mellan magasinsplanet och källaren finns en 3,5 t
varuhiss. På magasinets ena kortsida finns en
särskild lastbrygga för tyngre gods, som kan hanteras
med en 6 t traverskran. Kommunikationerna mellan
magasin och kontor sköts av ett rörpostsystem. För
ordersedlar används en bandtransportör internt på
kontoret.

Bilgodset förs till och från lagerplatserna i
magasinet med hjälp av lyftvagnar dragna av en
tak-monterad kretstransportör. Denna beskriver en i
stort sett rektangulär bana med 225 m längd.
Transportörkedjan har medbringardon på ca 5 m
inbördes avstånd för de 50 hydrauliska lyftvagnarna,
fig. 1. Medbringardonet kopplas till lyftvagnarnas
handtag genom en spärrklyka. Skulle en vagn stöta
mot något fast föremål med sin stötfångare utlöses

spärren, och vagnen stannar. Transporthastigheten
kan varieras mellan 0,4 och 0,6 m/s genom ett
"flytande upphängt" drivkedjemaskineri, som stannar
automatiskt vid överbelastning. Man räknar med att
60 % av transportörens dragdon normalt skall vara
utnyttjade av lyftvagnarna, som i genomsnitt lastar
350 kg. Största tillåtna pallast är 1 200 kg.
Transportören kan samtidigt dra 15 000—20 000 kg, och
den har en största transportförmåga av 150 t/h. Då
transportören startas, varnas magasinspersonalen av
en ljudsignal. Ett flertal nödströmbrytare med
signallampor sörjer för att transportören kan stoppas
vid behov.

Anläggningen, som har en tomtyta på 14 000 m2,
omfattar också järnvägsspår med en lastkajlängd av
150 m. Kostnaden för hela anläggningen inklusive
den mekaniska godshanteringen beräknades
preliminärt till 4 Mkr., en summa som inte har
överskridits. Arkitekt har varit Gustaf Lettström. BoJ

Automatisk massabalhantering

Vid sulfitfabriken i Mackmyra har man byggt ett
nytt magasin. Vid planeringen av transporterna från
packpressar till magasin sökte man en lösning, som
skulle kräva så litet personal som möjligt inom
ramen för räntabla investeringar. Tidigare
konventionell hantering med linbana krävde 4,5
årsarbetare. Balhantering med klämgaffeltruckar visade sig
inte innebära någon besparing av arbetskraft. Ett
truckmagasin krävde också mångdubbelt större
golvyta än ett traversmagasin med åtföljande större
kapitalbehov.

I det nya magasinet klaras som regel hanteringen
av 1 man på dagskift. Denne tar hand om
dygnsproduktionen, 110 t, samt lastar ut ca 600 t från
magasinet till järnvägsvagnar eller traktorsläpvagnar
på 7 h. För att detta skall vara möjligt måste
ba-larna flyttas automatiskt mellan packpressar och

ÄÖ

m

mmL

Fig. 1. Massamagasinets dygnsupplag med telfer samt
enhetslastens sammansättning.

TEKNIS*. TIDSKRIFT 19(50 H. 40 1173

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1960/1199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free