Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 42 - Nybyggen - Automatisk massabalhantering, av BoJ - Andras erfarenheter - Två plastprodukter med god form, av Hugo Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
magasin. Ett upplag för ett dygns, eller helst två
dygns, produktion måste finnas i magasinet. Balarna
måste i detta dygnsupplag kunna sammanställas till
lämpliga enhetslaster, och dessa laster måste bli
tillräckligt stora för att ge magasinstraversen tillräcklig
magasinerings- och utlastningskapacitet.
Då höjden på massabalarna varierar inom en och
samma produktionsenhet, innebär höjdstapling av
balar svårigheter. Man beslöt att i Mackmyra stapla
balarna på sidan, varigenom dessa svårigheter kunde
undvikas. Med hjälp av en balgripare vid pressen,
ett system av transportörer och uppriktningsbord
samt en telfer med balgripare för fyra balar på
tillsammans 800 kg kunde hanteringen helt
automatiseras fram till dygnsuppslaget, fig. 1, där enhetslasten
sammanställs.
Massamagasinets balgripare för 20 balar är
monterad i magasinets taktravers för 4 t. Traversförarens
manöverplats befinner sig på balgriparen. Han följer
således med lasten och kan därigenom manövrera
mycket noggrant. Han får god överblick av
stap-lingen samt kan stiga ur manöverhytten för att
banda enhetslasten på stapeln. Med traversen
transporteras de automatiskt färdigställda enhetslasterna
från dygnsupplagets balfack till magasinet eller till
transportmedlet. Trafikljus i magasinet samt
förregling mellan travers och telfer omöjliggör
kollisioner mellan dem.
Under det år magasinet varit i drift har inget ras
inträffat, och den automatiska anläggningen har
efter intrimningen fungerat fullt tillfredsställande.
Utlastningskapaciteten är drygt 80 t/h, vilket betyder
att en 20 t järnvägsvagn lastas på 12—15 min av
1 man (Ulf Strindlund i Svensk Papperstidning 15
okt. 1960 s. 676—679). BoJ
Fig. 1. Tillbringare-shaker i akrylnitrilstyrenplast
med lock i etenplast, avsedd att användas vid
blandning av torrmjölkspulver med vatten samt som
tillbringare pä bordet.
andras erfarenheter
Två plastprodukter med god form
Utställningen "Svensk form i plast" sommaren 1960
i Stockholm (Tekn. T. 1960 s. 535) visade, att svensk
plastindustri mycket väl kan framställa föremål som
fyller högt ställda anspråk på form, färg och
funktion, ett faktum som också kritiken har varit ense
om. Glädjande nog utgjordes en stor del av de
utställda föremålen av hushållsgods, den
produktkategori som annars speciellt har utmärkt sig i fråga
om smaklösa och ogenomtänkta plastföremål. I det
följande granskas ur formgivningssynpunkt två
utställda produkter, dels ett hushållsföremål, dels ett
verktyg.
För Kondens- & Torrmjölksfabrikernas
Försäljningsförening i Göteborg har Sigvard Bernadotte
och Acton Björn skapat en mjölktillbringare, eller
rättare sagt, en shaker, eftersom den gör tjänst vid
dosering, blandning, förvaring och servering (fig. t).
Formgivarna har löst uppgiften föredömligt,
produkten är funktionell ur tillverknings- och
användningssynpunkt; den är dessutom ett av de
vackraste bruksföremål i plast jag sett. Man har valt
en chosefri rund form, den naturligaste för ett
föremål som skall diskas och torkas, och har därmed
vunnit fördelen att locket kan vridas runt i sin
öppning. Den snett avskurna lock-kragen ger en
öppning att hälla ur; efter ett halvt varvs vridning
stänger locket fullständigt tätt, vilket är en
förutsättning för beredning av torrmjölken genom
skakning.
Vad som skiljer den här produkten från de
hushållsprodukter i plast som vi är vana att se på
varuhusdiskarna är inte bara en sak utan minst tre:
en skickligt utförd medveten formgivning, en sober
färgsättning och ett ordentligt tilltaget
marknadspris. Den sista faktorn är inte minst viktig, då den
möjliggjort en stor godstjocklek i kvalificerade
material •—- alkrylnitrilstyren i kärlet och etenplast i
locket. Man slipper därför att se bl.a. ett spinkigt
handtag, urgröpt till ett minimum av gods för att
nedbringa materialvikt och cykeltid. I stället får
man förmånen att fatta om en både greppriktig och
vacker detalj, tillverkad för sig och limmad till
kärlet. Det måste emellertid till slut ännu en gång
poängteras, att den här produkten inte är gjord för
att i pris slåss med ett tiotal likartade på
billighets-basarernas diskar, utan det är ett stycke exklusivt
konsthantverk i industriform, där formgivaren haft
ambitioner — och fått tillstånd att förverkliga dem.
En ny typ av skruvmejsel, för vilken Sigvard
Bernadotte står som formgivare för AB Lindbergs
Patenter, Stockholm, har den övre delen av
mejselskaftet rörligt för att minska friktionen mot
hand-flatan. Den idén fanns när formgivaren kopplades
in, och hans arbete blev således att ge skaftet den
lämpligaste utformningen. Försök med trämodeller
gav till resultat att skaftet skulle vara relativt
fylligt, men av konkurrensskäl var det vid denna
produkt angeläget att spara material. Formgivaren löste
detta genom alt göra en tvärsektion i form av ett
Fig. 2.
Skruvmejsel med
skaft av
cellulosaacetat i två
vackra nyanser
av blått.
1174 TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
