Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 43 - Stockholms trafikledsplan, av Bo Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utarbetades av stadsbyggnadskontoret 1954—
1955, höjdes riktpunkten för trafikplaneringen
till en bil på fem invånare. Enligt "Vägplan
för Sverige" räknas med en biltäthet av 1:3
redan 1975. Detta antagande bygger på
prognoser utarbetade av Industriens
Utredningsinstitut.
Den ökande biltätheten avspeglar sig i
stockholmstrafiken t.ex. i trafikmängderna genom
Stockholms olika tullsnitt. En jämförelse av
dagstrafiken kl. 7—20 i hela tullsnittet ger en
ökning från 135 000 fordon år 1953 till 228 000
år 1958, eller ca 69 %. Maximitimtrafiken har
på samma sätt ökat under den nämnda
perioden med ca 90 %.
Med de ökade trafikmängderna har
köbildningen vid topptrafiktiderna blivit alltmer
besvärande, inte minst för den busstrafik som
måste fram.
För att skapa en bättre trafiksituation har
man ökat trafikutrymmet genom att bredda
körbanorna. Vidare har man sökt effektivera
trafikledernas utnyttjning genom
omreglering-ar och nya planskilda korsningar. Slutligen har
man fått tillgripa olika former av
parkeringsövervakning och utnyttjning av kajer och
liknande områden för biluppställning.
Stockholmstraktens utveckling
I det regionplaneförslag som har utarbetats
gemensamt av Stockholm och dess
grannkommuner har huvuddragen av den fortsatta
stadsutvecklingen i stockholmsregionen framlagts.
Ett grundläggande drag i stadsstrukturen är
enligt såväl regionplanen som generalplanen,
att det centrala arbetsområdet i Stockholms
innerstad skall bevaras och i framtiden spela
samma framträdande roll som det gör nu. Man
strävar också efter att undvika renodlade
sovstadsmiljöer, dock utan att försöka uppnå
balans mellan arbetsplatser och bostäder, vare
sig totalt eller för särskilda områden.
Folkmängden i Storstockholm har enligt en
prognos av Stockholms stads statistiska kontor
beräknats öka från nu 1,08 milj. till ca 1,3
milj. år 1970. Därefter antas i
regionplaneför-slaget folkökningen gå något långsammare så
att invånarantalet 1990 utgör 1,45 milj. Inom
Stockholms administrativa gränser antas dock
folkmängden stagnera vid 800 000 invånare
omkring 1960.
För belastningen på såväl biltrafiklederna som
på de kollektiva trafikmedlen spelar givetvis
också utflyttningen från Stockholms försam-
Tabell 1. Den mantalsskrivna folkmängden i
Stockholms inre och yttre delar
1900
1950
1956
1959
Inre staden, antal 300 523 429 685 382 327 356 938
% 96,0 57,6 48,1 44,2
Yttre staden, antal 12 588 316 251 411 786 449 784
% 4,0 42,4 51,9 55,8
Hela staden, antal 313 111 745 936 794 113 806 722
Fig. 2.
Trafikledsplanen 1960
i översikt med
benämningar på
huvudlederna.
lingar inom tullarna (stenstaden) till
förorterna en roll. Denna utveckling illustreras ej
särskilt ingående i trafikledsplanen utan anges
summariskt till ca 2 % per år. Hur den ser ut
något mer i detalj framgår av tabell 1, som
hämtats från "Statistisk Årsbok för Stockholms
stad".
Stadens näringsliv antas i viss mån
koncentrera sig till det centrala arbetsområdet,
medan industriverksamheten i innerstaden förut-
Fig. 3. Typsektioner för motorvägar i trafikledsplanen 1960; a sektion
för normala fall, b, c sektioner på konstruktion, d sektion i tunnel.
1186 TEKNISK TIDSKRIFT 19<50 H. 43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
