Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 44 - Tendenser inom medicinsk elektronik, av J-R Törnquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tendenser inom
medicinsk elektronik
621.389 : 61
Den medicinska vetenskapen skall skapa
metoder för att förebygga, diagnostisera samt böta
eller lindra sjukdomar och deras skadliga
efterverkningar. I samtliga dessa fall kan
elektroniken ge värdefulla bidrag.
Röntgen och ultraljud
Bland undersökningsmetoder för vilka
elektroniken har kommit att spela en framträdande
roll intar röntgendiagnostiken en central plats.
Bland förbättringar och nyheter under senare
år må nämnas bildförstärkare, som tillåter att
den röntgendos en patient erhåller kan
reduceras något men ändå ge en avsevärt ljusstarkare
bild jämfört med vid vanlig genomlysning, samt
televisionsöverföring kombinerad med
bildförstärkare, varigenom flera läkare kan följa en
röntgenundersökning även vid fullt dagsljus.
Vanlig röntgendiagnostik är endast kvalitativ.
Man kan urskilja konturer av organ och grovt
uppskatta deras tjocklek genom att observera
röntgenskuggans djup. I varje röntgenbild finns
dock även information om den kvantitativa
fördelningen av substanserna i kroppen. Man kan
ined speciella förfaranden göra kvantitativa
mätningar pa alla de strukturer, som kan
iakt-I is i>ä en vanlig röntgenbild. Mängderna av
flera av de ingående, substanserna i ller
grundämnena kan analyseras genom att nian mäter
absorptionen av röntgenstrålar av bestämda
väglängder. Härigenom kan man även få
kon-Irastiikare bilder ined avsevärt mindre
röntgen-dos än vid gängse teknik.
Vid giiiomlvsning kan en läkare endast
kon-(\ llrei.i sin uppmärksamhet på en liten del
av bildfält,-! i varje ögonblick. Iiöntgenljus får
dock bela tiden belysa bela bildfältet.
Härigenom ge-, patienten en onödigt stor röntgendos
i iörballaiidc titi den information läkaren
samlar. Vi liar ej möjlighet .itt i dess helhet
observera, ännu miiidii att minnas, ett rörligt
bildfall i varje detalj. Elektroniska minnen kan
dock lagra dylika bilder sä att förloppet kan
studeras i <Tterliand. Dylika bildminnen finns
i flera principiellt olika utförande,
liildminnes-rör utvecklad.- för radarändamål har visat sig
-.:>>. lämpade fci användning inom medicinsk
r..ul"< iiieknik liksom även bandspelare av I
V-Ivp. !*i senare torde vara dit för närvarande
mest lovande alternativet,
i ’Hr Müätnin; ti har med framgång använts
li<-;irbrlium :etlr;jg ;iv Behtil Jacobson i Svenska Elek-
trwiriKiiij I Wdrening ilen 7 oktober 1960.
för avbildning av mjukdelar och skelettdelar.
Med riktade ljudslrålar kan tvärsniltsbilder
av-olika organ erhållas och presenteras |ia
skärmen av ett kalodslrålerör på liknande sätt som
vid radar. Tumörer och vätskefyllda l ystor har
i flera fall kunnat lokaliseras på detta sätt.
EKG, EEG och endoradiosonder
Flektrokardiografi, KKG, sir en metod för
registrering av hjärtats aktionsströmmar. Vid
upptagning av ett elektrokardiogram mäts
strömmarna vanligen mellan tre avledningar:
mellan höger arm och vänster arm, mellan
höger arm och vänster ben, samt mellan vänster
arm och vänster ben. Ibland mätes också på en
fjärde avledning från hjärtspetsen via en
elektrod placerad på bröstkorgen.
Ett normalt elektrokardiogram karakteriseras
a en serie pulstoppar för varje hjärtaktion
motsvarande förmakets och kammarens
sammandragning. Avståndet mellan pulserna,
vilket anger tiden för att en impuls från förmaket
skall passera till och stimulera kammaren, får
normalt ej överstiga 0,2 s. Vid sjukliga
förändringar i hjärtmuskulaturen kan den förlängas.
Pulstågets utseende tillåter vittgående
slutsatser om hjärtmuskulaturens tillstånd.
Registreringen sker med skrivande oscillografen
Elektroencefalografi, EEG, är en metod att
registrera hjärnans aktionspotentialer. I
samband med framför allt aktivitet i storhjärnans
nervceller uppträder spänningsvariationer,
vilka kan studeras med elektroder placerade i
patientens hårbotten och registreras. Dessa
registreringar varierar aili efter patientens
psykiska aktivitet, men upptagna under identisk
betingelser har de ett for varje individ
karakteristiskt utseende. Förändringar i
storhjärnbarken, t.ex. vid epilepsi, hjärnskador och
hjärntumörer, ändrar utseendet hos registreringarna.
De spänningsvariationer, som mätes gener-eras
i nervcellerna. Cellmembranen separerar
positiva elektriska laddningar på utsidan och
negativa pä insidan. Då denna jämvikt rubbas,
exempelvis genom en cellskada, uppstår
bioelektriska spänningar och strömmar. Med
opolariserbara elektroder kan dessa mätas ocli
registreras. Spänningsvariationerna utgör
bråkdelar av en voit och utspelar sig under
millisekunder eller bråkdelar därav. Registreringen
sker företrädesvis ined katodstråleoseillogiafer.
Endoradiosonder, dvs. sväljbara radiosändare
med volymer omkring 1 cm", möjliggör numera
mätningar i matsmältningskanalcn av tryck,
temperatur, pH-värde etc. Tidigare mätningar
med slangar som fördes ner i mage’n anses ge
mindre tillförlitliga värden på grund av
obehaget och därav utlösta i i aktioner |kis pall
ten. I)e sväljbara sonden)a iiuieliMIee i ;<:! .,,>
het transistoroscillatorcr drivn i av ett
kvicksilverbatteri På olika s.itt låte; inan <1 önska
de mätstorheterna pavn ka oscillal- ,
frekvensen. I en mottagare utanför patienten obs,
ras frekvensavvikelserna, vilka kan kalibreras
mot tryck, temperatur, pH-värde etc.
TEKNISK TIDSKRIFT i 9(50 H. 44 1223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
