Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 44 - Andras erfarenheter - Delfinens hydrodynamiska hemlighet, av CFo — SHl - Uranmonokarbid, kanske framtidens kärnbränsle, av SHl - Böcker - Gängning med tapp, av A Denell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hög hastighet i vatten utan finns överallt, där stort
motstånd åstadkoms på ytor genom snabbflytande
vätskors eller gasers friktion. Den provade
beläggningstypen kan man tänka sig använd på flygplan,
bärplan och möjligen också i rörledningar.
I USA planeras tillverkning av gummihuden under
handelsnamnet "Lamiflo", så snart några
återstående problem vid dess tillverkning och anbringande
lösts. Enligt uppgift anses gummihuden vara av
lika stor betydelse för sjöfarten som det
pneumatiska hjulet blivit för landtransporterna (M O
Kramer i New Scientist 5 maj 1960 s. 1118—1120;
In-dustrial & Engineering Chemistry aug. 1960 s. 30A).
CFo—SHI
Uranmonokarbid, kanske framtidens
kärnbränsle
Om man av ett kärnbränsle fordrar att det skall
ha en metalls värmeledningsförmåga, ett keramiskt
materials höga smältpunkt, urandioxids tålighet mot
bestrålning och höga urantäthet samt att det skall
kunna tillverkas relativt billigt, pockar
uranmonokarbid på allvarligt beaktande (tabell 1). Den synes
vara särskilt lämplig för reaktorer, kylda med
natrium, organisk vätska eller gas. Då den kan
reagera våldsamt med vatten, torde den däremot inte
kunna användas för vattenkylda reaktorer.
Ren uranmonokarbid UC innehåller 4,8 vikt-®/o C.
Material med lägre kolhalt innehåller uranmetall
och material med högre kolhalt urandikarbid. Båda
dessa faser tros minska karbidens strålningstålighet
genom att de orsakar inre spänningar i materialet.
Man har emellertid erhållit lovande resultat med
en karbidblandning innehållande 5,2 °/o C, varför
större kännedom om relationen mellan materialets
strålningstålighet och sammansättning behövs.
Uranmonokarbid är blandbar med urannitrid UN,
zirkoniumkarbid ZrC och tantalkarbid TaC. Den
är begränsat löslig i TiC, NbC och VC. Kol och
uran är nästan olösliga i UC under 1 650°C, medan
UC och UC2 är lösliga i varandra vid över 1 980°C.
Monokarbiden har ytcentrerat, kubiskt
kristallgit-ter upp till smältpunkten, medan metallen
genomgår två fasomvandlingar mellan rumstemperatur och
smältpunkten. Urandioxids kristallgitter är kubiskt
av fluorittyp. Bindningarna i uranmonokarbid är
kovalenta och metalliska, troligen fyra resp. två
per uranatom.
Uranmonokarbid är instabil i fuktig luft och
måste därför förvaras i torr luft eller inert atmosfär.
Den är pyrofor i pulverform, varför formgivning
Tabell 1. Egenskaper hos uranmonokarbid,
uran-dioxid och uranmetall
Uranmono- Urandi- Uran-
karbid oxid metall
Urantäthet ........ kg/dm3 12,97 10,5 18,7
Smältpunkt ............ "C 2 315 2 750 1 133
Värmeledningsförmåga
vid 100°C ........ W/m°C 25 7,5 27
400°C........ W/m°C 5,0 34
700°C........ W/m°C 25 3,3 43
Utvidgningskoefficient
vid 400—600°C .. m/m°C 11,5 10,8 _a
Hårdhet vid 20°C Vickers 560b — 290
Tryckbrottgräns . kp/mm2 38 105 —
Elasticitetsmodul . kp/mm2 22 400= 20 000 17 850
a 35 X 10_e i a-riktningen, — 8,5 X 10~6 i h-riktningen och
33 X 10~" i c-riktningen; b gjuten; c bestämd genom
tryckprovning.
enligt pulvermetallurgisk teknik är opraktisk. I små
stycken kan karbiden dock hanteras i luft utan att
särskilda försiktighetsmått behöver vidtas. Den är
mycket spröd, och man kan därför vänta att den
lätt spricker vid temperaturväxlingar.
Uranmonokarbid kan erhållas genom urans
reaktion med metan, varvid först uranhydrid bildas och
sedan vid högre temperatur monokarbid. Den kan
också framställas direkt av uran och grafit eller
genom reduktion av urandioxid med grafit.
Formstycken med 12 kg/dms täthet har tillverkats
pulver-metallurgiskt; deras urantäthet är 11,4 kg/dm3, dvs.
större än ren urandioxids. Den bästa metoden tycks
vara smältning av uran tillsammans med grafit
under inert gas i en ljusbågsugn och gjutning av den
erhållna, flytande karbiden (F A bough & R F
Dickerson i Nucleonics mars 1960 s. 74—76; A
Strasser i Nuclear Engineering aug. 1960 s. 353—
357). SHI
I ,
böcker
Gängning med tapp, handbok utgiven av AB
Svenska Precisionsverktyg, Stockholm 1960.
174 s., ill. 8 kr.
Inom alla grenar av modern mekanisk industri är
gängan av stor betydelse. Produktionsteknikern
skall inte bara kunna framställa gängor utan måste
också behärska gängan som konstruktionselement.
Omvänt skall konstruktören, som kan dess teori, ha
klart för sig, vilka framställningsmöjligheter som
föreligger i dagens läge. Förf. har med detta i åtanke
sammanställt erfarenheter från utgivarföretaget med
senaste nytt från litteraturen på området.
Efter en kort historik beskrivs inledningsvis
gängtappens arbetssätt. Därefter redogörs för faktorer,
som påverkar gängningsresultatet, samt för olika
förekommande symboler och gängsystem med data.
Nomenklaturen för gängtappar behandlas i följande
kapitel, i vilket man särskilt uppskattar en
svensk-engelsk-tysk ordlista. Därpå beskrivs olika typer av
gängtappar (massiva, t.ex. spiralskurna tappar,
tan-demtappar, kombinerade tappar samt ställbara
tapptyper). Tillverkning, underhåll, specialbehandlingar
(t.ex. förkromning, nitrering, ånganlöpning och
MoS2-behandling) och kontroll av tapparna
diskuteras.
Gängapparater och gängmaskiner behandlas i
följande avsnitt, varpå följer en beskrivning av
förbearbetning av hål (med tabeller över
kärnhålsdia-metrar vid olika dimensioner och system).
Upplysningar om bearbetningsdata och skärvätskor för
olika material samt om mätning av gängor avslutar
bokens beskrivande del. De därpå följande femtio
sidorna innehåller tabeller över nominella mått och
toleranser vid olika gängsystem samt några med
fotografier illustrerade arbetsexempel.
Boken är klart och vederhäftigt skriven och
illustrationsmaterialet är av hög kvalitet. Bokens
överskådlighet och den motståndskraftiga inbindningen
motsvarar också väl de krav, man ställer på en
handbok. A Denell
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. .44 1231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
