Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 45 - Flödesmätare, av S Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett praktiskt taget strömlöst tillstånd kan
uppnås med en nollbalanserad potentiometer
(fig. 3). I detta fall inverkar variationer
inom vissa gränser av vätskans resistivitet bara
på mätkänsligheten. En transformator ger
spänning över potentiometern i fas med
magnet-strömmen och proportionell mot denna
varigenom variationer i mätspänningen
kompenseras. Potentiometern manövreras automatiskt
med en servomotor som får impuls från
förstärkaren och potentiometerns ställning anger
flödet. Även andra typer av nollbalanserade
instrument förekommer.
Antas att vätskans resistans mellan
elektroderna är t.ex. 104 ohm, att emk är högst 5 mV
och att mätkretsen är balanserad på 0,1 % när,
blir strömmen 5- 10"V107 = 5 ■ 10 1:!A, dvs.
försvinnande liten. Vidare kan även stora
variationer i vätskans resistivitet vara utan
betydelse för mätnoggrannheten. Mätinstrumentets
effektförbrukning är ca 200 W för ett 50 mm
rör och ca 700 W för ett 450 mm.
Egenskaper
Av den elektromagnetiska flödesmätarens
princip följer att dess utslag alltid är direkt
proportionellt mot vätskans genomsnittliga
flyt-hastighet, dvs. mot flödet genom rörets
tvärsnittsarea, oberoende av dennas form. Därför
ger mätaren ett noggrant mått på flödet
oberoende av vätskans viskositet och däri tycks den
vara unik.
Rörledningen behöver inte vara rak
uppströms eller nedströms inätröret, men detta
måste givetvis alltid hållas helt fyllt med
vätska. Inga andra villkor för placeringen av
en regleringsventil i rörledningen behöver
uppfyllas. Främmande ämnen, såsom fasta
partiklar eller luftbubblor, kommer att betraktas som
vätska vid mätningen.
Då mätaren liar en rätlinjig karakteristik, är
dess mätområde mycket större än för mätare
av strypflänstyp; ett intervall på upp till 20
gånger minimiutslaget kan täckas. Vidare lär
mätaren också vara lämplig för pulserande
flöden. Frånvaron av tröghet hos givaren och det
snabba elektroniska balanseringsinstrumentet
gör att fullt utslag från noll erhålls på högst 1 s.
Den elektriska kretsen kan konstrueras så att
mätaren ger flödet åt ena hållet med ett utslag,
t.ex. åt vänster från en nollpunkt på
visarinstrumentets skala, samt flöde åt motsatt håll
med ett utslag åt höger. Instrumentets
nollpunkt ställs då in med en potentiometer
(fig. 3).
Den elektromagnetiska flödesmätarens
användbarhet är emellertid begränsad genom att
en viss minsta ledningsförmåga hos vätskan
fordras. Den kan sålunda inte användas för
t.ex. luft, ångor, petroleumprodukter och andra
vätskor med mycket låg ledningsförmåga. För
att mätresultatet skall bli oberoende av
variationer i vätskans resistivitet fordras att
re-sistansen mellan elektroderna inte överstiger
1 % av den yttre kretsens impedans.
Minsta tillåtliga värde på vätskans lednings-
[-üektro-maqnet-]
{+üektro-
maqnet+}
nnn
,Elektrod
Transformator
Nät- I
anslutning
förmåga bestäms därför av rördiametern och
påverkas också av längden hos den kabel som
förbinder givaren med mätinstrumentet. Ju
större kabellängden är, desto större är den
minsta tillåtliga ledningsförmågan. Vid
användning av en 15 m kabel får t.ex. vätskans
ledningsförmåga enligt en instrumenttillverkare
inte understiga 130 ,[iS./cm vid 12 mm
rördiameter eller 5 uS/cm vid 300 mm rördiameter2.
Vattenledningsvattens ledningsförmåga är 50—
100 |iS/cm.
Ultraijudflödesmätaren
Vid en annan icke-hydraulisk metod för
mätning av flöde utnyttjas ultraljud. Alla hittills
föreslagna tillämpningar av denna metod är
grundade på ljudets skenbara hastighetsändring
i ett flytande medium.
Konstruktion
En enkel ultraljudgivare kan bestå av två
svängare insatta i ett rör genom vilket vätska
flyter (fig. 4 upptill). Den ena sätts i
svängning med en elektronisk oscillator och sänder
en stråle av ultraljud medströms mot den andra
som fungerar som mottagare.
Är avståndet mellan svängarna L, vätskans
flythastighet v och ljudhastigheten w, blir
tiden för ljudets transport från sändare till
mottagare /, = L/(w + v) = L/w(l + v/w).
Vid flythastigheten noll skulle transporttiden
vara t0 = L/w, varför tidsskillnaden t0 — tt =
Fig. 3. Schema
över
elektromagnetisk flödesmätare.
Fig. A. Principen
för
ultraljud-flödesmätare,
upptill enkel och
nedtill dubbel
mätsträcka.
1256 TEKNISK TIDSKRIFT 19<50 H. 43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
