Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 45 - Nybyggen - Trefastransformator för 400 kV, av RGn - Rulltrottoar i Londons tunnelbana, av BoJ - Kirunagruvans kompressorcentral, av BoJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nybyggen
Trefastransformator för 400 kV
Vattenfall har för sin nyss beslutade 400 kV-station
i Värmland beställt en trefastransformator 400/140
kV, 350 MVA från Asea. Mottagningsstationerna i
det svenska 400 kV-nätet har hittills undantagslöst
utrustats med transformatorer, bestående av
enfas-enheter, eftersom man av transporttekniska skäl
ieke kunnat välja en enda stor trefasenhet. Den nu
beställda stationen får emellertid en förhållandevis
begränsad storlek, och det har därför varit möjligt
att i detta fall välja en trefastransformator.
Transformatorn är försedd med nio kylfläktar, men
man avser att senare förse den med ytterligare två,
varigenom effekten kan ökas till 375 MVA. Den har
dessutom en ansenlig överbelastningsförmåga och
man räknar med att vid omgivningstemperaturen
0°C kunna överbelasta den till 450 MW under 12 h.
Transformatorn är sparkopplad och den har såsom
brukligt är i Sverige inga regleruttag på
lindningarna, men den kommer att förses med separat
regler-Iransformator på 140 kV-sidan.
Måtten på denna transformator är ansenliga, den är
12 m lång, 6,3 m bred och 9,5 m hög. SJ har
nyligen beställt en transportvagn för 260 t, men hela
den vagnens kapacitet behöver icke utnyttjas i detta
fall, eftersom transformatorn måste transporteras på
landsväg den sista delen fram till
uppställningsplatsen och transportvikten därför har begränsats
till 227 1. Komplett monterad kommer
transformatorn att väga ca 300 t. RGn
Rulltrottoar i Londons tunnelbana
Deri ca 2,5 km långa underjordiska järnvägen från
Waterloo-stationen till Bank Station drivs av British
Railways och trafikeras dagligen av mer än 40 000
passagerare. Då spåret vid Bank Station ligger 18
m under markytan, har passagerarna där fått
utnyttja en ca 100 m lång och 4 m bred gångtunnel
för att komma till gatunivån. Gånglunneln,
gemenligen kallad Kloaken ("Drain"), har nu ersatts med
en rulltrottoar, fig. 1.
Denna rulltrottoar ("travolator") löper i en 86 m
lång och 5 m bred lunnel från Bank Stations
perronger till det 13 m ovanför liggande planet, där
anknytning finns till Londons ordinarie
tunnelbane-svstem. Rulltrottoaren består av två, 1 m breda
åk-banor, som vid rusningstid får röra sig åt samma
håll med hastigheten 0,9 m/s. Den teoretiskt
möjliga kapaciteten blir då 16 200 personer per timme
på en åkbana. men man räknar med 10 000
personer per timme som praktisk kapacitet. Under
rusningstid får de passagerare, som behöver förflytta
sig mot strömmen, anlita andra gångtunnlar. Under
tiden mellan trafiktopparna låter man de två
åk-banorna gå åt var sitt håll.
Akbanorna består var och en av 488 plattformar
med planmåtten 1 000X400 mm, sammanhållna och
dragna av ändlösa kedjor och uppburna på räler
Fig. 1.
Rulltrottoaren sedd från
det nedre
plattformsplanet.
av fyra hjul av fenoplastimpregnerat vävmaterial.
Den tillåtna belastningen på en plattform är 140 kp
(två personer). Varje transportör drivs av en 85 hk
trefas kommutatormotor med variabel hastighet, så
att åkhastigheten kan nedsättas till hälften den
normala, då ingen passagerare befordras.
Omställningen sker automatiskt med fotoceller.
Bygget av tunnelkroppen har varit besvärligt. Man
har måst passera bl.a. 8—9 m mäktiga
fyllnadsmassor med rester från gångna århundraden. Då
man väl kommit under detta material har
under-grunden helt och hållet utgjorts av blå London-lera
(Engineer 7 okt. 1960 s. 585—586; Civil Engineering
okt. 1960 s. 1304—1305). BoJ
Kirunagruvans kompressorcentral
Övergången från dagbrott till underjordsbrytning i
Kirunagruvan aktualiserade en utbyggnad av
tryck-luftförsörjningen, vilket resulterade i att en
kompressorcentral för ca 1 700 m3/min kunde tas i bruk
sommaren 1960, fig. 1.
Kompressorutrustningen består av tre
skruvkompressorer, vardera på 450 mVmin samt fyra
kolv-kompressorer, som per enhet levererar 90 m3/min.
De sistnämnda, vilka är programstyrda, fungerar
som regleringsmaskiner och ger ett luftflöde vars
tryck varierar mycket litet. Skruvkompressorerna
har kylare för återvinning av hälften av den
tillförda energin, vilken tillvaratas i varmvatten för
uppvärmning och hygien. Den elektriska
kontrollanläggningen är mycket omfattande, och kraftför-
Fig. 1. Kompressorcentralen för Kirunagruvan med
tre skruvkompressorer bestående av separata
högtrycks- och lågtrycksdelar direktkopplade till en
elmotor för varje enhet.
1258 TEKNISK TIDSKRIFT 19<50 H. 43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
