Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 46 - N/S »Savannah». Reaktorns reglering, av Lars Nordström och Jörgen Thunell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giftad reaktor. Man har således för en ny, kall
kärna en säkerhetsmarginal av 14,0 —11,2 =
= 2,8 %.
Regleringsprincip
Regleringssystemet strävar att hålla reaktorns
medeltemperatur konstant under alla
belastningsförhållanden. Moderatorns negativa
temperaturkoefficient verkar i gynnsam riktning
men med alltför stor tidskonstant, varför man
nödgats styra reglerstavarna med differensen
mellan uttagen effekt (mätt som ångflöde) och
genererad effekt (mätt som neutronflöde), fig.
11. Tar man ut mer ånga, ökas omedelbart
reaktoreffekten genom att stavarna lyfts med en
hastighet som är proportionell mot den
indikerade differensen.
Temperaturerna före (TH) och efter (Tc)
varje värmeväxlare mäts och sänds till en
enhet som beräknar medeltemperaturen. Den ena
eller båda medeltemperaturerna jämförs med
en inställd referenstemperatur och differensen
förstärks samt delas upp på en linjär och en
integrerande kanal. Differensen pius dess
tidsintegral adderas i nästa steg till ett mätvärde
för ångflödet bestämt över två dysor i
ångled-ningarna och korrigerat för rådande ångtryck.
Summasignalen jämförs med neutronflödet
och skillnaden går in på en förstärkare med
en död zon kring nolläget, motsvarande ±2 %
av reaktoreffekten eller ± 25 % av full signal
till reglerstavarna. Hastighetssignalen från
förstärkaren är direkt proportionell mot den
inmatade signalen inom ett område som
motsvaras av ± 2 till 6 % avvikelse mellan ångflöde
och neutronflöde. Utsignalen ger
reglerstavarna en hastighet av 13—38 cm/min.
Vid automatisk reglering kopplas endast två
av de fem stavgrupperna till servosystemet.
Beroende på läget av omkopplaren SI går
signalen in på stavgruppväljare 1 eller 2. När en
inkopplad stavgrupp når sitt övre eller nedre
gränsläge kopplas regleringssignalen
automatiskt över till den andra gruppen.
I stavgruppväljaren transformeras
hastighetssignalen till en lägessignal över en servomotor,
reduceringsväxel, differentialväxel och
selsyn-givare. Differentialväxelns tredje axel är
direktkopplad till en motor för snabbsänkning
av stavarna. Selsyngivaren är kopplad till
maximalt fem stavar, utgörande en servogrupp, över
en snörväxel. Selsyngivaren i enhet 2 är på
samma sätt kopplad till den andra
servogrup-pen. Övriga stavar regleras, i tre grupper,
manuellt från manöverbordet. Från snörväxeln
utgår således maximalt tio ledningar, en till
varje servostav med sin drivanordning.
Reaktorn kan också köras manuellt med
stavarna antingen individuellt eller gruppvis
kopplade. Vid manuell gruppmanövrering
matas de två förut servostyrda grupperna över
omkopplare S2 med en för hand inställbar
hastighetssignal, medan övriga tre grupper
erhåller en fast signal direkt in på drivmotorn.
Dödzonförstärkaren i den automatiska regle-
ringskanalen skall undanröja vissa risker för
instabilitet i systemet. Om man ändrar
ånguttaget ger systemet omedelbart impuls till
flyttning av reglerstavarna, vilket snabbt
resulterar i ändrat neutronflöde. Med relativt liten
fördröjning uppträder sedan en dopplereffekt
som motverkar ändringen i neutronflödet. Med
ytterligare fördröjning ändras temperaturen på
vattnet, dels i reaktorn och dels i
värmeväxlaren. Temperaturändringarna registreras av fast
utplacerade termometrar, varvid också vattnets
omloppstid kommer med i bilden. Fickorna för
termometrarna är tjocka för att klara trycket,
följaktligen inträder även här en fördröjning.
En analys har visat att de olika
tidskonstanterna under vissa betingelser skulle kunna
orsaka en instabilitet av sådan storlek att
systemet råkar i självsvängning. Genom införandet
av en död zon kan servokretsen betraktas som
öppen för små, hastiga fluktuationer kring
medelvärdet. Långsamma eller konstanta små
temperaturavvikelser korrigeras dock efter e» tid
tack vare den inlagda integrerande enheten.
Startmanöver
Ett omfattande studium har gjorts i ett
noll-effektexperiment för att finna det lämpligaste
programmet för stavarnas lyftning, individuellt
eller gruppvis. Kriticitet i kallt tillstånd nås,
när en av de yttre stavgrupperna har lyfts helt
och hållet och nästa yttre grupp lyfts något.
Då temperaturen stiger förloras en viss
reakti-vitet på grund av den negativa
temperaturkoefficienten; detta kompenseras vid normal
drifttemperatur, 265° C, genom att den senare
gruppen lyfts så gott som helt. För att reaktorn
skall ge full effekt får även den sista av de
yttre grupperna troligen lyftas något.
I ett tidigt skede, innan större utbränning ägt
rum, är det därför troligt, att två av de tre
yttre stavgrupperna får kopplas till den
automatiska regleringen. I ett senare skede blir det
en av de yttre stavgrupperna och den i
sym-metriaxlarna liggande inre gruppen, som får
arbeta som servogrupper.
När alla de tolv yttre stavarna har lyfts och
de nio centrala står nere, nås en gynnsam
radiell effektfördelning då förhållandet mellan
maximal effekt och medeleffekt är lika med
två. När senare den ena centrala stavgruppen
har lyfts blir fördelningen ej så gynnsam, för
att slutligen i närheten av full utbränning, då
de nio centrala stavarna är kopplade till
automatiken, åter bli något jämnare.
Instrumentering
Neutronflödet mäts med tio jonkammare, varav
tre är avsedda för det normala effektområdet
och kan kopplas till den automatiska
regleringen.
Instrumenteringen och en del av
regleringsutrustningen är samlade på en stor
manöver-pulpet med en central del och två vingar, fig.
10. På vänstra vingens ytterparti finns läges-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 45 1273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
