Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 46 - N/S »Savannah». Reaktorns inbyggnad, av Anders Mattsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fig. 15. Tvärsnitt av reaktorrummet samt
horisontalsektion av kollisionsskydd och inneslutningskärl;
streckad yta kollisionsmatta, prickad yta betong.
Strålningsskydd ej markerat.
dubbelbottnen ha en viss höjd med tanke på
risken för grundstötning samt för att ge extra
skydd åt arbetarna i dockan vid docksättning.
Härvid vattenfylls bottentankarna under
reaktorn.
Risk för reaktorskada vid kollision
För den händelse "Savannah" skulle bli utsatt
för en kollision har man önskat ge
fartygskonstruktionen sådan styrka att
reaktoranläggningen får ett tillfredsställande skydd. För
detta ändamål har man utfört en särskild studie
av rapporter från inträffade fartygskollisioner,
och därefter utvecklat metoder som gör det
möjligt att förutsäga strukturella skador i
"Savannah" vid en eventuell sammanstötning. För
ett tjugotal kollisionsfall har man beräknat den
sammanlagda volymen (däck, plåtar m.m.) hos
de delar, som deformerats i båda fartygen, och
denna volym har betraktats som ett slags
motståndsfaktor.
Därjämte har man beräknat den rörelseenergi
som absorberats vid varje kollision. Denna
energi är en funktion av de båda fartygens
deplacement och kvadraten på hastigheten hos
det kolliderande fartyget, fig. 14. För de lägre
värdena på absorberad energi ligger
punkterna spridda inom ett fält, men för de
kollisioner som skett vid höga hastigheter eller med
stora fartyg har uppnåtts ett linjärt samband.
Med utgångspunkt från detta diagram har man
studerat "Savannah". Säkerhetsgränsen för in-
trängning vid reaktorpartiet har därvid först
bestämts. Tar man sedan ett visst fartyg, t.ex.
en T-2-tanker, vars dimensioner och
konstruktioner är kända, kan man beräkna de båda
fartygens sammanlagda motståndsfaktor för en
rätvinklig kollision, som ger skador ända in
till säkerhetsgränsen. Diagrammet ger sedan
den absorberade energi, som motsvarar den
erhållna motståndsfaktorn. Då man känner de
båda fartygens deplacement, kan man alltså
räkna fram det kolliderande fartygets kritiska
hastighet Vk.
Om denna är nära lika med eller större än
fartygets normala fart, innebär detta att
"Savannah’s" reaktor ej skulle skadas vid en
kollision. Är däremot Vk lägre än det kolliderande,
fartygets normala fart förs detta upp i
kategorin "för Savannah farliga fartyg". Denna
upptar ca 2,5 % av världens handelsfartyg och
omfattar bl.a. alla större passagerarfartyg och
en del snabba tankfartyg. Med tanke på att de
mycket stora tankfartygen har breda stävar,
räknas de dock i regel ej som "farliga fartyg".
Siffran 2,5 % kan dock reduceras betydligt,
om man tar hänsyn till att fartygen ej alltid
går med full last eller full fart. Det sistnämnda
gäller särskilt i hamnar, där stora fartyg alltid
framförs med mycket låga hastigheter.
I det omfattande statistiska material som lagts
upp rörande kollisioner har man skilt på
passagerarfartyg, lastfartyg, tankfartyg Och övriga
speciella fartyg. Man har också skilt på
hamnar, hamninlopp och öppet vatten, varvid
vissa olikheter tydligt kunnat spåras.
Hamninloppen synes sålunda vara de farligaste.
"Savannah" betraktas som passagerarfartyg och
har därmed en kollisionsrisk på 0,25 %. Denna
siffra betecknar den andel passagerarfartyg
räknat i procent som årligen drabbas av
kollisioner. Detta procenttal bör halveras, då man
kan räkna med att "Savannah" kommer att
vara det rammande fartyget varannan gång.
Vidare måste kollisionen, för att vara farlig för
reaktorn, ske där reaktorn är placerad, och
därigenom införes en reduktionsfaktor på 0,6—
0,7 (Maxwellsk fördelning synes råda).
Slutligen kommer kollisionsvinkeln in med en
ytterligare sänkande faktor på ca 0,7.
Sammanfattningsvis visar utredningen, att 7,5
fartyg av 100 000, eller som ett närmevärde 1
på 10 000, av "Savannah’s" typ statistiskt sett
kommer att utsättas för allvarlig skada under
en tjugoårsperiod. För att detta skall gälla
förutsattes att nuvarande fartygsbestånd och
typfördelning ej ändras nämnvärt under denna
period.
Energiupptagande kollisionsskydd
Reaktorrummet i "Savannah" är kringbyggt
med starkare och tyngre förband än i en
vanlig konstruktion. Den dubbla bottnen under
reaktorrummet är uppbyggd med hela
bottenstockar på varje spant, en kraftig centerköl
och mer än brukligt antal bottenlongitudinaler
och långskeppsvägare. Reaktorrummet är längs
Kollisionsskott
Kollisionsskott
Sektion A-A
Vattentätt skott
1277 TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
