Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 48 - Stenungsunds Kraftstation, av Uno Blomquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svets-, tillverknings- och
monte ringskont roll
Ett synnerligen viktigt område vid uppförande
av ett ångkraftverk är den kontroll som
erfordras i olika skeden av uppbyggnaden. Speciellt
måste man vid förläggning av stationen i
bergrum utöva en kontroll som ligger i överkant
mot vad som annars skulle behövas. De stora
ackumulerade energimängder som finns
lagrade i exempelvis ångpannans vattenmassor och
de grova rörledningarna under högt tryck och
liög temperatur, gör att alla möjligheter till
kontroll av material och arbetets utförande
måste tillvaratas.
Kontrollarbetet börjas redan under
konstruktionsstadiet och fortsätter sedan under
tillverkningen hos leverantören och under
monteringen på arbetsplatsen. Samtidigt med
idrifttag-ningen och intrimningsperioden sker
ytterligare kontroll. Denna kontroll avser närmast de
normenliga prov som skall göras med alla
tryckförande delar, uppmätning av
förspänningar i rörledningar, värmespänningar och
expansionsförhållanden vid driftförhållanden.
Speciell uppmärksamhet måste ägnas pannans
tryckförande delar, där felaktiga
expansionsförhållanden kan få katastrofala verkningar.
För att ge en uppfattning om det genomförda
kontrollarbetet skall anföras några exempel,
varvid kan anmärkas att häri endast delvis
ingår den kontrollverksamhet som utförts i
leverantörernas verkstäder.
Röntgenundersökningar har utförts på 25 000
svetsskarvar, vilket med "100 % kontroll"
motsvarar ca 50 000 röntgenbilder.
Ultraljudsundersökningar har genomförts på
samtliga gavlar i lådor och ångdomar med
hänsyn till eventuell laminering. Samtliga
högtrycksledningar för vatten och ånga har
undersökts vid ultraljud redan i rörverket.
Magnafluxundersökningar har skett i
ångdo-marna med tanke på sprickbildningar. Detta
har även skett med alla större ventiler.
Isotopundersökningar är genomförda för all
högtrycksarmatur samt alla övriga större
armaturer.
Värmechockprov har gjorts med allt material
för högtrycksångledningarna.
Trådtöjningsmätningar har utförts på ett
rörsystem i vardera högtrycks-, mottrycks- och
lågtrycksångledningarna, samt på två av
klam-mermuffarna i högtrycksångledningssystemet.
Dessa mätningar gjordes för att verifiera
utförda beräkningar av i olika snitt uppträdande
böj-moment, vridmoment och normalkrafter i
samband med förspänning av rörledningarna. På
rörförbindningarna har mätningar utförts för
att bestämma uppträdande påkänningar i
samband med deras montering.
Kontroll av formgivning. Tjockleksmätningar
har gjorts för att konstatera eventuell orundhet
eller godsförtunning i samband med
formgivning av samtliga bojar som ingår i
huvudledningarna.
Speciella undersökningar. I samband med val
Fig. 28. Ventilation av maskinsal; a, b, c spjäll för
reglering.
av material för ångdomen sändes provbitar till
Statens Provningsanstalt och undersöktes där.
Avsikten var att fastlägga lämplig
värmebehandlingsmetod och undersöka materialet med
avseende på draghållfasthet, slaghållfasthet
samt hårdhet. För sökning av inre fel i
materialet används ultraljud. Före bockningen och
hopsvetsningen i verket undersöktes med
ultraljud varje dm2 av plåten för bestämning av den
verkliga tjockleken.
Genomförandet av detta stora kontrollarbete
har givetvis inneburit en betydande
arbetsinsats av de medverkande, speciellt som
exempelvis de olika röntgenexponeringarna oftast
måste göras på obekväm tid för att icke hindra
monteringsarbetet.
Ventilationsanläggning
Ventilationen av ett bergrum med ett
maskineri av denna storleksordning erfordrar stora
luftmängder. Anläggningen är dimensionerad
att kunna ventilera bort omkring 6 000 kW
förlustvärme, vilket utgör den totala
värmeförlusten för alla till ett aggregat erforderliga
komponenter. Det luftflöde som erfordras för
transport av denna värmeeffekt bestämmes av
den temperatur man önskar hålla i maskinsalen
och av den temperatur man kan tillåta med
hänsyn till hållfastheten hos bergrummet. För
aggregaten 1 och 2 utgör den cirkulerande
luftmängden ungefär 1 milj. ms/h.
Friskluften sugs in genom en särskild
bergtunnel, fig. 28, blandas med returluft för
uppvärmning och blåses in med tre
parallellkopplade axialfläktar. Luften blåses in i
maskinsalen genom öppningar i väggarna. Den av
förlustvärmet uppvärmda luften samlas under
maskinsalens tak, sugs sedan ut genom en
taktrumma och blåses med evakueringsfläktar ut
i ett blandningsrum, varifrån pannluftfläktarna
tar pannans förbränningsluft.
Pannans förbränningsluft utgörs normalt av
den ventilationsluft som passerar maskinsalen.
Värmeförlusterna från de värmeutstrålande
delarna kommer således tillgodo vid
förbränningen. För cirkulationsfläktarna finns
reservdieselmotorer, vilka inkopplas vid strömavbrott.
Erfarenheten från den gångna driftperioden
visar att man erhåller en dragfri ventilation
med normal rumstemperatur, vilket oftast icke
är fallet i ett ovanjordskraftverk.
1338 TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
