- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 90. 1960 /
1339

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 48 - Stenungsunds Kraftstation, av Uno Blomquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig. 29. Värmeförbrukning för aggregat 1 vid
ångtemperaturen 530° C före högtrycksturbinen och
515°C före lågtrycksturbinen enligt leveransprov i
mars 1960.

Oljelagringsanläggning

I oljelagret kan tunga eldningsoljor med de
högsta viskositeter som förekommer på
marknaden lagras. Därmed kan alltid det för
tillfället billigaste bränslet väljas.

Det stod tidigt klart att det billigaste sättet att
lagra oljan var att använda oinklädda bergrum.
Vattenfallsstyrelsen har tidigare mycket goda
erfarenheter av detta lagringssätt. En
ytterligare fördel är att lagringsanläggningen blir
skyddad.

Efter studium av olika lagringssystem beslöts
att oljan skulle lagras på en orörlig, uppvärmd
vattenbädd. Med detta system hålles
bergrummen alltid varma. Värmeförlusterna blir
mycket små, när berggrunden efter några år blivit
uppvärmd. Vi räknar med att i fortfarighet få
en förlust av endast 100—200 Mcal/h, om
grundvattenläckningen försummas.
Temperaturen i oljan hålles vid 30—45° C och
bäddvattentemperaturen vid 50—60°C.

Lagringsrummen är belägna under havsytans
nivå. Berget har visat sig praktiskt taget helt
tätt för inläckande grundvatten. Risken för
oljeläckor ut mot eventuella omgivande
grundvattenströmmar och havet har visat sig vara
obefintlig.

Lagringsanläggningen har utrustats med två
pumpstationer. Den ena är avsedd för in- och
utpumpning av olja mot hamnen, den andra
för stationens oljeförsörjning.
Tjockoljeledning-en mot hamnen är ca 1,4 km lång och
dimensionerad att kunna ta emot 800 t/h olja med

viskositeten 650 cSt. Rördiametern uppgår till
400 mm.

Oljan till pannorna pumpas via dagtankar och
transportpumpar in till oljestationen vid
pannorna. Dagtankarna är så utformade att man
kan installera anordningar för rening av oljan
från skadliga beståndsdelar. Deras
primäruppgift för närvarande är att vara ett buffertlager
för pannorna. Dessutom räknar vi med att
kunna avskilja vatten i dessa dagtankar, om det
exempelvis skulle komma en oljelast med
onormalt hög vattenhalt.

Alla pannor försörjs med olja via två
oljestammar mot maskinhallarna. Vid fel på en av
dessa stammar räcker den återstående för hela
stationen. Transportpumparna för olja till
stationen inkopplas automatiskt efter den aktuella
oljeförbrukningen.

Oljelagringsanläggningen är vidare så
konstruerad att allt oljeblandat dräneringsvatten
som erhålles i stationen kan tas om hand och
så att överskottsvärmet i kondensatet från
olje-förvärmare och liknande anordningar utnyttjas
för varmhållningen.

Det kan i detta sammanhang också nämnas
att det finns anordningar för rundpumpning av
olja i oljesystemen, varigenom en hög
driftberedskap kan hållas. På vissa ledningar finns
elektriska värmekablar, och det finns även ett
system för fyllning av brännarnas oljesystem
med en tunnare olja, som eliminerar de
igen-sättningsrisker som alltid finns vid de tjockaste
oljorna.

Drifterfarenheter

t

Det första aggregatet, som varit i drift sedan
början av december 1959, har uppvisat en
synnerligen vibrationsfri gång, samtidigt som den
garanterade värmeförbrukningen
underskridits. Det har även som tidigare nämnts varit
möjligt att i stället för den garanterade
belastningen på 150 MW kunna ta ut 160 MW.

Några erfarenheter från den tid. turbinerna
varit i drift kan även nämnas. Driftåret 1959—
1960 kännetecknades av svår vattenbrist, varför
insättningen av aggregat 1 avvaktades med
största otålighet. Det är därför med glädje man
kan konstatera, att såväl ångpanna som turbin
kunde insättas i kraftproduktionen efter
mycket kort intrimningstid. Under den gångna
driftperioden utmatades på nätet 176 GWh, och
det kan nämnas, att värmeförbrukningen var
så låg att som månadsmedelvärde uppmättes
en nettoverkningsgrad på 38 %. Vid
leveransprov uppmättes ännu högre verkningsgrader.
Värmeförbrukningen var sålunda vid ca 160
MW belastning endast 2 200 kcal/kWh, fig. 29,
motsvarande nettoverkningsgraden 39 %, fig.
30. Härvid har från generatoreffektorn dragits
effekten till det för panna och turbin
nödvändiga hjälpmaskineriet, fig. 26. Till detta kan
ytterligare anmärkas, att denna höga
verkningsgradssiffra erhölls trots att delar av en
förolyckad ångsil före dessa prov skadat
högtrycksturbinens radialsystem, vilket kunde kon-

TEKN1SK TIDSKRIFT 1960 H. 48 1339

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1960/1365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free