- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 92. 1962 /
6

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 1 - Frekvensplaneringen för rundradio på höga frekvenser, av byråingenjör Björn-Otto Hesse, Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

Fig. 1. Vågutbredning över land resp. vatten för radiobanden I, II och III (41—68, 87,5—100, 162—230 MHz).

Fältstyrkan för 1 % av tiden och 50 % av platserna är angiven i dB över referensnivån 1 µV/m som funktion av avståndet sändare-mottagare.

Sändareffekten är 1 kW, sändarantennen ligger på 300 och mottagarantennen på 10 m höjd.


avståndet från stationen, varvid man vanligen
utgår från en normerad effektivt utstrålad
sändningseffekt av 1 kW. Utbredningskurvan
indelas i två huvuddelar, en för avstånd upp
till 200 km från stationen — sändarens
närzon, inom vilken man önskar bestämma bl.a.
stationens nyttiga täckningsområde —, en för
avstånd överstigande 200 km — sändarens
fjärrzon, inom vilken man är intresserad av
stationens störande räckvidd.

Speciellt för närzonen är man beroende av
stationens effektiva antennhöjd, dvs. antennens
höjd över den genomsnittliga marknivån inom
området 3—15 km från sändarstationen.
Utbredningskurvor utarbetades sålunda för de
effektiva antennhöjderna 37,5, 75, 150, 300, 600
och 1 200 m.

Vågutbredningen är olika över land och över
vatten. Denna skillnad blir mera märkbar på
stora avstånd, dvs. i fjärrzonen. Kurvor måste
därför uppgöras för båda dessa fall (fig. 1).
Ytterligare parametrar av intresse är den
procent av tiden — 1, 10, 50, 90 eller 99 % — som
angiven fältstyrka uppnås resp. det
procentuella antalet orter — normalt 50 % — där
denna fältstyrka erhålles. Mötet utarbetade
kurvor, som gjorde det möjligt att välja önskade
värden på var och en av de angivna
parametrarna.

Man hade vid arbetet med banden I och III
att ta hänsyn till sex olika televisionssystem,
ett för 405 linjer, tre för 625 linjer och två för
819 linjer.

Mötet rekommenderade att de fältstyrkor 10 m
över mark, som på mottagningsplatsen skulle
skyddas mot interferensstörningar under 99 %
av tiden och för 50 % av orterna skulle vara
250 µV/m i band I och 550 µV/m i band III
(48 resp. 55 dB över 1 µV/m). Skyddsförhållandet
mellan önskad och icke önskad signal
skulle för bärvågor modulerade med samma
linjefrekvens och på samma sändningskanal
vara 45 dB. Därvid förutsattes att bärvågorna
ej var synkroniserade men att deras
frekvensskillnad var högst 1 000 Hz.

Ur de angivna värdena erhålles, att fältstyrkan
från en interfererande sändarstation på
samma sändningskanal får uppgå till högst 3
resp. 10 dB över referensnivån 1 µV/m för band
I resp. band III.

Dessa skyddskrav gör relativt stora avstånd
nödvändiga mellan stationer på samma
sändningskanal. Genom att använda ortogonal
polarisation kan dessa avstånd i praktiken
minskas något. Det har sålunda visat sig att man
kan räkna med ett ökat skydd om cirka 10 dB
under 90 % av tiden mellan två stationer, där
den ena använder horisontal och den andra
vertikal polarisation.

En annan möjlighet att krympa avstånden
mellan stationerna är att införa ”offset”, dvs.
låta stationer på samma sändningskanal
använda något olika bärvågsfrekvenser. Som
exempel kan nämnas att skyddsförhållandet
mellan två stationer kan minskas från 45 till
30 dB om skillnaden mellan deras
bärvågsfrekvenser uppgår till 1/3 eller 2/3 av
linjefrekvensen.

Band II

För stationer på band II fastställdes
motsvarande data, som här har angivits för banden I
och III. Den fältstyrka, som ansågs böra
skyddas, var 250 µV/m (48 dB över 1 µV/m) och
skyddsförhållandet fastställdes till 28 dB.

Banden IV och V

Även för dessa band fastställdes data i princip
motsvarande de, som angivits för banden I och
III. På grund av den korta våglängden har
emellertid terrängens oregelbundenheter
(brutenhet) en avsevärt större betydelse i dessa
band än i metervågsbanden. En ny parameter
△h har därför införts för att representera
detta terrängberoende (fig. 2). Man tänker sig ett
snitt genom terrängen i radiell riktning från
en sändarstation. Två horisontella linjer har
inlagts i detta terrängsnitt. Den övre linjen har
inlagts så, att den till 10 % av avståndet
mellan 10 och 50 km från sändarstationen skär
marken under det att den till 90 % passerar

illustration placeholder
Fig. 2.

Förklarande skiss till definitionen på parametern △h, angivande terrängens brutenhet.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:45:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1962/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free