Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 1 - Frekvensplaneringen för rundradio på höga frekvenser, av byråingenjör Björn-Otto Hesse, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekniska kommittén
Uppgiften för den tekniska kommittén bestod
i att granska, eventuellt komplettera och
därefter godkänna de av Cannes-mötet framlagda
rapporterna, vilka berörts i det föregående.
En av de mest betydande kompletteringarna,
som gjordes inom kommittén, för övrigt på
svenskt initiativ, avsåg de regler som gäller för
ändring av data för i planen upptagna
stationer och för uppförande av stationer, som ej
intagits i planen. Huvudprincipen är därvid att
ju längre från främmande länders gränser en
tilltänkt station avses placerad, desto högre
effekt kan den få utan att grannländerna behöver
konsulteras. I tabellerna anges de avstånd, som
skall innehållas, för att ett främmande land ej
skall behöva konsulteras. Därvid tas hänsyn till
stationens effekt och antennhöjd samt
kombinationen land — vatten för sträckan mellan
stationen och det främmande landets gräns,
tabell 2.
På frekvensområdet närmast över 216 MHz
samt i banden 582—606 MHz och 790—960 MHz
får enligt internationella överenskommelser
förekomma även andra tjänster än rundradio. En
viktig uppgift för den tekniska kommittén blev
därför att fastställa vilka ömsesidiga skydd,
som i dessa band skulle upprätthållas mellan
rundradiosändare och sändare för dessa andra
tjänster.
Slutligen bör nämnas att konferensen på
begäran av Inter-Union Committee ön the
Alloca-tion of Frequencies for Radio Astronomy and
Space Science (IUCAF) beslöt rekommendera
medlemmarna att vid rundradioplaneringen i
UHF-bandet undvika användning av området
606—614 MHz (kanal 38) för att störningar ej
skall åstadkommas på de mätningar, som inom
detta frekvensområde företages av
radioastronomiska observatorier.
Kommittén för planering av VHF-banden
De olika ländernas önskemål om ökade
frekvenstilldelningar granskades och analyserades,
vilket trots noggranna förberedelser var ett
mycket omfattande detaljarbete. Slutresultatet
blev att antalet TY-stationer på banden I och
III kunde ökas från 568 till 1 028 (230 i band I
och 798 i band III) och att antalet
ljudradiosändare (band II) steg från 1 912 till 2 545.
Vad beträffar televisionen blev resultatet för
Sveriges del att det inom de tidigare använda
kanalerna 2—10 blev möjligt att erhålla
ytterligare 3 stationer med horisontal och 11 med
vertikal polarisation. Därjämte erhölls högre
tillåten effekt för 7 stationer, varvid
polarisationen i 4 fall måste ändras från horisontal till
vertikal.
En nyhet för Sverige blev att stationer även
på kanal 11 (216—223 MHz) kom att ingå i
planen. Detta frekvensband användes
emellertid för närvarande i bl.a. Sverige för andra
tjänster än televisionen, och tidpunkten för
utbyggnad av TV-stationer på denna kanal blir
beroende av i vilken utsträckning dessa
tjänster kan överflyttas till andra frekvensområden.
I kanal 11 erhöll Sverige fem stationer. Fyra
av dessa har även tilldelats någon av
sändningskanalerna 2—10, dock med lägre
sändningseffekt, och har medräknats i de angivna
siffrorna (fig. 5).
För vissa av de nya stationerna har
reducerad effekt föreskrivits i en viss riktning eller
i en viss sektor.
Huvudönskemålet för Sveriges del
beträffande ljudradiostationerna inom band II var att
erhålla en tredje sändningskanal vid var och
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 1 J9
Fig. 5. TV-stationer inom
banden I och III enligt
Stockholms-planen 1961.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
