Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 1 - Frekvensplaneringen för rundradio på höga frekvenser, av byråingenjör Björn-Otto Hesse, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utbyggnaden inom dessa band får
sändningskanaler — på samma sätt som hittills — i
varje särskilt fall diskuteras med berörda
grannländer.
Kommittén för planering av UHF-bandet
Som i det tidigare berörts är det helt klart att
man vid frekvensfördelningen måste taga
hänsyn till belägenheten av sändare på samma
sändningsfrekvens. Härtill kommer emellertid
Fig. 8. TV-stationer inom
banden IV och V enligt
Stockholms-planen 1961.
FÖRKLARINGAR
SUtlon m«d tre
sAndning*kan«l»r.
Statlon m#d t vi
sindningafcanilcr.
SändningMHckt
kW ERR
att man också måste taga hänsyn till sändare
på angränsande kanaler, till risken för
spegel-frekvensstörningar samt till risken för
störningar mellan stationer, vilkas frekvensskillnad
överensstämmer med mottagarens
oscillatorfrekvens eller mellanfrekvens.
För att underlätta frekvensfördelningen hade
Cannes-mötet rekommenderat att hela den
aktuella geografiska zonen skulle indelas i smärre
områden, inom vilka varje tillgänglig
sändningskanal skulle användas för en enda
sändare. Över varje sådant område skulle placeras
ett teoretiskt mönster, där de olika
sändningskanalerna, med hänsynstagande till de nämnda
riskerna för ömsesidiga störningar mellan
olika kanaler fördelats på lämpligt sätt. Varje
önskad sändare skulle därefter förses med
lämplig sändningsfrekvens genom att i
mönstret närmast belägen "teoretisk" sändningskanal
överfördes till densamma. Antalet tillgängliga
sändningskanaler bestämdes för varje land av
det frekvensband som man önskade begagna.
Beräkningar ger vid handen att nämnda
områden, vid utnyttjande av lämplig offset, bör
ha formen av en romb, bestående av två
liksidiga trianglar. Samma sändningskanal
återfinnes i rombens fyra hörn. De två
sändningskanalerna i den längre diagonalens ändpunkter
förutsättes ha nominell sändningsfrekvens. Av
sändningskanalerna i den kortare diagonalens
ändpunkter förutsättes den ena ha positiv och
den andra negativ offset med 2/3 av
linjefrekvensen. På samma sätt har man räknat med
offset för övriga frekvenser inom det teoretiska
mönstret.
Flera olika förslag till teoretiska mönster
hade inlämnats till konferensen, som beslöt att
det i fig. 6 återgivna mönstret skulle användas
vid planeringen.
Som nämnts är det endast området upp till
790 MHz, som med vissa undantag är exklusivt
avsett för rundradiosändare. Många länder
önskade därför tills vidare för rundradio endast
begagna bandet 470—790 MHz (kanalerna 21—
60). Då man kan räkna med att det för ett
totaltäckande UHF-nät fordras 16—18
sändningskanaler innebar detta att man endast
kunde erhålla två totaltäckande program. Vissa
länder, t.ex. Frankrike, Italien och Spanien,
begagnade de 45 kanalerna upp till 830 MHz,
medan Belgien, Danmark, Irland, Norge,
Storbritannien och Sverige önskade utnyttja det i
detta sammanhang största frekvensområdet, 48
kanaler (nr 21—68) mellan 470 och 854 MHz.
Den första praktiska uppgiften för
konferensdeltagarna blev att på en europakarta markera
de olika tilltänkta sändarstationernas
belägenhet, varvid även antalet sändare per
stationsplats och det för varje land avsedda
frekvensområdet skulle angivas. En arbetsgrupp fick
därefter i uppdrag att indela Europa-zonen i
områden motsvarande de tidigare nämnda
rom-berna. Därvid gällde, att antalet sändare inom
varje romb fick uppgå till högst det för resp.
land tillgängliga kanalantalet. Med
utgångspunkt från den del av Europa — Schweiz —
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 1 H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
