Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 1 - Nya metoder - Direkt överföring av kärnenergi till elenergi, av SHl - Epoxiderad olja mjukningsmedel för PVC, av SHl - Lagring av stadsgas under jord, av SHl - Flygplan för besprutning av åkerfält, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut från katoden. En del av dem träffar anoden och
bygger upp en spänning på flera megavolt mellan
elektroderna. Genom den höga spänningen bromsas
andra positivt laddade klyvningsfragment vilket
leder till att elektroner tvingas genom en yttre
strömkrets. Resultatet blir alltså en direkt överföring av
klyvningsfragmentens kinetiska energi till elenergi.
Samtidigt som klyvningsfragmenten lämnar
katoden frigörs emellertid elektroner vilka skulle hindra
uppkomsten av det elektriska fältet, om de fick röra
sig fritt. Det negativt laddade gallret hindrar dem
emellertid att lämna katoden (Chemical &
Engineering News 24 juli 1961 s. 50). SHl
Epoxiderad olja mjukningsmedel för PVC
Under 1960 såldes ca 20 000 t epoxiderade oljor i
USA, och största delen användes som
mjukningsmedel för PVC (Tekn. T. 1960 s. 663). Den
vanligaste typen är epoxiderad sojaolja med 6—7 %
oxi-ransyre. Används emellertid mer än 10 delar per
100 delar plast av den, migrerar den beroende på
att dess kombinerbarhet med PVC är begränsad.
Med sojaolja lär man inte kunna komma upp till
mer än 7,4 % oxiransyre och den epoxiderade oljan
kan då inte blandas med PVC i sådan mängd att
plasten stabiliseras tillfredsställande. Det är därför
nödvändigt att använda särskilda, relativt dyrbara
stabiliseringsmedel, innehållande t.ex.
barium-kad-mium eller tenn.
Man har emellertid nu utarbetat en ny metod
enligt vilken epoxiderade oljor med över 9 %
oxiransyre kan framställas; den teoretiska gränsen är
10 %. Denna produkt, som tillverkas i en
amerikansk fabrik för 3 600 t/år, har mycket större
blandbarhet med PVC än den tidigare använda. Enligt
uppgift kan man blanda mer än 100 delar
epoxiderad olja med 100 delar plast, varigenom denna kan
stabiliseras tillfredsställande utan användning av
extra stabiliseringsmedel.
För att nå den höga halten av oxiransyre måste
man utgå från en olja med ett jodtal nära 200.
Därför kan sojaolja med jodtal ca 130 inte komma
i fråga, åtminstone inte i oförändrat skick. Den
använda råvarans natur har inte uppgivits; oljan
förbehandlas enligt en icke närmare beskriven metod,
varefter den epoxideras med väteperoxid i närvaro
av en katalysator och en bärarsyra som är en
alifa-tisk karbonsyra med låg molvikt, troligen myrsyra
eller ättiksyra (jfr Tekn. T. 1960 s. 1034).
Reaktionen genomförs i ett tvåfassystem, en
vatten-och en oljefas. Väteperoxiden och bärarsyran
reagerar i vattenfasen till en instabil persyra som är
löslig i oljefasen. Den går därför över i denna och
reagerar med dubbelbindningarna till epoxigrupper.
Härvid återbildas bärarsyra som är svårlöslig i
oljan och därför går över i vattenfasen.
När reaktionen gått till slut tas oljefasen upp i
ett lösningsmedel, skils från vattenfasen och tvättas
först med vatten och sedan alkali för avlägsnande
av all syra. Återstående föroreningar tas bort
genom behandling med kemikalier och slutligen
destilleras lösningsmedlet av (Chemical & Engineering
News 24 juli 1961 s. 46—47). SHl
Lagring av stadsgas under jord
Storbritanniens Gas Council studerar möjligheterna
att utjämna belastningen på gasverken genom
lagring av stadsgas under jord. Genom att minska
skillnaden mellan gasproduktionens topp under
vintern och dal under sommaren kan man nämligen
sänka kostnaderna för gastillverkningen.
Underjordslagring av gas är inte ny. Metoden har
under någon tid tillämpats i USA, Sovjetunionen,
Tyskland och Frankrike (Tekn. T. 1959 s. 51), och
den har provats även i Storbritannien (Tekn. T.
1960 s. 463). Den årliga gasförbrukningen i
Storbritannien är nu ca 17 000 milj. ms varav 43 %
faller på sommarhalvåret och 57 % på
vinterhalvåret; dessa siffror tenderar emellertid mot 40 resp.
60 %. För att utjämna snedbelastningen på
gasverken söker Gas Council sex naturliga underjordiska
lagerrum för tillsammans 1 700 milj. m3 gas.
Ett sådant lagerrum måste vara en dom eller
anti-klinal i en porös bergart, t.ex. sandsten, som är
fylld med vatten. På denna formation skall ligga
ett ogenomträngligt lager av t.ex. lera och den skall
nedtill ha ett permanent vattenlås. Genom att pumpa
in gas kan man då tränga undan vattnet i den
porösa bergarten och erhålla ett gaslager i form av
en jättelik blåsa som står under tryck.
Vid sökandet efter lämpliga formationer har man
hittat två tänkbara platser, en i Northeast
Yorkshire och en i Hampshire; en tredje lokal i Cliffe,
Kent, har visat sig olämplig. Om formationen vid
Chilcomb nära Winchester i Hampshire även i
fortsättningen ger goda resultat vid täthetsproven och
andra undersökningar, kan den hålla ca 280 milj.
m3 gas under 50—55 kp/cm2 tryck.
En extra begränsning vid valet av formationer för
gaslagring är att förorening av grundvattnet måste
undvikas. De platser som valts innehåller alla vatten
som redan är olämpligt som dricksvatten och
knappast kan komma i fråga för detta ändamål. Hittills
har Gas Council lagt ned 1,1 M£ på projektet. Om
Winchester-lagret kan realiseras, beräknas det
kunna spara ca 1 sh/MWh (New Scientist 12 okt. 1961
s. 83). SHl
Flygplan tör besprutning av åkerfält
Skadeinsekter och växtsjukdomar bekämpas
numera ofta genom besprutning från luften. Härvid
har man hittills använt konventionella flygplan som
bara utrustats med behållare för besprutningsmedel.
Dessa maskiner kan emellertid inte användas i
dåligt väder, och det är mycket svårt att flyga dem
på tillräckligt låg höjd, särskilt om fälten är små
och omgivna av träd.
Med ett flygplan kan man i allmänhet inte bespruta
mer än 810 ha/månad, vilket mycket understiger
maskinens normala prestationsförmåga. Dessutom
blir besprutningen dyrbar; ett flygplan kostar ca
360 kr/h, och en helikopter, som har vissa fördelar
framför flygplanet, kostar ca 535 kr/h.
I Storbritannien har man därför konstruerat ett
gyroplan speciellt avsett för besprutning. Det är en
modifierad version av det amerikanska lätta
gyro-planet Bensen med en 70 hk motor som driver en
propeller. I stället för fasta bärplan har maskinen
en rotor som drivs genom maskinens rörelse framåt.
Den viktigaste konstruktionsändringen är att rotorn
vid start kan sättas i gång med motorn, varigenom
erforderlig startsträcka minskas väsentligt (till ca
20 m).
Maskinen är givetvis utrustad med behållare för
besprutningsvätska och anordningar för dennas
spridning. Den gör en fart på ca 30 km/h. Dess
största fördel tycks vara dess utmärkta
manövrer-barhet i luften och den lätthet varmed den kan
transporteras på marken.
Den prototyp, som nu provats, har en behållare för
270 1 besprutningsvätska, en mängd tillräcklig för ca
2 ha. Maskinen kan bogseras till platsen för dess
användning med en lastbil på vilken fraktas bränsle
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 1 J5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
