Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 3 - Vårdslös hantering av brandfarliga varor!, av Gunnar Hambraeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårdslös hantering
av brandfarliga varor!
Hösten 1961 antog riksdagen en förordning om
brandfarliga varor. Den ersätter en 40 år
gammal förordning om eldfarliga oljor.
Intresserade och kunniga män har arbetat många år med
den nya stadgan. Dels har man måst ta
hänsyn till den tekniska utvecklingen sedan 1921
när det gäller såväl helt nya material och
metoder som volymmässig ökning av hanterade
mängder. Dels har man sökt att förutse
utvecklingen och göra stadgan anpassbar efter vad
tekniken framdeles kan skapa.
Nya brandfarliga varor är t.ex. en mängd
piaster, plastråvaror, lösningsmedel, färger och
läcker samt gasol för hushållsbruk.
Volymmässig ökning visas främst av
petroleumprodukterna. Konsumtionen av dylika har mer än
trefal-digats på de senaste tio åren. Vad som från
skyddsynpunkt är än väsentligare är att den
inom landet lagrade mängden likaså har blivit
tre gånger så stor. Färg- och fernissindustrins
produktion har fördubblats och tillverkningen
av plast har ökat från en obetydlighet till över
50 000 t (1959).
Med hänsyn till kommande möjlig utveckling
har man gjort själva förordningen till en ram
som av Kommerskollegium skall utfyllas med
praktiska och tekniska föreskrifter. Arbetet på
en tillämpningskungörelse och därtill fogade
anvisningar har just börjat. Här skall
näringslivets och särskilt industrins organisationer
ges tillfälle att medverka.
Liksom den gamla ger den nya förordningen
Sprängämnesinspektionen en central ställning
som sakkunnigt organ.
Sprängämnesinspektionen har redan tidigare varit rådgivande till
länsstyrelserna i ärenden som rör tillstånd för
lagring och handhavande av brandfarliga
varor. Vidare har den biträtt en mängd
myndigheter och verk, Arbetarskyddsstyrelsen,
Yrkesinspektionen och Sjöfartsstyrelsen, polis- och
brandmyndigheter osv. Man har gett råd till
näringsliv och allmänhet och hjälpt
försäkringsbranschen med typgranskning av vissa
apparater.
Enligt den nya förordningen om brandfarliga
varor ökas Sprängämnesinspektionens
verksamhetsområde. Många nya produkter inordnas
under förordningen, t.ex. vattenblandbara,
brännbara vätskor och gaser och vissa läcker
och plaster. Verksamheten med
typgranskningar och godkännanden vidgas. Tekniska
föreskrifter och anvisningar skall utformas och
fortlöpande hållas aktuella. De skilda intressen
som i skyddsfrågor kan företrädas av olika
verk och myndigheter skall samordnas. Till-
ståndsgivningen för anläggningar, för
försäljning, lagring och hantering flyttas från 25
länsstyrelser till 900 kommunala byggnadsnämnder,
vilka alla behöver rådgivning. Slutligen
förutsätts att Inspektionen skall stå till
näringslivets förfogande för rådgivning och därutöver
utöva tillsyn och inspektion till de utfärdade
förordningarnas efterlevnad.
Föreskrifter, inspektion och kontroll av detta
slag är nödvändiga funktioner i ett tekniskt
högt utvecklat samhälle, där många farliga
krafter och material tas i anspråk till allas
nytta. En förutsättning är emellertid att dessa
funktioner utövas med kunnighet, omdöme och
utan onödig tidsspillan. Stora ekonomiska
värden står här ofta på spel, t.ex. om en
produktion ej skulle kunna igångsättas på grund av
brist på tillstånd, om en anläggning skulle bli
felaktigt förlagd eller felaktigt utförd eller om
en olycka skulle inträffa. Den sistnämnda
risken ställer särskilda krav på
tillsynsmyndigheten.
Redan flera år innan förslaget om en ny
förordning om brandfarliga vätskor framlades,
framstod det tydligt att
Sprängämnesinspektionen måste omorganiseras och få större
personal. Alla förslag fick emellertid vila i
avvaktan på den väntade förordningen. När den
kom, lade Inspektionens chefmyndighet,
Kommerskollegium, fram ett organisationsförslag.
Kollegiet sade samtidigt ifrån, att detta förslag
såväl kvantitativt som kvalitativt var ett
minimum. Färre personer eller lägre
kvalifikationskrav omöjliggör tillämpandet av såväl nya
som gamla förordningar under betryggande
kontroll och med erforderlig snabbhet.
Vad som sedan hänt torde varje tekniker
inom den statliga förvaltningen utan svårighet
kunna gissa. Någon sakprövning av
organisationsförslaget har ej gjorts. Däremot har K.
Maj:t utgått från att alla förslag har tilltagits
med sedvanlig prutmån.
Olympiskt ointresserade av faktorer som i
tider av teknikerbrist attraherar eller
repellerar goda tekniker har propositionsförfattarna
förvandlat Kommerskollegii goda plan till dess
vrångbild. Härvid ernås vissa besparingar på
lönekontot. De köps till priset av en trögt och
illa fungerande rådgivning och övervakning. I
bästa fall blir resultatet villrådighet, dröjsmål,
irritation och sämre lönsamhet i företag och
verk. I sämsta fall betyder de gjorda
prutningarna bränder, explosioner, olycksfall och
dödsolyckor. Här kan man med skäl tala om
vårdslöshet med brandfarliga varor. GAH
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 1 J33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
