Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 4 - Landvinningar inom geodesin, av Arne Bjerhammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tellurometern, som benämns "Aerodist". Detta
instrument är avsett för mätning av avstånd
från flygplan ner till marken. Man har även i
USA utvecklat en konstruktion snarlik
tellurometern. Den benämns "electro-tape" och
avviker från tellurometern så till vida att bärvågen
har en väsentligt högre frekvens nämligen ca
10 000 MHz. Vidare är konstruktionen helt
transistoriserad. Mera omfattande försök med
"electro-tape" är ännu inte kända, men rent
teoretiskt borde den nya konstruktionen vara
fördelaktigare för kortare avstånd med hänsyn
till den högre frekvensen hos bärvågen. Man
kan kanske vänta att den nya konstruktionen
ger invändningsfria mätningar ner till 1 km.
Terrängprofilmätning
Ytterligare en annan konstruktion av
elektronisk natur har under senare år kommit till
användning. Detta är den s.k.
"Airborne-Profile-Recorder" (APR), som utvecklats i Kanada.
Konstruktionen utgörs av ett radarsystem, som
mäter avståndet från flygplanet ner till marken
och åter. Med hjälp av detta instrument är det
möjligt att utföra direkta terrängprofiler
genom automatisk registrering. Vid
hittillsvarande försök har man därvid använt sig av ett
statoskop för att hålla flygplanet på korrekt
höjd. I övrigt bearbetas resultatet på så sätt att
maximal noggrannhet erhålls mot kända
markpunkter. Vissa försök tyder på att man under
gynnsamma omständigheter kan beräkna de
enskilda terrängpunkternas läge med ett
medelfel ej överstigande ± 0,30 m.
Rent allmänt skulle man kunna se fram emot
en kombination av Aerodist och APR, vilken
definitivt skulle möjliggöra en avsevärd
förhöjning av mätnoggrannheten. Med en dylik
instrumentutrustning torde det kunna bli
möjligt att för vägprojektering utföra direkt
profilering från flygplan, varefter massberäkning
av den valda profilen omedelbart kan
fullföljas i elektroniska räknemaskiner. Härigenom
skulle den hittillsvarande omgången över
foto-grammetrisk bearbetning i vissa fall kunna
undvikas och de totala kostnaderna nedbringas.
Niellering
Inom avvägningstekniken har de senaste
decennierna av 1900-talet medfört en omvälvande
utveckling. Bland de nya metoder för
avvägning som nu kommit till användning kan
särskilt framhållas den hydrostatiska
nivellering-en samt avvägning med automatisk
horisonte-ring. Den hydrostatiska nivelleringen är till
sin natur mycket enkel och bygger på den
välkända principen om kommunicerande kärl.
Metoden har emellertid icke förrän under senaste
tid fått praktisk betydelse inom geodesin. Där
har den framför allt använts vid avvägning
över vattendrag. Vid dylika avvägningar har
man tidigare haft mycket stora svårigheter på
grund av refraktion.
Mätutrustningen består i enklaste fall av två
Fig. i. Tellurometerutriistning i användning.
glasrör, som förenas med en gummislang, så
att ett kommunicerande kärl erhålls. Med
denna anordning blir det möjligt att göra en direkt
bestämning av höjdskillnaden mellan punkter
belägna på mycket stort avstånd från varandra.
Den praktiska tillämpningen av metoden är
emellertid förenad med vissa tekniska
svårigheter. Framför allt har det visat sig svårt att
få en jämn temperatur på vätskan i det
kommunicerande kärlet. Detta sammanhänger med
att temperaturen i ett vattendrag eller en sjö
varierar avsevärt med avståndet till vattenytan.
I Sverige har man för den skull planerat att
utföra den hydrostatiska nivelleringen
vintertid, så att vätskeslangen kan läggas direkt på
is, vilket bör möjliggöra en riktigare
temperaturbestämning. Det är också givet att
tryckskillnaden mellan de båda fria vätskeytorna
påverkar det slutliga mätresultatet, varför
korrektion härför blir nödvändig vid noggrannare
mätning.
Den klassiska avvägningen med manuell
inställning av instrumentet har i betydande
utsträckning ersatts av mätning med automatiskt
horisonterande instrument. I dessa instrument
inställs kikarens siktaxel automatiskt vinkelrätt
mot lodlinjen. Vattenpasset har sålunda här
spelat ut sin väsentliga roll, och i den
utsträckning vattenpass förekommer är det endast för
att underlätta grovhorisontering av
instrumentet. Den automatiska horisonteringen utmärks
i allmänhet av att en spegel eller ett
prismasystem upphängs i en pendelanordning mellan
objektiv och okular. Anordningen
dimensioneras så att siktlinjen kommer att horisonteras
automatiskt genom tyngdkraftens inverkan.
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 1 J33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
