- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 92. 1962 /
67

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 4 - Kopparhantering i Centralafrika, av G Björling - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kopparhantering
i Centralafrika

669.3(66/67)

Genom norra delen av Nord-Rhodesia går ett
gruvfält, som här kallas kopparbältet, och det
sträcker sig över den politiska gränsen ett gott
stycke in i övre Katanga; till dessa båda
områden är kopparhanteringen i Centralafrika
koncentrerad.

Båda är mycket stora producenter. I
Nord-Rhodesia framställde man sålunda 1960 568 000
t koppar till ett värde av 132 M£ (ca 1 900
Mkr.); detta motsvarar ca 16 % av den fria
världens kopparförsörjning, och industrin
sysselsatte 7 500 vita och 36 100 svarta. I Katanga
framställdes samma år 301 000 t koppar av det
stora företaget Union Minière, som har 6 000
vita och 22 000 svarta i sin tjänst.
Personaluppgifterna för de båda länderna inkluderar även
andra metaller, t.ex. kobolt och i Katanga
germanium, uran m.m.

I tekniskt avseende är kopparhanteringen i
dessa områden väl utvecklad. Kopparn
förekommer mestadels i sulfidiska mineral, som är
lätta att anrika genom flotation; huvuddelen
av kopparn framställes genom smältning. På
några ställen, t.ex. i Jadotville och Kolwezi
i Katanga samt i Nchanga och Chingola i
kopparbältet finns stora fyndigheter med
kopparn bunden i oxidiska mineral,
huvudsakligen malakit. Denna koncentreras dels genom
slamning, dels genom flotation, och behandlas
sedan huvudsakligen genom läkning. I samma
fyndighet kan även finnas sulfidisk koppar,
och man framställer då två koncentrat, ett
sul-fidiskt avsett för i varje fall en primär
pyro-metallurgisk behandling och ett oxidiskt, som
lakas direkt.

I en del fyndigheter finns även kobolt, som
vid anrikningen följer kopparn. Genom sitt
höga metallvärde kan kobolten påverka
processvalet även för kopparn, så att vissa rikare
koncentrat av sulfidisk koppar och kobolt
rostas sulfaterande för att sedan lakas på de
nämnda metallerna. Fattigare koncentrat med
endast ett par procent av dessa metaller måste
efter röstning smältas för framställning av en
skärsten med högre metallhalt (metallurgisk
anrikning); skärstenen behandlas sedan
hydro-metallurgiskt.

Smältning

I allmänhet är det gott om vattenkraft i
Centralafrika, men den har byggts ut relativt sent,
så att man har först på sistone fått så god till-

gång på elkraft att man kunnat överväga
elektrisk smältning. Detta gäller särskilt
kopparbältet, som nu får elkraft frå Kariba Dam i
Sambesi. På grund av långa transportvägar
över land är oljan ganska dyr och man har
därför varit hänvisad till kol som
värmekälla för smältningen och inrättat verken
därefter.

Bortsett från det äldsta stora kopparverket,
Lubumbashi vid Elisabethville, som sintrar
koncentrat och smälter sintern till skärsten i
schaktugnar, används flamugnar vid de tre
stora smältverken i kopparbältet (Rhokana,
Roan Antelope och Mufulira).

Till dessa smältverk går sulfidiska
koncentrat jämte rikare oxidiska; ingående gods håller
32—45 % Cu. Vid dessa höga halter behövs
ingen röstning, tvärtom har man ibland t.o.m.
svavelbrist. Man kör i allmänhet med mycket
rik skärsten (ca 60 % Cu), men vid en
kopparhalt över 64 % i skärstenen är det svårt att
hålla konvertrarna tillräckligt varma. Detta
kunde visserligen avhjälpas genom att sätta
pyrit till flamugnsbeskickningen, men det har
befunnits mera fördelaktigt för företagen att
byta sliger med varandra för korrigering av
svavelhalten.

Flamugnarna har en kapacitet på 500—900
t/dygn. Beskickningen torkas först så att
ugnarnas smältkapacitet kan fullt utnyttjas. Man
lägger särskild vikt vid omständigheter som
sätter ner kapaciteten och har därvid ägnat
frågan om bottenbeläggningar stor
uppmärksamhet. Vid kall konverterdrift bildas magnetit och
spinellarter, och vid stark påsättning av gamla
bottnar och tegelrester kommer det in
kromhaltigt material, som endast ofullständigt
förslaggas; båda dessa omständigheter ger
avsättningar på ugnsbottnen.

Om man kör med ett relativt lågt slaggbad, är
det lättare att hålla bottnen varm och hindra
utfrysningar. Skärstenslagrets tjocklek är av
mindre betydelse, då det har en fyra gånger
så stor temperaturgradient som slaggen; den
senare uppgår till l,l°C/cm. Vid hög
kopparhalt i skärstenen får man givetvis hög
kopparhalt även i flamugnsslaggen. Den ligger
omkring 0,8 % Cu.

För att inte utsätta valvet, som vanligen är ett
hängvalv av magnesit, för alltför hög
temperatur blåser man in luft i en smal spalt strax
över brännaren. Man har också gjort ugnarna
högre, bredare och längre för att ge god plats
åt förbränningen. Brännarna sitter i form av
ett öppet V, så att lågorna skall svepa över den
i den naturliga rasvinkeln liggande
beskickningen. Vid bottenbeläggningar pressas
flamman mera mot valvet och förkortar dess
livslängd.

Man är vidare mycket noga med att hålla
maximal effektivitet hos ugnarna genom att
köra med het flamma. Luftmängden måste vara
mycket nära den teoretiska; man håller endast
0,5 % 03 i avgasen. Jämn målning av kolet och
god turbulens i flamman är också mycket
väsentlig. Uppeldning av en murad ugn sker myc-

TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 1 J33

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 15:48:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1962/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free