Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 5 - Automatiseringen och arbetsledaren, av Bertil Gardell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringen av underhållsarbetet kommer
antagligen att begränsa behovet av högt kvalificerade
reparatörer. Kvar står dock att
underhållsarbetet ökar relativt sett och att ett stort behov av
instrumenttekniker, elektriker, mekaniker och
liknande personal kommer att föreligga liksom
av ingenjörsutbildad personal.
Företags ledn ing
Vissa av automatiseringen accentuerade
förändringar i driftformer och företagsledande
kommer att inverka på arbetsledarens situation.
Tre konsekvenser av den tekniska utvecklingen
kan tjäna som utgångspunkt för några
synpunkter härpå.
Produktionshjälpmedlen blir alltmer
invecklade från teknisk synpunkt, speciellt vad avser
mätteknik och regleringsförfaranden.
Olika delar av produktionsförloppet kommer
att bli alltmer sammanlänkade och därmed
alltmer beroende av varandra.
Av de totala kostnaderna kommer en allt
större del att ligga i anläggningar och maskiner
och en allt mindre del i direkta lönekostnader.
Av den första punkten kan man dra slutsatsen
att behovet av tekniker för planläggnings- och
förberedelsearbeten av olika slag kommer att
öka samt att en alltmer ökad specialisering
kommer att äga rum.
Den ökade integrationen av olika delar av
produktionen -—- punkt två -— kommer att
ställa krav på ett "globalt planeringstänkande" i
betydligt mer radikal mening än vad nu är
fallet. Det kommer alltså att vara allt viktigare
att alla till en optimal produktion samverkande
faktorer beaktas någorlunda samtidigt i
planeringsarbetet. Man måste vänja sig av med att
planera utifrån den mest ekonomiska
fördelningen av separata produktionsanordningar.
Dessa förhållanden kommer kanske speciellt
att ställa stora anspråk på sambanden och
samarbetet inom företagen.
Genom den ökade komplexiteten hos olika
produktionsanordningar kommer företrädare
för olika delar av företaget att bli allt djupare
specialiserade och därmed svårare att
samordna. En sida av detta problem är att finna de
"horisontella specialister" som vet så mycket
om företagets olika delfunktioner att de råd
och bedömningar som specialisterna ger på ett
riktigt sätt kan vägas mot varandra. Former
måste även skapas för samband och samråd
där alla synpunkter kan bli beaktade och en
riktig avvägning kan komma till stånd. Detta
torde förutsätta att en nära och regelbunden
kontakt mellan olika funktioner inom företaget
måste etableras i betydligt högre grad än som
tidigare varit nödvändigt.
Den relativt sett större kapitalkostnadsdelen
i automatiserad produktion kan vid sidan av
det tidigare berörda problemet om
underhållsarbetets organisation föranleda den slutsatsen
att mängden skiftarbete kan komma att öka till
följd av ökad automatisering. Ett vanligt
resonemang är ungefär följande. Automatisering,
vilken form det än gäller, innebär i de flesta
fall stora kapitalinvesteringar. För att göra
dessa försvarbara måste anläggningens
ut-nyttjningsgrad göras hög, dvs. man måste få de
fasta kostnaderna utspridda över ett större
antal produktenheter. Produktionsapparaten får
inte bli stående mer än som är nödvändigt för
underhåll och omställning. Anläggningarna bör
alltså köras i skift. Såväl Sveriges
Mekanför-bund som Industriens Utredningsinstitut har
genom utredningar gällande verkstadsindustrin
funnit stöd för denna tankegång.
Inom processindustrin förekommer treskift
och kontinuerlig drift i stor utsträckning redan
i dag. Här får ökad automatisering en motsatt
effekt, nämligen att antalet personer på varje
skift minskar. För många av dessa industrier
utgör det ett av rationaliseringsarbetets mål att
nå så säkra driftformer att skiftstyrkan kan
hållas vid ett minimum.
En annan slutsats av de ökade
kapitalkostnaderna i förening med den ökande
integrationen är att företagsledningen sannolikt kommer
att sträva mot att finna enkla och snabba
former för kontroll. Man kommer att utnyttja de
nya hjälpmedlen för att förenkla insamling och
bearbetning av data om produktionen. Detta
kan komma att innebära att mycket av
arbetsledarens kontrollerande funktion utföres av
teknisk utrustning.
Arbetsledarens situation
Arbetsledarnas rekrytering
I huvudfrågeställningen, hur automatiseringen
kan tänkas påverka arbetsledaren, är det första
problemet frågan om arbetsledarnas
rekrytering och utbildning. Kan man i en alltmer
automatiserad industri finna plats för befordran
från arbetarställning via intern
företagsutbildning till mera ansvarskrävande befattningar
inom företagen eller kommer den
arbetsledan-de personalen att behöva sådana kunskaper att
det är rimligare att rekrytera den från
tekniska skolor av olika slag?
Åtskilliga utredningar har gjorts rörande
behovet av tekniker. Veterligt föreligger inga
motsvarande utredningar rörande behovet av
första linjens arbetsledare. Ganska olikartade
uppfattningar föreligger bland industrins folk
rörande utvecklingens innebörd med avseende
på förmännens ställning och arbetsuppgifter
och därmed på de krav som kommer att ställas
på dem. Stora variationer mellan olika företag
kan iakttagas beroende på olika förutsättningar.
I grova drag tycks åsikterna emellertid kunna
sorteras i två olika meningsriktningar. Den
första av dessa åsikter kan återges ungefär så
här: Fram till ungefär 1940-talets början var
det en accepterad befordringspolitik inom
företagen att till förmän utse personer vars
huvudsakliga merit låg i överlägsna
yrkeskunskaper. Av många skäl inträffade därefter en
förändring i synen på arbetsledaren så tillvida att
förmågan att handskas med folk kom att inta
en viktig plats vid sidan av det tekniska
kunnandet. I och med introducerandet av de tek-
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 1 J33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>