Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 5 - Dieseldrivna bilars avgaser, av Einar Bohr - Nya metoder - Hydraulisk rullningsdämpare och vågbrytare, av C Fo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vattenbad, innehållande olika kemikalier, har
använts för rening av dieselavgaser från
fordon på underjordiska arbetsplatser, t.ex.
tunnlar. I regel bildas därvid obehagliga rökmoln,
även om aldehydernas verkan elimineras. På
vägarna skulle rökmolnen hindra fri sikt. Utom
reningsapparaten skulle det därför behövas en
kylare för avlägsnande av röken, något som i
praktiken knappast är tänkbart.
Luktmaskering, dvs. tillsats av behagligt
luktande ämnen som täcker avgaslukten, torde ha
små utsikter att få användning för fordon, även
om metoden med fördel utnyttjas i vissa
livs-medels-, pappers-, petroleum- och
gummiindustrier.
Av de nämnda motmedlen torde de närmast
aktuella vara användning av bättre motorer och
insprutningsanordningar, hindrande av
överbelastning av motorerna och möjligen
utnyttjande av bättre bränslen och oljor. Dessutom
kan kanske katalytisk förbränning i framtiden
bli ekonomiskt mera tilltalande. EBr
Litteratur
1. Rounds, F G & Pearsall, H W: Diesel exhaust odor —
its evaluation and relation to exhaust gas composition. SAE
Träns. 1957 s. 608—627.
2. Automotive exhaust hydrocarbon reduction during
decele-ration. SAE Träns. 1958 s. 383—396.
3. Larborn, Å: Röken i avgaserna. Svensk Lokaltrafik 1961
h. 5 s. 19—23.
4. Alperstein, M, Swimm, W & Schweitzer, P: Fulmigation
kills smoke — improves diesel performance. SAE Träns. 1958
s. 574—595.
nya metoder
Hydraulisk rullningsdämpare och vågbrytare
Som rullningsdämpare för fartyg används
slinger-kölar och aktiva stabiliseringsfenor (Tekn. T. 1956
s. 5). Slingerkölarna verkar passivt stabiliserande,
och de är icke vid alla tillfällen tillräckligt
effektiva. Aktiva fenor är effektivare än slingerkölar, men
deras verkan beror på fartygets hastighet. En rysk
stabilisatortyp, fig. 1, grundar sig på vågornas
egenskap att störta samman i en mötande ström.
Stabilisatorn består av en anordning, som på
vattenytan åstadkommer en ström riktad från
fartygssidan. Anordningen är jämförelsevis enkel. Längs
vattenlinjen eller något högre är fartyget försett med
ett rör med öppningar med horisontella trattar. En
pumpanläggning pressar ut vatten i en tät rad av
vattenstrålar.
När vattenstrålarna träffar havsytan, bildar de
en ytström. Sjöar på väg mot fartyget möter
denna ström, och de ändrar därvid snabbt sina
egenskaper. Deras höjd ökas kraftigt, men längden
minskas. När det kritiska förhållandet mellan
vågens höjd och längd uppnås, bryter vågen och
förstörs.
2’
Fig. 1. Den hydrauliska rullningsdämparen; 1 pump,
2 pumpens insugningsrör, 3 matarrör, i
avstängningsventiler, 5 kollektor (rör), 6 trattar.
Den mötande ytströmmens egenskap att förstöra
vågor bekräftas av undersökningar som utförts av
såväl ryska, västtyska, amerikanska som brittiska
forskningsinstitut. Dessa undersökningar bevisar
också metodens effektivitet. Undersökningar i
Odessa har visat, att det bästa resultatet erhålls när röret
ligger fritt över vattnet. Den hydrauliska
ytvågbry-tarens rör bör placeras något (högst 1 m) över
vattenlinjen så att trattöppningarna i huvudsak
förblir ovanför vattenytan vid rullningen.
Den största fördelen med den hydrauliska
rullningsdämparen är att dess effektivitet icke beror
på fartygets framfart. Till skillnad från systemet
med aktiva rullningstankar behöver den
hydrauliska rullningsdämparen icke någon vattenbarlast som
minskar fartygets lastförmåga. Erfarenheten har
visat, att den hydrauliska rullningsdämparen förintar
vågorna innan de når fram till skrovet.
Emellertid kräver den hydrauliska
rullningsdämparen en kraftig pump. Dessutom beror dess
effektivitet på vågens längd. En längre våg fordrar en
större energiförbrukning. Resultatet av
laboratorieförsöken vid Odessas sjöingenjörsinstitut har visat,
att den erforderliga effekten för strålen blir
Po ■■
i
(i)
där P0 är strålens effekt per enhet (kW per m rör),
C är en koefficient, h0 är vågens höjd vid fartygets
sida före inkopplingen av vågdämparens pumpar,
/ix är våghöjden sedan pumparna inkopplats och 2
är vågens längd i m.
Man bör använda lågtryckspumpar med stort flöde,
och kollektorn (röret) måste ha tätt belägna trattar.
Avståndet mellan trattarna bör vara 250—300 mm
och strålens hastighet 12—14 m/s. Vid dessa
förhållanden kan man anta, att koefficienten C blir 0,002,
varvid hänsyn dock icke tagits till förlusterna i
rören. Av ekv. (1) följer t.ex., att stålen, för att
minska en 30 m lång och 3 m hög våg till höjden 1 m,
måste ha en effekt av 3,58 kW per meter
rörlängd.
Utförda försök visar, att tekniska förutsättningar
finns för användning av denna typ av
rullningsdämpare. För att emellertid slutligt fastställa dess
egenskaper och särskilt dess teknisk-ekonomiska
berättigande måste man utföra verkliga praktiska prov
(P S Nikerov i Sudostroenie 1961 h. 6). C Fo
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 1 J33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
