Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 6 - Bränd kalks struktur, av Rune Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vikt-
Krymp-förtust ning
mm
Bränn t id
Fig. 9. Sambandet mellan bränntid och -
viktförlust samt –– krympning; bränntemperatur
1 040°C, koldioxidtryck 980 mb.
iMj
Fig. 10. Etektronmikrofotografier av kalciumoxidens ytstruktur efter
bränning 2 h vid 800°C och 9,8 mb CO.; t.v. utan efterupphettning, i
mitten efterupphettad 2 h vid 1 220°C och 9,8 mb C0„, t.h.
efterupp-hettad 2 h vid 1 220°C och 20,6 b CO
Fig. 11. Schematisk bild av en skärning genom ett provstycke, parallell
med dissociationszonen; upptill t.v. dissociationszonen har just nätt
skärningsplanet; upptill t.h. och nedtill t.v. dissociationszonen omsluter hela
skärnings planet; nedtill t.h. dissociationszonen har passerat
skärnings-planet. Upptill t.v. labil kalciumoxid bildas; upptill t.h. bildade stabila
lcalciumoxidmolekyler ger kristallisationskärnor; kalciumoxid nybildas
till största delen ur kalciumkarbonat intill kärnorna; nedtill t.v.
nybildad oxid inom ett visst avstånd från kärnorna adsorberas vid dessa
(oxid långt från kärnorna bildar nya sådana); nedtill t.h. kristalliterna
packas och ett stabilt slutstadium bildas genom att partiklarna växer
samman i kontaktpunkterna; O CO/’, • O2’, o . Cat*.
Kalcium- och syreatomerna är därför ännu fritt
rörliga; de diffunderar tillsammans och bildar
därvid stabil kalciumoxid enligt n CaO* iz»
^(CaO)n. Den stabila oxiden tjänstgör som
kärnor för en fortsatt kristallisation (fig. 11
upptill t.h.). Runt varje kärna bildas en tom
spalt varifrån dissociationen kan spridas
vidare. De nybildade kalcium- och syreatomerna
adsorberas av kärnorna som då växer till allt
större kristalliter enligt (CaO)„ + CaO* —►
—►(CaO)„«.
Nybildad oxid på längre avstånd från
kärnorna ger nya sådana. Samtidigt packas kornen.
När karbonatet i ett lager har blivit totalt
dissocierat har på så sätt bildats ett antal
kristalliter (fig. 11 nedtill t.v.). Dessa vilar på ett
underlag av odissocierat kalciumkarbonat och
deras rörelsefrihet är därigenom starkt
begränsad.
Allteftersom dissociationen sprider sig till
djupare lager rasar denna kristallitsamling
samman. Där två kristalliter stöter samman
börjar ett ömsesidigt utbyte av ytmolekyler
genom diffusion i beröringsytorna. Följaktligen
binds kristalliterna samman med band som blir
allt starkare med tiden. När tillräckligt starka
förband har utbildats har strukturen blivit
stabil: m (CaO)n+|)—>CaO stabil (fig. 11 nedtill
t.h.).
Denna sammanbindningsprocess tar en viss
tid, och om dissociationen framskrider fort,
vilket är fallet när temperaturen är hög, hinner
strukturen bli tätpackad innan den blir
formstabil. Är dissociationen långsam, rasar
kristalliterna inte tillsammans så fort, och de kan
växa ihop på ett tidigare stadium när
strukturen ännu är mycket glest packad.
I en mycket löst packad oxid kan det uppstå
mikrosprickor och ett slags blockbildning i
oxidmassan under de sista stadierna av
packningsprocessen. Slutligen kan
omkristallisa-tionsprocesser fortgå inom de olika
oxidblocken genom diffusion. Därigenom bildas den
slutliga kornformen som blir beroende av det
rådande gastrycket.
En process som den här skisserade kan
förklara alla relationer mellan struktur,
temperatur, tryck och tid som har observerats vid de
gjorda undersökningarna, men den är givetvis
att betrakta endast som ett försök till en
mole-kylarkinetisk förklaring av det rena
kalcium-karbonatets dissociationsprocess. De
experimentella undersökningarna har ådagalagt
följande fakta som gäller för dissociation av rent
kalciumkarbonat i form av enkristaller med en
kantlängd av 1—2 mm.
Under dissociationen bildas oxiden i form av
enhetliga kristalliter med den stabila oxidens
gitterstruktur. Kristalliterna förenas till en
oxidstruktur vars porositet bestäms av tryck
och temperatur under dissociationen. Oxidens
porositet blir mindre vid hög
dissociationshas-tighet och större vid låg dissociationshastighet.
Vid en viss bestämd dissociationshastighet blir
porositeten noll, dvs. oxiden blir tät.
Om ett skal av tät oxid bildas runt ytan av
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 7 ][205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
