Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 6 - Branschrationalisering i Sverige och inom EEC, av ag - Högertrafik i Sverige 1966?, av BoJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Branschrationalisering i Sverige och inom EEC.
Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska
Bankföreningen och Sveriges Industriförbund anordnade i
januari en informationskonferens "Industrin under
omvandling".
Vid konferensen framhöll Louis Ameye från EEC,
att branschrationaliseringen inom EEC helt skett på
initiativ av de ansvariga ledarna för företagen.
Statliga eller överstatliga myndigheter har ej påverkat
initiativen. Dock hade industriförbunden sökt
påskynda branschrationaliseringen genom
konferenser och individuell påverkan. När det gällt att
upprätta samarbetsavtal med företag i länder utanför
EEC och speciellt med företag i USA, har ofta
konsultfirmor medverkat. I första hand har de stora
företagen genomfört fusioner och samarbetsavtal,
varför vissa svårigheter kan uppstå för mindre
företag.
De förändringar inom industrier som rapporterats
i pressen har studerats inom EEC för tiden efter
Rom-fördragets ikraftträdande till 1 juli 1961 och
inom Sverige de 3—4 senaste åren. För att en
jämförelse skall kunna göras, har värden på EEC
omräknats att gälla per år och för en
befolkningsmarknad av Sveriges storlek:
Inom EEC Inom Sverige
antal JA
år 168 antal/år
Sammanslagningar ......................6 17
Samarbetsavtal ..............................8 17
öppnande av dotterbolag ––––11 —
Varsel om nedläggelse ................— 67
De svenska värdena är hämtade från en pågående
SNS-utredning som redovisades av Rune Höglund.
De varslade nedläggelserna berörde i genomsnitt
per år 2 800 anställda. Företrädare för de stora
arbetstagarorganisationerna har varit
fördomsfriare, när det gällt företagsnedläggelser än de enskilda
företagarna, som ej alltid sett problemen ur sund
företagsekonomisk synpunkt.
Branschrationaliseringen måste öka. Skälet härför
är mindre gynnsam lönsamhetsutsikt den närmaste
tiden, behov av vertikal integration, möjligheter till
kostnadssänkningar genom samgående, behov av
ökad forskning samt hårdare konkurrens från allt
större industrier inom den europeiska
stormarknaden.
Lars-Erik Tunholm skilde på spontan
branschrationalisering, där enskilda företag eller grupper av
företag tar initiativ till åtgärder och icke spontan
rationalisering, som ofta diskuteras i branscher med
totalt sett dålig lönsamhet. Såväl inom EEC som i
Sverige synes rationaliseringen ha skett spontant och
transaktionerna har som regel varit
självfinansierande. Vid den icke-spontana branschrationaliseringen
är finansieringen besvärligare. Först måste man göra
klart för sig, varför branschen har dålig lönsamhet
och varför de spontana krafterna ej verkat. På ett
tidigt stadium bör man realistiskt utreda
förutsättningarna för en sammanslagning och de verkningar
den nu kan ha. Gäller det uppköp av företag med
låg lönsamhet, bör det bolag som svarar för
saneringen ej belasta sin likviditet med kontanta
utbetalningar till ägarna av det uppköpta företaget, då
det löpande bolaget ju som regel samtidigt behöver
kontanter för omläggningar och teknisk
rationalisering.
Ett centralt holdingbolag vore tänkbart, och
säljarna får då aktier i holdingbolaget. Holdingbolaget
kan även tänkas garantera krediter till enskilda
företag i gruppen samt vara en kanal till
obligationsmarknaden. ag
Högertrafik i Sverige 19661 I november 1961
överlämnade enmansutredaren Gösta Hall sitt
betänkande om kostnader för övergång till högertrafik
i Sverige (SOU 1961:62). Uppdraget avsåg
kostnadsberäkningar för alternativa tidpunkter för en
omläggning och utvidgades underhand att omfatta även
sättet för finansieringen av kostnaderna.
Som förutsättning för beräkningarna har Hall
antagit att beslut i huvudfrågan skulle komma att
fattas av 1962 års vårriksdag. Den minsta
förberedelsetiden för trafikreformens genomförande har
ansetts vara tre år. Med hänsyn härtill och till
önskvärdheten av att trafikomläggningen skall ske
så snart som möjligt efter ett principbeslut avser
kostnadsberäkningarna en trafikomläggning 1965,
1966 eller 1967, tabell 1.
Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens
Främjande har för utredningen utarbetat ett kostnadsförslag
som slutar på 8 Mkr. för den vid övergången
erforderliga upplysningsverksamheten. Utredningen
har inte medtagit kostnader för eventuellt ökat
antal trafikolyckor beroende på trafikomläggningen.
En sådan tendens anser man uppvägas av att
högertrafiken på längre sikt skall minska antalet olyckor.
Planläggningen och genomförandet av
trafikomläggningen anses bli mycket krävande uppgifter.
Hall föreslår, att ledningen och ansvaret för
omläggningen anförtros Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen. En särskild byrå eller avdelning för
höger-trafikfrågor, som måste börja arbeta omedelbart
efter ett riksdagsbeslut, föreslås upprättas. Dessutom
föreslås att en nämnd för tekniska och ekonomiska
frågor samt en nämnd för trafiksäkerhet, utbildning
och upplysning knyts till styrelsen som rådgivande.
Hall ger inga definitiva förslag om hur statens
kostnader för en övergång till högertrafik skall
täckas. En undersökning har dock visat, att 2 öre/1 i
tilläggsskatter på olja och bensin under budgetåren
1962/63—1966/67 kan beräknas ge ca 340 Mkr., dvs.
motsvara omläggningskostnaderna. Beräkningarna
av dessa överensstämmer med vad tidigare
utredningar har kommit till (Tekn. T. 1954 s. 53; 1956
s. 1096; 1961 s. 155). Utredningen förordar, att en
statlig utlåningsfond inrättas, för att underlätta
trafikföretagens kapitalanskaffning för ombyggnader
och nyanskaffningar.
En eventuell övergång till högertrafik bör
genomföras efter fyra års förberedelsetid, dvs. 1966
samtidigt i hela Sverige och förläggas till senvåren eller
försommaren. Övergången skall avse väg- och
gatu-trafiken jämte spårvägstrafiken, men ej
järnvägs-och tunnelbanetrafiken. I remissvar i januari 1962
tillstyrker tillfrågade instanser med undantag av
Föreningen för Vänstertrafik, att utredningens
förslag genomförs (P G Ekström i Från Departement
och Nämnder 1961 h. 22 s. 497—500). BoJ
Tabell 1. Kostnader för övergång till högertrafik 1965, 1966 och 1967
Omläggningsobjekt 1965 1966 1967
Mkr. »/0 Mkr. »/o Mkr. »/.
Spårvägstrafik ............... . 55,5 16,7 55,1 16,2 48,0 14,2
Busstrafik ................... . 170,6 51,2 174,3 51,2 176,3 52,0
Vägar, gator, järnvägar ..... . 79,0 23,7 82,9 24,3 87,1 25,6
Summa för trafikmedel ..... . 305,1 91,6 312,3 91,7 311,4 91,8
Skogsbruk ................... 2,0 2,0 2,0
Försvaret .................... 1,7 1,7 1,7
Bensinstationer m.m......... 7,0 7,0 7,0
Utbildning och upplysning .. 8,0 8,0 8,0
Administration .............. 3,6 3,6 3,6
Oförutsett ................... 5,6 5,4 5,3
Summa för övrigt .......... . 27,9 8,4 27,7 8,3 27,6 8,2
Totalsumma ................ 340,0 339,0
110 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
