- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 92. 1962 /
125

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 7 - Praktisk djuphavsforskning, av Bo Cassel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Praktisk

djuphavsforskning

*



De vita fläckar på kartan som betecknar
outforskade områden har i våra dagar nästan helt
försvunnit. Och ändå är större delen av vår
jord ett "vitt område" då det gäller
utforskningen av havet som omspänner fyra
femtedelar av hela jordens yta.

Dykare från Rhodos hade redan före vår
tidräknings början ett utvecklat
bärgningsväsende. Svampdykare i den grekiska övärlden och
pärldykare i Stilla Havet har till fulländning
utvecklat konsten att tränga ned i havet utan
andra resurser än den egna kroppens. Den
uppmärksammade bärgningen av skeppet "Vasa"
har medfört att vi fått kännedom om
1600-talets förnämsta dykarprestation, bärgningen
av ett femtiotal kanoner från 25—30 m djup
med hjälp av dykarklocka.

Under det senaste världskriget tillkom ett nytt
vapen i sjökriget genom grodmännen eller
attackdykarna som de nu kallas. Efter
krigsslutet fortsatte utvecklingen, främst tack vare
fransmannen Jacques-Yves Cousteau, som med
luftandningsapparat öppnade vägen ned till
50—60 m under havsytan. Många intressanta

Fig. 1. William
Beebes batysfär
1934.

Kapten Bo Cassel, Stockholm

626.02 : 551.461

upptäckter har gjorts i denna region. Geologer,
biologer, arkeologer och många andra har som
dykare börjat göra undersökningar i den rika
fyndgruva som havet är. Men även om
människan i dag kan dyka ned till något
hundratal meter (rekordet hittills är 184 m med
andningsgasen helium-syre), så rör man sig dock
endast i havets översta lager och kan stanna
där bara korta tidsperioder. De stora djupen
kräver andra undersökningsmetoder.

Ytmetoder.|Batysfären

Havsforskningen anses börja med den engelska
Challenger-expeditionen under 1872—1876, då
omfattande undersökningar gjordes av
havsdjupen i olika hav. Man tog t.ex. prover av
växt- och djurliv med trålar. Ett flertal senare
expeditioner bidrog till kännedomen om
livsformerna på de stora djupen. En på området
epokgörande undersökning utfördes av Hans
Pettersson på "Albatross" 1947—1948. Denna
expedition tog prov på havsavlagringar i
oceanernas ekvatoriella delar och kunde bl.a.
påvisa liv på 8 000 m djup. Vid en dansk
världsomsegling med "Galathea" 1950—1952
lyckades man upptäcka liv 10 200 m under havsytan.

I mitten av 1800-talet hade man mycket
diffusa begrepp om oceanernas djupförhållanden.
Det var först en god bit in på 1900-talet som
man med ekolodet kunde mäta djup på 8 000
m och däröver. Trots att man vid
undersökningar från ytan fått upp levande organismer
med trålar och på annat sätt, visste man
fortfarande ingenting om de livsbetingelser som
rådde vid de enorma trycken i det eviga
mörkret.

Den amerikanske zoologen William Beebe
konstruerade i början av 1930-talet en batysfär
(grekiska "båthus" betyder djup), fig. 1, för
praktisk forskning på stora djup. Det var en
sfärisk observationskammare av stål med två
ventiler av kvartsglas, varigenom kammarens
omgivning kunde observeras. Den hade 1,4 m
invändig diameter och var förvisso ingen
bekväm forskarplattform för två man. Forskarnas
vistelse i kammaren möjliggjordes genom ett

TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 7 ][125

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1962/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free