Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 8 - Borrning av ett mohål, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
git, en bergart bestående av granat och
pyroxe-ner.
Man har också framhållit att diskontinuiteten
kan bero på en fasomvandling hos basalten
utan ändring av materialets kemiska
sammansättning. Detta kan tänkas vara fallet för
mo-lion under kontinenterna men knappast under
haven. I senare fallet är trycket vid mohon
bara ca 1 800 kp/cm" och temperaturen 120°C;
en fasomvandling förefaller osannolik under
dessa betingelser.
Om diskontinuiteten har samma orsak under
hav och land, vilket synes sannolikt, beror den
inte heller under land på en fasomvandling.
Man väntar att materialet under mohon skall
avvika från det som finns ovan den.
Mohålsprojektet
Det säkraste och troligen enda sättet att utreda
förhållandena vid mohon är att borra ett hål
ned till den och ta prov på materialet vid den.
Det djupaste hål, som hittills borrats på land,
är 7,7 km, och det förefaller därför utsiktslöst
att borrningstekniken kan förbättras så mycket
att man kan komma ned till 35 km djup. Till
havs ligger mohon emellertid ofta under bara
5 km vatten och 5 km sediment och berg,
varför det inte är uteslutet att man där kan borra
ett hål till mohon.
Ett sådant företag bjuder alltjämt på mycket
svårlösta men också högst intressanta tekniska
problem. Ett förslag att försöka lösa dem
framlade H Hess och W Munk 1957 i American
Miscellaneous Society. Efter en utredning
övertalades Associations of Oceanography and of
Seismology att stödja projektet trots sin
betydande skepticism. Den av American
Miscellaneous Society tillsatta kommittén övertogs av
National Academy of Sciences, och W Bascom,
som blev ledare för projektet, skaffade sig en
stab av medarbetare för planering av borrning
av det hål som kallats "the Mohole", dvs.
mo-hålet.
Sommaren 1960 rapporterade Bascom att inga
oöverkomliga svårigheter mötte vid projektets
genomförande. Man hade nämligen då funnit
svar på frågorna:
Hur skall man hålla ett fartyg inom 100 m
från en given punkt i öppen sjö?
Hur skall 10 km borrstång hanteras till sjöss
och användas för borrning av ett hål till ett
djup under havsytan större än något som
tidigare nåtts på land?
Hur skall borren föras in i det påbörjade
hålet sedan den tagits upp för byte av
borrkrona?
Var bör man borra mohålet?
Man övergick nu till att prova planerna i
praktiken för att säkrare bestämma de
svårigheter, som måste övervinnas, och visa att
projektet kan genomföras. I april 1961 borrade
man sålunda ett kort hål i havsbottnen på djupt
vatten (3 760 m) mellan ön Guadaloupe och
Mexicos västkust ca 74 km från ön och 220 km
från fastlandet (117°30’V, 29°0’N).
Provborrning
Man har med framgång borrat på djupt vatten
från olika slags fartyg, särskilt utanför
Kaliforniens kust. För mohålet valde man "Cuss I"
(av Continental, Union, Shell and Superior Oil
Companies), som är en ombyggd pråm, 78 m
lång, 15 m bred och 4,6 m djupgående med last.
"Cuss I" har midskepps ett 30 m högt borrtorn
från vilket går en borr lodrätt genom båtens
botten (fig. 3).
Vid borrningen hade man ca 3 700 m
rörformig borrstång mellan båten och havsbottnen.
Om den förra flyttar sig, böjs borröret och
brister när rörelsen blir tillräckligt stor. Man
154 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 6
Fig. 3. "Cuss 1".
Fig. 4. Flotte för
lägesbestämning vid
manövrering av
"Cuss I"; största
avvikelse från
ank-ringspunkten är
angiven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
