Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 8 - Borrning av ett mohål, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 5. Verkan av båtens rullning på borröret vid
dettas styrning med en konisk hylsa.
vet inte hur stor den måste vara, men
beräkningar, grundade på erfarenhet från grunt
vatten, tycks visa att röret kan brista vid ca
200 m förflyttning av fartyget. Detta bör
därför hållas inom 60 m från en punkt lodrätt över
hålet.
Det är opraktiskt och blir i alla händelser dyrt
att ankra ett stort fartyg på djupt vatten på
sådant sätt att det flyttar sig tillräckligt litet
under inverkan av ström och vind. Man beslöt
därför att hålla pråmen på plats utan ankare
genom att manövrera den med fyra utombords-
Fig. 6. Den
koniska hylsan för
borrörets
styrning.
motorer, en i vart hörn, vilka kan vridas kring
vertikala axlar. Med de fyra i kombination kan
fartyget flyttas eller vridas i vilken riktning
som helst. Propellrarnas rotationshastighet och
arbetsriktning regleras med en enda
manöver-spak.
Med dessa anordningar kan man bekvämt och
noggrant behärska fartygets läge, som hålls
stationärt i förhållande till en ring av små
flottar, förtöjda vid bojar som ankrats 50 m under
vattenytan (fig. 4). En lämplig boj kan fästas
vid en 6 mm stållina, som den håller mycket
nära vertikal, och flotten, som påverkas
ganska litet av vind och ström, kan hållas inom
30 m från den punkt under vilken bojens
ankare ligger.
Fartygets läge inom ringen av flottar bestäms
genom radar och enligt en akustisk metod.
Varje flotte bär en radarreflektor varigenom dess
läge i förhållande till fartyget avbildas på en
skärm. Fartygets rorsman ser sålunda varje
flotte som en lysande punkt på radarskärmen
och har till uppgift att genom manövrering av
fartyget hålla ljuspunkterna i på skärmen
utmärkta lägen.
Det akustiska systemet ger en liknande metod
för bestämning av fartygets läge i förhållande
till bojarna. Man har alltså två helt olika
metoder att bestämma båtens position, och det
har visat sig att man kan hålla den inom 60 m
från önskat läge även vid ca 15 m/s vindstyrka
och i 4 m hög sjö. Problemet att hålla fartyget
i rätt läge tycks alltså vara tillfredsställande
löst, fastän man troligen kommer att i stället
för de fyra utombordsmotorerna använda
någon form av propeller med vertikala blad för
det större fartyg som behövs för borrning av
mohålet.
När fartyget rullar i sjö böjs borröret. Härvid
har de största spänningarna i det beräknats
uppstå nära vattenytan. Om inga motåtgärder
vidtas, torde röret inte tåla en rullning på mer
än 0,5°, vilken kan uppstå redan vid ganska
gott väder. Detta problem har man löst genom
att placera borrörets övre del i en 16 m lång
konisk hylsa (fig. 5 och 6). Genom styrningen
fördelas rörets böjning över en större längd
så att en rullning på upp till 6,5° kan tillåtas.
Borrmjölet avlägsnar man ur hålet genom att
pumpa havsvatten ned genom borröret. Vattnet
flyter då ut vid borrkronan och tar med sig
borrmjölet upp genom hålet. Vid borrningen
får man en kärna i ett rör som tillsammans
med kärnan kan dras upp med en lina. Sedan
kärnan tagits ut kan röret föras ned igen med
spolvattnet. Man kan på detta sätt få upp många
prov utan att ta upp borröret med borrkronan.
Några prov har också gjorts med en
turbin-borr som placeras i hålets botten och drivs med
spolvattnet. Denna metod har framför den
vanliga fördelen att borröret inte behöver vridas
varigenom man slipper övervinna de stora
friktionskrafter som uppstår mellan borröret
och hålets sidor. Vidare roterar borrkronan
snabbare, varigenom borrningen går fortare
och blir mer ekonomisk.
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 7 ][255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
