- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 92. 1962 /
176

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 9 - Radarteknikens utveckling, av Nils-H Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’•fståém
’*««»<;,j

«« ä»



till hands; de enklare geometriska
förhållandena och de lägre målfarterna gör också
apparatlösningarna tekniskt enklare än vid
luftmåls-tillämpningarna.

Flygburen radar

Förutsättningen för att man överhuvud taget
skall kunna realisera en radarutrustning med
acceptabel vinkelnoggrannhet inom det mycket
begränsade utrymme, som står till buds i ett
flygplan, är att man har tillgång till effektiva
sändarrör för tillräckligt kort våglängd. Här
gjorde engelsmännen under andra världskriget
sin banbrytande insats genom utvecklingen av
kavitetsmagnetronen, som i sitt första
utförande med rimlig verkningsgrad kunde ge
uteffek-ter av några tiotal kW vid 10 cm våglängd.
Denna utvecklingsmöjlighet hade inte de tyska
teknikerna uppmärksammat, och först nära
krigsslutet blev de medvetna om den genom en
utrustning i ett flygplan, nedskjutet över
Rotterdam; då var det dock för sent för dem att
ta igen västmakternas tekniska försprång.

Kavitetsmagnetronen har även sedermera
bevisat sig som en hållbar teknisk idé; den har

Fig. 12.
PP1-presentation av
landskapet kring
Cincinnati, USA,
jämte en karta
över samma
område. Bilden är
en "radarkarta",
sammansatt av
flera PPl-bilder.

vidareutvecklats mot högre verkningsgrader,
högre effekter och kortare våglängder, och dess
allmänna konstruktionsplan har efterliknats
och modifierats i ett antal andra rörtyper, ofta
med principiellt avvikande funktionssätt.
Dessa rörtyper har också, tack vare sina
företräden, kommit att bli de vanligaste även i andra
radartillämpningar, där begränsade
antenndimensioner är ett krav eller önskemål.

Nav ig er ing sr adar

De första tillämpningarna gällde dock
flygplanburen radar, och därvid speciellt
navigerings-radar. En under flygplanet monterad antenn
med ett solfjäderformat cosec2-diagram roterar
i horisontalplanet och återger på en PPI-skärm
reflexerna från den underliggande terrängen i
en kartliknande bild (fig. 12). En sådan bild
kan ha ett betydande orienteringsvärde,
framförallt om terrängen innesluter ett tillräckligt
mått av kontraster mellan ojämna markytor
och släta vattenytor. Detaljrikedomen blir
större, ju kortare våglängden är, men vid
alltför korta våglängder försämras kvaliteten
återigen, genom otillräcklig sändareffekt,
vågreflexer på vattenytan, väderleksberoende m.m.

TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 9 j[f}3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1962/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free