Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 9 - Radarteknikens utveckling, av Nils-H Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 13. Londons centrum sett med "sidtittande"
radar. De mörka fyrkanterna upptill till vänster är
Hgde Park och Regenfs Park; i centrum ser man
bl.a. departementsbyggnaderna vid Whitehall som
en markerad, ljus fyrkant.
Moderna utrustningar använder X-bandet eller
Q-bandet (8 mm). K-bandet (1,25 cm) har
försökts en tid, men övergetts eftersom en
besvärande resonansdämpning i atmosfären
begränsar räckvidden alltför mycket. Med de
använda banden är det dock möjligt att nå en sådan
upplösning i bilden, att inte bara navigering,
utan även i viss mån bombfällning är möjlig på
basis av radarindikeringen. Tekniken är därvid
Fig. 14. Cgrano, en fransk flygplansburen eldledningsradar, användbar
för jaktrobotskjutning, bombfällning och markspaning.
den, att man genom kartstudier lägesbestämmer
det avsedda bombmålet i förhållande till
någon markerad radarkontrast (en udde,
åmyn-ning, bro e.d.) och bestämmer
bombfällnings-punkten med utgångspunkt från denna
"hjälp-riktpunkt.".
Rekognosceringsradar
En modern variant av denna radartyp utgör
"rekognosceringsradarn", som har till uppgift
att lokalisera militära mål i terrängmiljö. Man
har länge försökt att utveckla
millimetervågs-radar av konventionell uppbyggnad till den
erforderliga upplösningen, men inte nått särskilt
goda resultat.
På sista tiden har en helt ny radartyp visat
sig ha mycket goda förutsättningar att lösa
dessa uppgifter, som framförallt är av
betydelse i arméspaningssammanhang. Den
"sid-tittan-de" radarn, vars upplösningsförmåga
exemplifieras av fig. 13, är en kombinerad
puls-dopp-ler-radar med antennstrålar riktade vinkelrätt
mot flygplanets längsriktning. En mycket kort
pulslängd ■— eller ekvivalenta
modulationsmetoder — garanterar en hög upplösning i
tvärs-led, och upplösningen i längdled ges av en
speciell signalbehandlingsteknik; denna
diskriminering kan ske med mycket större
noggrannhet än vad en vinkeldiskriminering med hjälp
av antenndiagrammet kan göras.
Jaktsiktesradar
Bland andra typer av flygplanburen radar bör
man särskilt notera jaktsiktesradarn, som ger
jaktplanen möjlighet att upptäcka sitt mål och
inrikta sina vapen däremot. De första försöken
med metervågsradar var förståeligt nog inte
särskilt lyckade, utan här som annars var
centimetervågorna en nödvändig förutsättning för
vidare framsteg. Utvecklingen har också här
gått genom flera etapper, där man först
anlitade radarn enbart som
orienteringshjälpmedel, med optisk sikt mot motorflammorna som
eldöppningskriterium, för att efterhand
komma fram till ett helt på radarobservationer
byggt handlingsmönster för jaktflygaren.
De tekniska krav på radarutrustningen, som
det sistnämnda synsättet ställer, är också
mycket hårda. Radarn måste fungera både som
spaningsradar under anflygningsskedet och som
eldledningsradar vid anfallet; den måste därför
kunna omkopplas mellan flera olika uppgifter:
sökning — inom större eller mindre
vinkelsektor — målföljning, och
skjutlägesbestämning. De olika rörelseprogram för antennen som
sålunda blir erforderliga, och omkopplingarna
mellan dem, gör att jaktplansradarn till mycket
stor del är ett servotekniskt
konstruktionsproblem, vilket i någon mån kan utläsas ur fig. 14.
Civila tillämpningar
Lufttrafikövervakning
Bland de stationstyper för civilt bruk, som
kommit fram sedan kriget, utgör de typer som
är avsedda för övervakning av lufttrafik om-
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 9 j[f}3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
