Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 9 - Radarteknikens utveckling, av Nils-H Lundquist - Världens stålproduktion, av WS - Ingenjörer viktiga vid försvaret, av WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tetisk bild av luftläget, vari de olika företagens
lägen visas med markeringar, som även kan
ånge identitet och andra upplysningar om
företagen. Genom maskinbehandlingen är det
möjligt att differentiera den visade informationen
efter de olika operatörernas behov.
Operatörerna själva har också möjligheter att välja
informationskategorier, att begära
specialupplysningar från maskinen, att använda den för
beräkning av vapenprestanda m.m.
Den här beskrivna tekniken är givetvis också
med modifikationer tillämplig på den civila
lufttrafikledningens problem, som har ökat i
takt med trafikvolymens tillväxt. Flera system
har föreslagits och konstruerats, men inget har
ännu kommit längre än till försöksmässig
användning.
Blick mot framtiden
Den uppväxtperiod som radarn genomgått
under de senaste tjugo åren kan betraktas som
dess historiskt viktigaste utvecklingsepok.
Effektutvecklingen hos sändarrören har i stort
sett nått så långt som det är tekniskt-ekonomiskt
rimligt ur räckviddssynpunkt, och
stationsutformningen har differentierat sig på så
många linjer, att de flesta tänkbara
tillämpningar har fått sina speciella apparativa
lösningar. Därmed är dock icke sagt att den
tekniska utvecklingen är avslutad; tvärtom kan
man vänta sig en utvidgning och konsolidering
härav i flera olika riktningar.
På den militära sidan kan man framför allt
vänta sig en fortsatt utveckling av
databehandlingstekniken och automatiseringen av
informationsutnyttjandet; särskilt kan man vänta sig
nya metoder för hantering av de primära
radarsignalerna i syfte att extrahera maximalt
informationsinnehåll ur signaler i störmiljö. En
viss vidareutveckling av sändareffekten kan
kanske också väntas, i varje fall för sådana
tillämpningar som robotinmätningsradar.
På den civila sidan kan man förutse, att den
militära databehandlingstekniken kommer att
utnyttjas och anpassas till
trafikledningspro-blemen inom luftfarten. Bland mera
futuristiska tillämpningar må erinras om möjliga
användningar av radartekniska metoder för
satellitinmätning, för kommunikationsförmedling
via satelliter genom reflex eller
repetersändare, m.m.
Framförallt bör man dock undvika att
betrakta radartekniken som ett avgränsat område,
som det är möjligt att utmärka vissa
utvecklingsgränser för. De senare årens erfarenhet
har visat, att radartekniken har flutit samman
så med andra teletekniska områden, att varje
försök att beskriva radartekniken "som sådan"
verkar kriamässigt. Radartekniken är ett
ut-vecklingsmässigt betingat, inte särskilt adekvat
begrepp; vad det verkligen innebär, är att
radarn som tillämpningsfält har stimulerat
uppkomsten av nya tekniska förfaranden och
synsätt, som kommer teletekniken som helhet
tillgodo.
Världens Stålproduktion. Världsproduktionen av
stål beräknas under 1961 ha uppgått till 360 Mt,
vilket betyder en ökning med ca 15 Mt eller 4 %
i förhållande till det förutvarande rekordåret 1960.
Detta innebär emellertid en påtaglig dämpning av
expansionstakten, som var 13 % 1960 och 11 % 1959.
En särställning i fråga om utvecklingstempo har
alltjämt den japanska stålindustrin. Under 1961 fortsatte
dess produktion att stiga så starkt som med 28 %
till 28,3 Mt, varmed Japan erövrade Storbritanniens
tidigare plats som världens fjärde stålproducent efter
USA, Sovjetunionen och Västtyskland. I Kanada steg
produktionen med 12 % till 5,9 Mt, i Italien och
Sverige med 11 % till 9,1 resp. 3,6 Mt (Tekn. T. 1962
s. 106). Montanunionens stålproduktion växte med
endast 0,6 % till 73,2 Mt. I Västtyskland gick
produktionen ned med 2 % till 33,5 Mt, i Storbritannien
med 9 % till 22,4 Mt och i USA med 1 % till 88,9
Mt. Sovjetunionen kunde visa upp en ökning med
9 % till 71 Mt (Affärsvärlden 1962 h. 7 s. 170). WS
Ingenjörer viktiga lör försvaret. Självklart är,
att det är officeren med sin gedigna militära
utbildning som leder militära operationer och härvid
utnyttjar avancerade tekniska hjälpmedel, och
självklart är också, att han systematiskt utvecklar
krigstaktiken genom att studera de tekniska
möjligheterna. Lika självklart borde det vara, att de tekniska
hjälpmedlens framtagande står under ledning av
högt kvalificerade, erfarna ingenjörer. Ingendera av
kategorierna kan fullgöra sin uppgift ensam; hans
kapacitet räcker inte till.
Efterfrågan på ingenjörer är nu stor i alla tekniska
sammanhang, och ingenjörer med goda kunskaper
kan lätt vinna framgång, ställning och uppskattning
på den civila marknaden. Detta har gjort det
mycket svårt för försvaret att, med de förmåner som nu
kan erbjudas, kunna förfoga över skickliga
ingenjörer. Den tekniska nivån sjunker fortgående,
nät-man tvingas anta gymnasieingenjörer i stället för
civilingenjörer och på vissa poster korttidsutbildade
officerare i stället för tekniskt och industriellt
erfarna ingenjörer. Sådana åtgärder löser de
kortfristiga och närmast pockande problemen, men de
torde vara förödande i det långa loppet, då man
kan anta att de tekniska problemen blir allt svårare.
Att höja löneläget för teknisk personal vid
forskningsanstalter och vetenskapliga institutioner är
framsynt. Dock måste man tänka på att, när
forskningsresultaten skall omsättas i praktiken, det
fordras praktiska, teknisk-ekonomiskt tänkande
ingenjörer med inte bara tekniskt läroverk eller
motsvarande som grund utan med högskoleutbildning och
i undantagsfall licentiatexamen.
Det är inte bara för den rent konstruktiva
verksamheten inom försvaret, som det krävs ledande
personer med höga kvalifikationer. Även då det
gäller att anskaffa färdiga komplicerade tekniska
komponenter eller system fordras det en ingående
allmän teknisk skolning, som inte bara syftar till
kännedom om materielens verkningssätt och funktion
utan som också ger möjlighet att bedöma
varaktighet, underhållskostnader, samfunktion med andra
materiel, motståndsförmåga mot krafter och
yttringar från fientlig verksamhet av olika slag. Det
är inte alltid klart, att en leverantör själv vet eller
bryr sig om hur materielen fungerar i t.ex. ett
fartyg, när det skakas av explosioner, delvis vattenfylles
eller hotas av brand. Det krävs en icke blott teoretiskt
skolad ingenjör utan fastmer en även praktiskt
erfaren för att kunna avgöra, hur långt man skall
sträcka sina fordringar i fråga om krigsmateriel för att
få en väl avvägd balans mellan ekonomi och teknik.
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 9 j[f}3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
