Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 10 - Olja 1960—1961, av Hans Wiborgh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ta östern, dels väster ut mot Västeuropa och
Nordamerika, dels öster ut mot Bortre Asien.
Från västra halvklotet leds oljan i huvudsak
från Sydamerika mot Nordamerika och med
mellan 35—40 Mt/år i riktning mot
Västeuropa och Afrika. Den östgående oljetrafiken över
Atlanten från de amerikanska kontinenterna är
med mindre årliga variationer av samma
storleksordning som oljetrafiken i riktning mot
Nord- och Sydamerika från Mellersta östern,
Sovjetunionen och Indonesien.
Det västra och det östra halvklotet är vardera
generellt sett netto-självförsörjande med olja.
Denna utveckling synes med hänsyn till den
geografiska fördelningen av världens
råoljereserver vara ganska naturlig. I fråga om den
administrativa kontrollen av världshandeln
håller amerikanska oljebolag
majoritetsintresset i oljeproduktionen i Mellersta Östern och
Indonesien samt är starkt engagerade i den
nordafrikanska produktionen.
Den primära världshandeln med olja uppgick,
med avdrag för nyssnämnda etappleveranser
av råolja till raffinadericentrum i Västindien
och Persiska Viken, till ca 465 Mt 1960. Härav
levererades omkring 40 % till Västeuropa och
25 % till Nordamerika. Den s.k. sekundära
oljehandeln, som är koncentrerad till
Västeuropa, består av regional handel med
oljeprodukter förädlade vid västeuropeiska raffinaderier.
Omsättningen uppgick 1960 till ca 45 Mt.
Konsumtionen
I de länder, som har tillgång på både olja och
naturgas, är efterfrågan på de båda
produkterna i stor utsträckning gemensam. Valet av
bränsle är närmast en prisfråga. Denna
kombinerade tillgång på olja och naturgas har, som
antytts, påverkat den amerikanska
oljekonsumtionen, som utvecklats undernormalt i
förhållande till energikonsumtionen. I Västeuropa är
förhållandet omvänt. Här ingår enbart oljan
som huvudprodukten i den fortlöpande
substi-tutionsprocess, varvid oljan i allt större
utsträckning ersätter kolet. Oljekonsumtionen
stiger starkt övernormalt i jämförelse med
energikonsumtionen. Potentiellt har även
Västeuropa möjlighet att tillföras naturgas i
betydande omfattning. Rika tillgångar finns både
i Nordafrika och Mellersta Östern.
Förberedelser pågår för leverans av nordafrikansk gas till
Europa, men inte i sådan omfattning att den
västeuropeiska oljekonsumtionen i stort
kommer att märkbart påverkas därav.
Västeuropa
Den västeuropeiska oljekonsumtionen uppgick
1960 till närmare 200 Mt. Konsumtionen har
under det senaste decenniet i genomsnitt
ökat med 11—12 % per år jämfört med 3—
3,5 % för energikonsumtionen. Kol är likväl
fortfarande huvudbränslet i Västeuropa. Från
1955 till 1960 sjönk dess andel i den totala
energikonsumtionen från 75 % till närmare
60 %, medan oljans samtidigt steg från 20 %
till över 30 %. Progressionen innebär, att
oljans andel i energikonsumtionen på 5 år ökat
med en kvantitet motsvarande ca 100 Mt kol,
dvs. i runt tal 65 Mt olja. Utvecklingen kan
även uttryckas så, att den västeuropeiska
kolproduktionen vid en vidbehållen andel i
energikonsumtionen skulle ha stigit med 60 Mt. I
stället har den sjunkit med ca 40 Mt.
Oljekonsumtionen i Västeuropa steg från 1955 till 1960
med sammanlagt i runt tal 95 Mt. Huvudparten
av denna konsumtionsökning har utgjort
ersättning för kol, medan blott en relativt liten del
representerat energikonsumtionens expansion.
Oljekonsumtionen ökar därför även när
energikonsumtionen minskar i Västeuropa.
Denna utveckling torde ha en viss betydelse
för bedömningen av stegringstakten för den
framtida västeuropeiska oljekonsumtionen.
Hittillsvarande progressionsförlopp indikerar att
oljans andel i energikonsumtionen redan inom
de närmaste 5—6 åren kommer att vara lika
stor som kolets. Förr eller senare måste ett
visst jämviktsläge uppstå för de båda
bränslena med en successiv anpassning av
oljekonsumtionen till energikonsumtionens utveckling.
Sverige
Sverige torde i detta fall kunna tjänstgöra som
exempel. Bland världens industriländer leder
vi ifråga om oljans stora andel i
energikonsumtionen (Tekn. T. 1961 s. 519). Denna andel
torde under 1960/1961 ha stigit till närmare
70 %, dvs. samma storleksordning som olja
och naturgas tillsammans i USA. Kolets roll
är numera, bortsett från metallurgisk industri
och gasverk, mycket liten i vår
energiförsörjning.
I jämförelse med övriga Västeuropa har vi
nått ett mättnadsläge, varifrån oljan knappast
längre torde ha möjlighet att ersätta andra
bränslen. Detta förhållande pekar mot, att
stegringstakten för den svenska oljekonsumtionen
framgent närmast blir en funktion av
energikonsumtionens utveckling och dess fördelning
på olja och vattenkraft. Eftersom 35—45 % av
landets oljeförbrukning används för
uppvärmning av industri- och bostadsfastigheter,
påverkas den totala oljekonsumtionen i relativt stor
utsträckning av årliga klimatväxlingar.
Sveriges oljekonsumtion har de senaste åren
fram till 1960 ökat med i genomsnitt 8 % per
år, dvs. mindre än det västeuropeiska
genomsnittet som helhet betraktat. Under 1961
uppgick vår oljeimport, beräknad på 10 månaders
vägd import, till ca 13 Mt, samma kvantitet
som 1960. Tendensen till en minskad
stegrings-takt för oljekonsumtionen kan skönjas. Men
även med en stegringstakt, som i huvudsak
sammanfaller med energikonsumtionens
utveckling, torde den svenska oljekonsumtionen
att 1970 ha stigit till ca 20 Mt.
öststaterna
Sovjetunionens oljekonsumtion utvecklas i stort
sett parallellt med Västeuropas. Även
oljekonsumtionen per invånare är av samma storleks-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 9 _/77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
