Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 10 - Syntetiska penicilliner och resistenta stafylokocker, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biotisk verkan. De kommersiella preparaten är
optiskt inaktivt racemat.
Meticillin, handelsnamn Celbinin
(Storbritannien), Belfacillin, Stafvlopenin (Sverige), är
inte verksamt inom ett lika stort område som
bensylpenicillin och har avsevärt mindre
anti-biotisk effekt, ungefär en femtedel av
bensyl-penieillins, men det har mycket större
resistens mot penicillinas.
Meticillin hydrolyseras av penicillinas från
Bacillus cereus med en hastighet som är bara
trettiondelen av den för bensylpenicillin, och
det har ännu större resistens mot penicillinas
från Staphylococcus aureus. Vid kliniska prov
har det visat sig vara ett gott medel mot
peni-cillinresistenta stafylokocker. Det blockerar
penicillinas från B. cereus men inte den från S.
aureus och tycks alltså ha liten affinitet för
den senare penicillinasen vars verkan därför
ytterligare minskas.
1 Sverige har vidare ett nytt syntetiskt
penicillin, a-fenoxipropylpenicillin, blivit
tillgängligt som kaliumsalt under handelsnamnet
Ceta-cillin. Det är en homolog till
a-fenoxietylpeni-cillin och uppges vara effektivare än detta vid
intagning genom munnen. Det lär ge 3—4
gånger så hög koncentration i blodet som
penicillin V och sägs ha större aktivitet mot
penicil-linasproducerande stafylokocker än något
annat hittills använt penicillin för intagning
genom munnen.
Man har vidare framställt och delvis provat
ampicillin, a-aminobensylpenieillin,
handelsnamn Penbritin (Storbritannien), Doctacillin
(Sverige). Det verkar på både gramnegativa
och grampositiva bakterier, och dess
antibio-tiska effekt är av samma storleksordning som
bensylpenicillins. Ampicillin är det första
penicillinet med stort verkningsområde, som kan
tas in genom munnen.
Från USA meddelas att man i
5-metyl-3-fenyl-isoxazolyl-(4)-penicillin, Prostaphlin (fig. 5),
har funnit ett nytt syntetiskt penicillin som
förefaller lovande. Det kan tas in genom
munnen och uppges ha god effekt på
penicillinresistenta stafylokocker. Det är nämligen relativt
resistent mot syror och resorberas effektivt i
mag-tarmkanalen.
I Sverige provas det nya penicillinet under
namnet Micropenin. Försöken har visat att dess
giftighet är mycket liten; ingen giftverkan har
iakttagits. Dess resistens mot penicillinas tycks
vara god, och dess antibiotiska effekt är
mycket större än dimetoxifenylpenicillins. Vidare
tycks det tränga ut i vävnaderna bättre än
penicillin G, vilket torde vara en fördel. Fastän
Micropenin har god verkan på
penicillinkänsliga bakterier bör dess användning begränsas
till bekämpning av de penicillinresistenta.
A
C6H5C— CO. NH. CH- CH C(CH3)■
II j||
TV CCHj
\</
0
I
CO—N-CHCOOH
Fig. 5.
5-metyl-3-fenyl-isoxazolyl-(b)-penicillin.
hA *
/ CH(CH2)3 CONHCH— CH CfCHjji
ÖCO III
CO — N — CHCOOH
Fig. 6. Cefalosporin N,
a-amino-adipylpenicillin.
fann att svampen producerade minst sex olika
antibiotika kallade cefalosporiner. Av dessa
har fem visat sig vara utan farmakologiskt
intresse.
Det sjätte, som isolerades 1953 och
betecknades cefolosporin N, har visat sig vara en
penicillin med en speciell sidkedja (fig. 6); dess
kemiska namn är æ-aminoadipylpenicillin. I
sidkedjan finns en asymmetrisk kolatom;
mögelsvampen producerar dextroformen.
Cefalosporin N är intressant därför att det till
skillnad från andra penicilliner verkar även
på gramnegativa bakterier. Dess antibiotiska
effekt är emellertid mycket mindre än
bensylpenicillins. Cefalosporin N resorberas dåligt i
tarmkanalen, och man har därför hoppats att
det trots sin svaga effekt skulle vara verksamt
mot maginfektioner, särskilt paratyfus. Så har
dock inte visat sig vara fallet.
Cefalosporins verkan på gramnegativa
bakterier sammanhänger med närvaron av en
primär aminogrupp i sidkedjan, ty den
försvinner, om aminogruppen blockeras, t.ex. genom
acetylering. Genom att aminopenicillansyra nu
är tillgänglig har man kunnat utnyttja denna
upptäckt för syntes av ett penicillin
(ampicillin) som också är verksamt mot gramnegativa
bakterier och har mycket större antibiotisk
effekt än cefalosporin N.
Vid arbete med cefalosporin N fann
Oxfordgruppen 1955 att det innehöll ett nytt
antibiotikum som kallats cefalosporin C. Detta
hat-isolerats som kristallint natriumsalt och dess
struktur har studerats. Man har härvid funnit
att det har samma sidkedja som cefalosporin
N och samma /?-laktamring som penicillinerna.
En hypotetisk struktur har angivits (fig. 7)
men har ännu inte bekräftats genom syntes.
Cefalosporin C tros alltså ha en
dihydrotiazin-ring i stället för penicillinernas tiazolidinring.
Den förra tycks inte tidigare ha iakttagits i
naturen.
Natriumsaltet av cefalosporin C är mindre
giftigt för möss än motsvarande salt av
bensylpenicillin. Det förras verkan på bakterier
liknar penicillinernas. Det inducerar starkt
produktionen av penicillinas hos S. aureus och B.
cereus, men den hastighet, varmed det
inaktiveras av enzym från den senare, är bara en
femtusendel av motsvarande hastighet för ben-
Cefalosporiner
Redan 1948 började H Florey och dennes
medarbetare i Oxford att studera antibiotika från
en till släktet Cephalosporium hörande
mögelsvamp som hittats i havet vid Sardinien. Man
hA
ÖCO
/K
CH(CH2)3C0NHCH-CH CH2
lo-N CCH2OCOCH3 Fig- Hypote-
v^ // tisk formel för
CCOOH cefalosporin C.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 9 _/77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
