Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 10 - Nya metoder - Magnetiskt strålningsskydd för rymdfarkoster, av Mats Viggh - Petrokemikalier genom oxidation av kolväten, av SHl - Apparat för kontinuerlig extraktion av fast fas med vätska, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya metoder
vid 32 % omsättning. Många komplexa cykliska
föreningar har också framställts; av dessa har några
ännu inte kunnat identifieras på grund av brist på
analysmetoder.
Reaktionskärlet i en kommersiell anläggning för
820 ms/dygn råvara behöver inte ha större diameter
än 1 650 mm. Det fasta kylmediets cirkulation (30—
40 kg per kg kolväten) bör inte erbjuda större
svårigheter än vid katalytisk krackning (Chemical
Engineering 29 maj 1961 s. 35). SHl
Magnetiskt strålningsskydd
för rymdfarkoster
Ett av de mest svårlösta problemen vid framtida
rymdfärder blir att skydda besättningen på en
rymdfarkost mot strålningsskador. Även om de
numer relativt väl kartlagda Van Allen-bältena kan
undvikas eller passeras på kort tid, innebär
strålning från soleruptioner ("flares") en stor risk. Korta
rymdfärder kan förläggas till tidpunkter, då liten
solaktivitet kan väntas, vilket har varit fallet med
de hittills företagna rymdresorna.
Beroende på den höga vikten hos kända strålskydd
torde även de planerade första månresorna komma
att företas utan skyddsanordningar för deltagarna.
Vid längre resor blir dock sådana anordningar
nödvändiga, och man har på senare tid börjat
undersöka möjligheten av att omge rymdfarkoster med
starka magnetfält, så att laddade partiklar hindras
att tränga in och skada besättning eller känslig
apparatur. Frågan diskuterades på en konferens vid
MIT i början av november 1961.
J E Kunzler vid Bell Telephone Laboratories
rapporterade att man med en 9X10 cm spole, lindad
med 1 200 m tråd av en tenn-nioblegering (Tekn. T.
1961 s. 1142), har uppnått en magnetisk fältstyrka
på 6,7 Wb/m2. Denna erhölls när spolen nedkyldes
så att den blev supraledande. Man väntar sig kunna
nå 7,5 Wb/m2 med ett kraftigare
strömförsörjningsaggregat.
Autler vid MIT:s Lincoln Laboratory uppgav att
man där med liknande teknik nått fältstyrkor på ca
5 Wb/m2. Likartade arbeten pågår vid ett flertal
laboratorier i USA. Vid t.ex. Nasas forskningscentrum
i Cleveland arbetar man på en prototyp till ett
magnetiskt strålskydd, som väntas vara färdigt för prov
under våren 1962. Det torde dock dröja flera år,
innan ett sådant skydd är färdigt för inmontering
i en rymdfarkost (Electronic News 13 nov. 1961
s. 73). Mats Viggh
Petrokemikalier genom oxidation av kolväten
Genom att använda ett regn av ett finfördelat fast
ämne för reglering av reaktionstemperaturen vid
starkt exotermiska reaktioner har man framställt ett
antal nya petrokemikalier. Processen har genomförts
i ett cylindriskt reaktionskärl, 37 mm i diameter och
600 mm högt, i vilket partiklar av t.ex.
aluminiumoxid faller genom en uppåtstigande ström av
kolväteångor. Syre införs vid flera punkter längs
reaktorkärlet.
Vid låg temperatur (400°C) erhålls huvudsakligen
syrehaltiga föreningar och vid högre temperatur
(540°C) olefiner. Man når en omsättning på 30—
70 % av råvaran. Bland produkter, som erhållits i
gott utbyte av paraffiner och olefiner, kan nämnas
aldehyder, epoxider och glykoler.
Av t.ex. 2-buten får man vid 415°C och 1 at en
reaktionsprodukt innehållande 34 % acetaldehyd
Apparat för kontinuerlig extraktion
av fast fas med vätska
En försöksapparat för kontinuerlig extraktion av ett
pulver med ett lösningsmedel består av två
kolonner A och B (fig. 1) 100 mm i diameter. Den förra,
som är 500 mm lång, innehåller sex omrörare av
turbintyp, bestående av plåtstrimlor på en axel med
kvadratiskt tvärsnitt. Mellan turbinerna finns fasta
skärmar, tre i varje sats fästa på en ring.
Kolonn B, som är 600 mm lång, har längs sin axel
omrörare som sätter vätskan i rotation och
samtidigt trycker den nedåt. Utomkring omrörarna finns
en fast, spiralvriden plåtremsa. Genom
centrifugalkraften anrikas fasta partiklar mot kolonnens
mantelyta och förs av vätskeströmmen uppåt längs
plåtremsan.
Kolonnernas nedre ändar är förenade genom två
kanaler i en basplatta C av metall. Genom den ena
strömmar suspension från A till B och genom den
andra från B till A. Lösningsmedel tillsätts på
toppen av kolonn B och fast material på toppen av
kolonn A. Det förra strömmar nedåt genom B och
uppåt genom A till behållaren Clt i vilken nästan
allt fast material sätter sig så att praktiskt taget
klart extrakt kan tappas av genom röret D.
Det i Cx utskilda pulvret vandrar tillsammans med
nytt, tillfört genom tratten F, nedåt genom kolonn
A och uppåt genom B, varvid det hela tiden möter
en ström av lösningsmedel. Från B:s topp avgår
raf-finat, dvs. extraherat pulver, som en suspension till
g
H
Fig. 1. Flgtschema för kontinuerlig
extraktionsappa-rat; A och B kolonner, C basplatta, C, och C„
behållare, D avloppsrör för extrakt, E avtappningskran
för raffinat, F tratt för tillsats av extraktionsgods,
G behållare för lösningsmedel, H regleringsventil.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 9 _/77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
